Sverigedemokraterna gjorde verklighet av sitt hot om att fälla regeringens budget, och lovar därtill att framöver göra vad de kan för att fälla varje regerings budget som inte hörsammar deras krav om stopp för ökad invandring. Det var ett beslut som överraskade många, men då man väger Sverigedemokraternas valmöjligheter och deras sannolika konsekvenser mot varandra framstår det faktiskt som självklart.
Den enda konsekvensen av att inte fälla regeringsbudgeten hade blivit att regeringen fått igenom sin budget, samt att Sverigedemokraterna tappat trovärdighet som parti och märkts som en hund som skäller högt men som aldrig biter. Att fälla budgeten har antagligen skadat många väljares förtroende för partiet, men deras trovärdighet är åtminstone någorlunda intakt.
Konsekvenserna av att fälla budgeten var på förhand mer oklara och berodde på hur Stefan Löfven och allianspartierna skulle agera, men i de flesta möjliga utfall skulle Sverigedemokraterna vinna. Om regeringen börjat diskutera med Sverigedemokraterna hade de vunnit, om alliansen gjort detsamma hade de också vunnit, likaså om något av de borgerliga partierna inlett ett samarbete med regeringen, då detta skulle ge Sverigedemokraterna den image av att vara ensamt oppositionsparti de så gärna vill ha. Det sista möjliga utfallet, extra val, var det mest osäkra, det går inte säkert att säga om Sverigedemokraterna vinner eller förlorar på det förrän efter valet. Eftersom de valde att agera som de gjorde får man dock förmoda att de tror sig ha goda möjligheter att göra ett bra val.
Hur valet den 22 mars kommer sluta är enormt svårt att sia om. Det är naturligtvis alltid svårt att uttala sig om valutgångar på förhand, men i vanliga fall kan man åtminstone göra kvalificerade gissningar baserade på kunskap, trender och mönster från tidigare val. Under hela Sveriges tid som demokrati har vi emellertid bara haft ett enda extra val tidigare, 1958, och det politiska landskapet då är helt enkelt inte jämförbart med det politiska landskapet nu. Man skulle i och för sig kunna invända att ett extra val är som vilket annat val som helst, det har åtminstone jag dock svårt att tro. Omständigheterna är alltför ovanliga för att valet ska bli vanligt.
En försiktig gissning från mitt håll är emellertid att själva politiken kommer att få en undanskymd roll i den kommande valrörelsen. Regeringsduglighet har varit en inte oviktig och mycket omdiskuterad faktor i de två senaste valrörelserna. Mot bakgrund av den gångna hösten är det sannolikt att regeringsduglighet kommer att överskugga allt annat i den politiska debatten fram till valet. Diskussionen den närmaste tiden, kanske ända fram till valdagen, lär då handla framförallt om vems fel den uppkomna situationen och regeringskrisen är. Regeringen kommer skylla situationen på en tjurskallig och samarbetsovillig allians, alliansen kommer skylla på ett regeringsodugligt vänsterexperiment och Sverigedemokraterna kommer skylla på en oansvarig ”sjuklöver” som bryr sig mer om att stänga ute Sverigedemokraterna än att göra det som är bäst för Sverige. De som vinner skulddebatten vinner valet.
Må bästa kommunikationsavdelning vinna.
