Sifo har undersökt hur Sveriges politiska partier framställdes i media under perioden 1 januari till 30 april i år. Av undersökningen framgår att regeringspartierna framställs i mer negativ dager i media än de rödgröna partierna.
Sifo har gått igenom undersökningsperiodens toppnyheter med politiskt innehåll i DN, SvD, GP, Aftonbladet, SR Ekot och SVT Rapport. Huruvida en artikels innehåll är vinklat eller ej har Sifo undersökt genom att titta på antalet positiva respektive negativa värdeord kopplade till analysobjektet.
Allra mest stryk i media har Moderaterna fått ta enligt undersökningen. Partiet omnämndes i cirka 260 toppnyheter, av dessa var ungefär en femtedel negativt vinklade enligt Sifo. Sammantaget ligger Moderaternas ”nettovinkling”, som erhålls genom att subtrahera antalet negativt vinklade artiklar från antalet positivt vinklade artiklar, mellan -40 och -50.
Också Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har en klart negativ nettovinkling. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har en nettovinkling nära noll, Socialdemokraternas något negativ och Vänsterpartiets något positiv. Det enda riksdagsparti som sticker ut åt ett för dem gynnsamt håll är Miljöpartiet. Faktum är att inte en enda negativt vinklad toppnyhet skrivits om dem, trots att de under perioden omnämndes i närmare 80 toppnyheter.
Inte heller Feministiskt Initiativ har omnämnts i några negativt vinklade toppnyheter. Antalet toppnyheter de över huvud taget omnämnts i går emellertid att räkna på ena handens fingrar.
Tidigare undersökningar genomförda vid Göteborgs universitet av medieforskaren Kent Asp har visat att journalister i genomsnitt står längre till vänster än folk i gemen, och att framförallt miljöpartister och och vänsterpartister är överrepresenterade i journalistkåren. 2011 betraktade 48 procent av journalistkåren sig själva som vänster enligt Svenska Journalister 1989-2011, medan bara 15 procent betraktade sig själva som höger. Motsvarande siffror för allmänheten var 31 respektive 40 procent. Bland journalister med politik och samhälle som arbetsfält är skillnaden dessutom ännu större, 50 procent vänster respektive 10 procent höger.
Sifoundersökningens resultat kan ses som ett uttryck för svårigheten i att sålla egna värderingar från fakta och skriva objektivt, och man kan dra slutsatsen att många journalister misslyckas med att tackla denna svårighet. Journalistkårens partisympatier är emellertid långt ifrån den enda faktorn som kan förklara Sifos resultat, varför denna slutsats måste nyanseras.
För det första så förmedlar undersökningens resultat en ögonblicksbild. Att medias bevakning av politiken och partierna såg ut på det sätt som illustreras i undersökningsresultatet är ingen garant för att den alltid gör det. Faktum är att under valrörelsen 2010, när journalistsympatierna såg ut ungefär så som anges ovan, så var det fler medier som gynnade alliansen än de rödgröna, enligt JMG:s valgenomgång Mediernas prestationer och betydelse: valet 2010 (partiskheten åt båda håll var emellertid liten i samtliga undersökta medier).
För det andra så är det bara toppnyheter från sex stora medier som undersökts. Exempelvis har Expressen, Nyheterna, Aktuellt och Metro utelämnats. Hade dessa inkluderats hade bilden kunnat vara en annan.
För det tredje så är det naturligt att regeringen får större kritik än oppositionen, eftersom de bär ansvaret för många stora samhällsinstitutioner och hur de fungerar, oberoende av huruvida de faktiskt orsakat de problem som ger upphov till kritiken. Under undersökningsperioden fick regeringen exempelvis mycket kritik för Sveriges fortsatta tapp i senaste PISA-undersökningen. Också försvarspolitiken debatterades flitigt med anledning av krisen i Ukraina, en debatt i vilken regeringens nedskärningar i försvaret kritiserades. Hade undersökningen genomförts under 2011, när Håkan Juholt var Socialdemokraternas partiledare, hade resultatet kunnat vara ett annat.
För det fjärde, och kanske viktigaste, så måste man av undersökningsresultatet dra slutsatsen att medierapporteringen om politik och opinion överlag är saklig och opartisk, även om undantag sker regelbundet. I fallet Moderaterna så har Sifo exempelvis tittat på runt 260 toppnyheter som involverar dem. Närmare 50 av dessa är negativt vinklade, och deras nettovinkling är knappt -40. Med andra ord så var ungefär 200 av toppnyheterna, eller närmare 80 procent av dem, neutrala. Av toppnyheterna om Miljöpartiet så var enligt samma logik cirka 70 av toppnyheterna om dem, eller ungefär 90 procent, neutrala.
Sammantaget så kan man sluta sig till att medierapporteringen under Sifos undersökningsperiod varit mer gynnsam för de rödgröna partierna än för allianspartierna och Sverigedemokraterna, men tidigare undersökningar visar att detta inte är något ständigt tillstånd i svensk media och att journalisternas partisympatier sannolikt inte är ensam orsak till detta.
