Sista dagen på Almedalsveckan så är parken tommare än någonsin. 1500 tappra själar har orkat vara kvar, men dessa gör å andra sidan allt för att de i alla fall ska låta som fler. Det finns få som är så pepp som centerpartister, och då särskilt ungdomsförbundet, och Annie Lööf kan inta scenen medan publiken taktfast skanderar hennes namn. Om man vore elak så skulle man här göra ett skämt om (C)ekt, men så lågt skulle jag självklart aldrig sjunka. Kärlek är självklart oftast bra, men ibland kan det gå till överdrift.
Lööf talar om antibiotika i maten, om jobben, om småföretagare och om, den denna vecka så obligatoriska, jämställdheten. Föga förvånande talar hon även om landsbygden.
När landsbygden diskuteras tas Ljusnarsbergs kommun som exempel. Denna Sveriges minsta kommun målas upp som ett riktigt dystert ställe, fullt av sjuka och SD-väljare. Jag är uppvuxen i grannkommun och jag känner mig lite sårad av Lööfs bild. Jag tror att jag har många lantisar med mig i detta, och då har målgruppen missats. Om nu bergslagens hålor är så hemska, varför bör de då räddas?
Annie Lööf är en trygg talare. Hon hanterar den potentiella krisen att vinden nästan blåser bort hennes anteckningar på ett väldigt avslappnat sätt. Hennes självförtroende matchas dock inte riktigt av hennes faktiska förmåga som talare. Hon talar långsamt, ibland nästan sävligt, och det är svårt för publiken att verkligen förstå vilken känsla hon vill förmedla. Detta syns bland annat på att publikens applåder ofta avbryter henne – de vill lyfta henne, men hon ger inte tillräckligt med vinkar om när hon vill bli lyft.
Lööf attackerar både Stefan Löfven och Gustav Fridolin rätt hårt. Lööf menar sig ha kommit över ett av Löfvens personliga brev, och använder dessa påhittade ord för att peka på hans politik. I Fridolins fall är det att han dansat till en mycket populär låt med tvivelaktig text som ska ligga honom i fatet. Det är ett roligt grepp, men jag tror inte att det är särskilt effektivt. I Löfvens fall läggs ord han aldrig uttalas i hans mun, medan Fridolins dans självklart är helt ur kontext. Det är lätt att högerkroken mest blir en pungspark, och sådana fulknep brukar inte uppskattas av lyssnarna. Visst borde det finnas verkliga övertramp som Lööf skulle kunna attackera istället?
