Om än något kvavt och varmt, så var det en härlig inramning att få bevittna Näringsminister Annie Lööf hålla sitt första sommartal i ett växthus. Talets övergripande funktion är att presentera Centerpartiets utgångspunkter inför höstbudgetens förhandlingar.
Platsen var det första att tematisera talet när Lööf adresserade det härliga i att prata tillväxt och växtkraft i ett växthus. Ser vi till talets övergripande funktion är det tydligt att det handlar om att presentera Centerpartiets utgångspunkter inför höstbudgetens förhandlingar. Spår av mer informella slag, exempelvis att Lööf använder sina egna erfarenheter för att besjäla politiken, finner vi inte. Och för att vara ett sommartal så är det rejält politiskt, vilket känns tydligt utformat för sin funktion.
Lööf reflekterar sedan kring valet, och fastslår att valrörelsen börjar. Här använder Lööf sig av en serie av konfliktpunkter som får berätta vad det kommer att handla om. Det är tydligt svart mot vitt, och lite allmänt. Här återfinns däremot en finurlig känga: ”Det handlar om synen på att unga kan själva, om vi bara ger dem förutsättningar. Mot synen att de gör sig bäst på en datakurs hos AMS.” Kritiken mot arbetsförmedlingen och såklart även Stefan Löfvens tystnad har blivit lite av tradition hos Lööf, men vad jag rent politiskt kan notera är att den tidigare väldigt centerprofilerade jobbpengen som lyftes i Almedalstalet inte längre finns med. Däremot står lärlingssystemet nu i fokus och en strategisk konsekvens är att den enighet som råder inom lärlingssystemet gör att Centern får svårare att profilera sig.
Lööfs sakpolitiska teman är jobben och ungdomsarbetslösheten, företagsamhet och innovation, landsbygden samt miljön. Dessa binds ihop dispositionsmässigt med en resa genom Sverige. Första hållplatsen är Bromölla (arbetslöshet och jobb), för att sedan åka längs norra sommarsverige (företagsamhet och innovation), in bortom de stora motorvägarna (landsbygden), bland vita vindkraftsverk och gula rapsfält (miljön). Resan slutar med Lööfs tacksamhet över det Sverige vi lever i, som får ställas mot inbördeskriget i Syrien.
Att ha en övergripande tanke som får leda talet framåt tycker jag underlättar oss att följa med Lööf. Stilfiguren hon använder sig av här, en sorts besjälande exemplifiering och resemetaforik, harmonierar också väl med den viktiga landsbygdsprofilen som Centern försöker återerövra.
Lööf under åren
Efter att nu ha studerat Lööfs retorik sedan tillträdandet som partiledare vill jag fastslå att Lööf växer i sin roll som politisk kommunikatör. Hon börjar bli mindre allmän, mer specifik. Vi ser det bland annat på värdeorden som inte lämnas lika okonkretiserade längre. Fortfarande finner vi en del passager av påståendekaraktär som kan kännas lite för självklara för att vara befogade, exempelvis ”kapital är en springande punkt för företag som vill växa” men de är färre än vanligt.
DNs Maria Croft påpekade att Lööfs taltempo nu var bättre än i Almedalen. Här skulle jag vilja tillföra att det inte bara handlar om taltempo, utan också en viktig lexikal dimension. Lööf använder många småord som är onödiga. Det är många modala adverb, och på håll rätt oväsentliga adjektiv som påverkar hur vi uppfattar hennes retorik. För att ta några exempel. ”Det kommer att kosta miljarder” blir ”ganska många miljarder”. Istället för ”Ekvationen går inte ihop” så är det ”Det är enkelt att inse att det är en ekvation som inte riktigt går ihop”. Det senare exemplet är hämtat från det publicerade talmanuset, men jag noterar också att Lööf kan bli ännu mer språkligt omständig live. Detta är viktiga dimensioner för vår talupplevelse, men också för tydligheten och minneskraften när det kommer till längre tal.
