För tredje året i rad presenterade Maktsalongen Årets Feministiska Almedalstal under ett separatistiskt mingel för personer som identifierar sig som kvinnor. Mireya Echeverría Quezada höll ett engagerande tal om exkludering, rasism och de osynliga kvinnorna.
– Det som varit viktigast för oss i våra ledarskapsresor har varit människorna kring oss som stöttat och sagt ”Du fixar det!”, berättade Maktsalongens ena grundare Sofia Brändström. Organisationen verkar för ett mer jämställt ungt civilsamhälle, bland annat genom ett mentorprogram för unga kvinnliga ledare inom föreningar.
Kampen mot feminismens motpoler
– Feminismens värsta fiender är fascism, rasism och så kallad främlingsfientlighet. Hand i hand med en sådan politik går kvinnofientligheten, menade Sara Haraldsson, den andra av Maktsalongens två grundare.
Att glädjen över den feministiska våg som går genom Sverige är stor inom organisationen var tydlig, men Haraldsson pekade på baksidan:
– Samtidigt växer antifeminismen i Sverige, Europa och världen. Vi som feminister måste ta vårt ansvar. En kvinnas vinst är alla kvinnors vinst.
Exkludering och de osynliga kvinnorna
Kanske var ett sätt att ta ansvar att välja ut en tydligt antirasistisk talare till årets feministiska; Mireya Echeverría Quezada, en av initiativtagarna till omdebatterade Rummet och en av rösterna bakom den uppmärksammade podcasten Camila & Mireyas podcast.
– Jag pratade med min mamma idag. Hon sa att när jag får chansen att tala inför inflytelserika kvinnor bör jag tala för de kvinnor som inte hörs. Ni ser henne i tunnelbanan, ni ser henne när hon på bruten svenska frågar efter en vara i matbutiken. Och många av er ser ner på henne, inledde hon sitt tal.
Den utbredda rasismen i Sverige, invandrade kvinnors utsatthet och behovet av ett klassperspektiv inom feminismen var talets röda trådar:
– Den feministiska rörelse som finns i Sverige idag är individualistisk och teoretisk. Man säger att den är till för alla men den är oftast till för några få – för de som formulerat den.
Förlusten av ett välkomnande land
– Det Sverige som min mamma kom till med sina barn 1986, det som hälsade henne välkommen på flygplatsen; det Sverige finns inte längre, menade Mireya Echeverría Quezada och citerade sin mamma:
– Det har dött människor för de rättigheter vi har i idag. Nu säljer vi ut dem till en billig penning.
Många av mingeldeltagarna var synligt berörda av talet när det närmade sig sitt slut och applåderna fortsatte en lång stund.
Efter stora tack från Maktsalongen och fortsatt drickande av lemonaden som delades ut, stod dock frågan kvar: Hur kan den svenska feminismen börja se de osynliga kvinnorna? Hur kan deras erfarenheter börja räknas?
