Löfvens tal under måndagskvällen var definitivt en av Almedalsveckans stora snackisar.
Talet inledes personligt med en tydlig referens till Julia Mjörnstedt och hennes arbete med Ung Cancer. Därefter fortfölje ett tal med tydliga referenser till Löfvens roll som statsminister. Statsmannamässigt. Löfven visar tydligt att han avser ta tydlig ställning som den som för Sverige framåt. Frasen ”Sverige ska gå framåt upprepas mer än en gång och Löfven väljer att lägga talets mitt på Europapolitik och arbetet mot terrorism.
Blandad med referenser till europeiskt samarbete och humoristiska inslag informatörer av igenkännande anekdoter av Magnus, Brasse och Eva framför Löfven ett tydligt statsmannamässigt tal med fokus på den arbetslinje som Moderaterna initierade redan 2006.
Ett fullsatt Almedalen hyllade rop om en tryggare värld för alla. EU-samarbetet låg i fokus, tiggerifrågan betonades och han konstaterade efter ett klassiskt ”kära vänner” att partierna behöver samarbeta, såsom har skett i försvarsfrågan. Löfven har ännu inte släppt frågan ”Hur svårt kan det vara?”
Humor blandades med allvar. Samarbete betonades och Löfven sätter återigen agendan om vem som borde sätta fokus i svensk politik. Statsministern har en stor utmaning och börjar om hjälp. Statsmannamässigt, men den stora frågan är – vart tog socialdemokratin vägen?
Löfven visar att han har en tydlig vision för Sverige. Samarbete och ansvar betonas. Detta tal kommer definitivt bli ihågkommet som ett behövligt tal för den socialdemokratiske väljaren. Den stora frågan är hur Anna Kinberg Batra kommer svara på Löfvens inbjudan?
