Feministiskt Initiativ har på många sätt varit Almedalens vinnare. Överallt har man sett deras rosa ballonger, de har haft de mest omtalade festerna och Gudrun Schyman har glidit runt som den rockstjärna hon är. Även i de andra partierna tal har FI märkts, inte minst när miljöpartiets Åsa Romson ägnade stor kraft att cementera MP som ett feministiskt parti. Det märktes även under lördagen, när folkpartiets Jan Björklund talade.
Bakom Björklund samt på hans pulpet så står det ”Feminism utan socialism”. Det är en välvald slogan, då FI nu för första gången tagit det definitiva steget åt vänster som de tidigare varit motvilliga att göra. Feminism är en fråga som på många sätt trotsar blockgränserna, och det finns nog många feminister på högerkanten som nu känner sig lite vilsna när Schyman sagt att hon inte vill sitta i regering med ett alliansparti. Det är precis den gruppen som folkpartiet sträcker ut en hand till idag.
Det här är en nytändning för Björklund. Han har tidigare harvat på om skolfrågan, ofta utan att få särskilt mycket kärlek för det. Egentligen är det väldigt lite nytt som Björklund för fram i sitt tal eftersom folkpartiet länge har drivit höjda löner i skolan, varit för företagande inom välfärden och gillat RUT. Det nya är ompaketeringen av detta som feminism, och att trycka på förslagens jämställdhetsaspekt. Det är en intressant skiftning, som jag tror kan ge gamla förslag ny skjuts. Däremot tror jag även att det ger FI ännu mer vind i seglen. När en fråga lyfts av många partier, brukar det parti som har högst förtroende i frågan vara den som lyfts allra mest. Jag tror inte att folkpartiet vinner den förtroendematchen mot FI.
Det är ett mycket välskrivet tal Björklund håller. Det är pepprat med snygga formuleringar, så som att han varnar för ”vänster i välfärden” och att Sverige präglades av ”missväxt istället för tillväxt”. Han bygger även upp flera crescendon, och får då publiken med sig, medan han i andra stycken, exempelvis när han i ett starkt avsnitt pratar om kvinnomisshandel, talar väldigt allvarligt. Det är lätt att lyssna på, och det tydliga upplägget gör innehållet lättare att minnas.
En trend under veckan har varit en friare talarstil, och många av partiledarna har stått bredvid ett bord eller rört sig fritt på scenen. Björklund har dock placerat sig bakom en klassisk talarstol och det ger en särskild tyngd till hans framförande. Det är enklare att säga vackert formulerade punchlines, vilka skulle låta överdrivna i en mer vardaglig kontext, när man så tydligt är Talaren. Allt det jobb som Björklund, och hans talskrivare, lagt ner på att skriva vackert och intressant kommer därför bättre till sin rätt nu än om han mest stått och hängt lite skönt.
Bland partiledarna är Björklund en av de starkare talarna. Han har ofta hållit riktigt bra tal, men han kan vara ojämn. Dagens tal var riktigt bra och jag tror att hans fokus på feminism kommer att leva kvar även när den sista båten åkt tillbaks till fastlandet. Det må vara en partiledare kvar, men jag är inte rädd att utropa detta till veckan bästa tal.
