Teknikföretagen och Mattecentrum arrangerade ett kul mingel med entreprenörstemat: ”Den dummaste jävla idé jag någonsin hört”. Ett pärlband av entreprenörer körde sin show från scenen som var formad till catwalk. Galna, javisst men knappast dumma.
Per Holknekt var sist ut och hans budskap var nästintill politiskt och baserat på mycket värdegrund. Han pratade varmt om sin mamma som varit lärare och rektor och vars utgångspunkt alltid var varje barns individuella rätt att vara outbytbar, att få vara sitt eget original. Han poängterade att det vi alla törstar efter är att någon ser oss och säger: ”Jag älskar dig, du är fantastisk.”
Efteråt satt vi och pratade på en av Visbys ruinmurar. ”Märktes det att jag var nervös?” var det första Per frågade. Frågan förvånade mig, Per är ju van att stå i centrum. Men han förklarade att han alltid är nervös, och att han som tur var fått ett sms från sin dotter, som är hans bästa rådgivare. Och så läste han upp meddelandet från sin kloka 19-åriga dotter som avslutades med ”Berätta bara det du själv verkligen vill berätta och tänk på att om du inte berättar det får ingen höra det.”
Jag tyckte han borde vara trygg i sig själv med tanke på det han berättat om sin mamma, men det avfärdade Per med att han växte upp med världens sämsta självkänsla. Han sökte tillhörighet och gemenskap och kände sig alltid ful och udda. ”Alla fick hångla utom jag” konstaterade han.
Men som företagare och entreprenör har du varit framgångsrik fortsatte jag. ”Ja, jag har startat 27 bolag och av dom har 24 gått bra.” höll han med om. I de tre som inte fungerade var han klok nog att dra sig ur i tid. Han jämförde med att flyga som han älskar och där han alltid bestämmer gränsen för när planet måste lyfta annars drar han i bromsen. Det kändes onekligen tryggt att höra, ett företagshaveri må så vara men en flygkrasch skulle få värre konsekvenser.
Har du fått höra att du har jävligt dåliga idéer frågade jag med tanke på seminariets titel. ”Absolut! Hela tiden! Att vara entreprenör är att alltid ifrågasättas och bli kritiserad.” svarade Per. Detta förvånade mig som upplever att vi generellt hyllar entreprenörskapet och framförallt personer som verkligen lyckats med att bygga företag. Men det höll Per verkligen inte med om, han har känt sig ifrågasatt hela tiden, och den dåliga självkänslan från uppväxten verkade inte ha försvunnit.
Med tanke på innehållet i anförandet på seminariet tolkade jag det som ett stort samhällsengagemang och undrade vilket parti han tänkte rösta på. ”Jag vet inte, jag röstade inte i EU-valet, och jag tycker om lite från de flesta partier. Jag kanske inte röstar i höst heller. Jag är helt enkelt en freestyler.” svarade Per.
Sen avslutade vi med fotografering och Per om undrade om han skulle behålla jackan på. ”Den är snygg behåll den på” tyckte jag, då sken han och sa belåtet: ”Jag har designat den själv” Sen poserade han på muren och om han eventuellt hade dålig självkänsla kamouflerades det med attityd.
