Foto: SD på Mynewsdesk.
Efter att ha gjort comeback på scenen i Almedalen får Jimmie Åkessons så kallade arbetsträning nu anses vara formellt fullbordad. Att han varit sjukskriven en längre tid var inget som märktes i Almedalen den här kvällen.
Hade Åkessons Almedalstal hållits i en amerikansk kontext hade tidningsrubrikerna imorgon bitti sannolikt varit ”He came out swinging”. För svingade det gjorde han. Första svingarna riktades mot Stefan Löfven, som Åkesson menade är en oduglig statsminister, vilket exemplifierades med vad Åkesson menar är misslyckanden på en lång rad politikområden. Åkesson pekade också på hur Löfven inte ens lyckades lotsa sin egen budget genom riksdagen.
Åkesson passade också på att parafrasera Olof Palme, då han kallade Islamiska Staten för ”dessa satans mördare”, en tydlig referens till Palmes kongresstal 1975 i vilket han använde exakt samma ord om Francoregimen. Han visade viss sympati för Ebba Busch-Thors förslag om att svenska terrorkrigare skulle kunna dömas till livstids fängelse, men hävdade också att dessa personer inte är svenskar och inte hade något i Sverige att göra.
Kritiken mot Islamiska Staten och islamism utvecklades till ett brandtal för yttrandefriheten, och Åkesson sade att:
- Vi är starkare än ni tror, vi kommer aldrig att vika oss. Sverige är inte ert hem, fortsatte han gällande de svenskar som åkt för att kriga mot IS.
Näst på tur stod Annie Lööf, som Åkesson tidigare menat är en invandringsextremist. Detta med anledning av en skrivelse om ett möjligt Sverige med 40 miljoner invånare som diskuterades flitigt i samband med Centerpartiets partiprogramsarbete.
Också Björklund fick sig en rejäl släng av sleven, då han kritiserades för att tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet ytterligare kvotera föräldraförsäkringen. Här blev Åkesson för ovanlighetens skull lite personlig, och berättade om sin egen familjesituation under valrörelsen förra året. Vissa familjer är i starkt behov av att utnyttja föräldraförsäkringen, fortsatte han, och menade att friheten att inte utnyttja den endast var frihet för de som har råd.
Åkesson lade stor emfas just på denna del av talet, vilket inte förvånar. Det blocköverskridande samarbetet i frågan om kvotering av föräldraförsäkringen ger stöd åt Sverigedemokraternas anspråk på att vara det enda oppositionspartiet. Ännu mindre förvånande var Åkessons kritik av decemberöverenskommelsen. Också den är något partiet använder sig av för att ge sken av att vara det enda oppositionspartiet, och den sved naturligtvis i ett läge där Sverigedemokraterna vuxit till sådan storlek att de nog hoppats att de inte längre gick att stänga ute från samarbete.
Åkesson hänvisade frekvent till olika undersökningar om väljaropinionen, politikers trovärdighet och liknande. Det är ovanligt att politiker gör, eftersom de alla vet att även om det pekar uppåt för stunden så kan siffrorna peka nedåt inom en snar fram tid, och då vill man inte ha lagt någon vikt vid vad de säger tidigare.
En merpart av Sverigedemokraternas väljare är män, konstaterade Åkesson. Hans förklaring på det var att partiet varit duktiga på att peka på andra partiers fel och brister, men mindre duktiga på att kommunicera sin egen vision och vad de faktiskt vill med Sverige. I ljuset av detta är det smått paradoxalt att majoriteten av hans tal gick åt till att just kritisera de andra riksdagspartierna, snarare än att föra fram egna budskap.
Ett par förslag kom dock, de flesta av dem relaterade till barns situation. Bland annat föreslogs en barnmiljard för att förbättra barns situation, nationella riktlinjer för neonatalvården samt slopad karensdag för förskolepersonal.
Talets syfte var inget som behövde läsas mellan raderna – tvärtom så sade han det mer eller mindre rakt ut: dra kvinnliga väljare. Och det är ett delsyfte i partiets nya kaxiga ambition som Åkesson presenterade sist i talet: att bli Sveriges största parti. Det är en bra bit kvar innan Sverigedemokraterna är i hamn med den målsättningen, och ingen vet hur länge de kan fortsätta öka i opinionen, men med de senaste årens utveckling känns det ärligt talat inte som ett omöjligt mål för dem att uppnå.
