Mat har alltid varit en av de mest fundamentala delarna i våra liv, det är därför inte konstigt att mat är ett ämne som de allra flesta har en synpunkt om. På den senaste tiden har diskussionen kring mat fått ännu mer utrymme i såväl media som i politiken. Antingen äter vi för mycket fett, socker eller kött, eller så varnas vi för våra farliga dieter och hur vår konsumtion påverkar omgivningen och miljön.
Årets Almedalen har inte varit sena att haka på trenden.
I Almedalen i år har alltifrån skolmat till köttskatt debatterats. Svenskt kött har haft seminarier som handlat om Sveriges dyraste matkasse och Utan kossan stannar Sverige. Där har de frågat sig hur bra extrapris på mat egentligen är och hur framtiden för den svenska köttproduktionen ser ut. Visit Sweden och Business Sweden bjöd även in till seminarium om Sverige – det nya matlandet och hur vi i Sverige kan profiler vår matkultur till andra breddgrader.
I frågan om vad vi ska äta och inte äta är åsikterna lika delade som många av de klassiska politiska frågorna. Många av partierna har en klar agenda för hur de ska förhålla sig i många av matfrågorna, men många partier idag saknar en klar riktlinje för hur mat och allt vad mat inkluderar, ska politiseras. Eftersom det är frågor som rör oss alla i högsta grad, är det dock viktigt att matpolitiken får en tydligare ställning i många partier. Inte främst för att seminarier så som 2050 är klimatfrågan löst – vad äter vi då? och Framtidsmat från Östersjön gör oss medvetna om att vår matkonsumtion och –produktion kommer att förändras nämnvärt de kommande åren.
Politiken kring mat är problematisk eftersom den styrs av dels etiska men även kulturella, ekologiska, och medicinska aspekter och därför ofta skapar svårlösta problem. Ska vi sluta äta kött för att rädda miljön, eller räcker det med en köttfri måndag? Hur mycket socker får man äta och kan vi lösa den ökade övervikten med att beskatta socker? Kan barn bli mer medvetna om vad de äter om de har nära tillgång till ladugårdarna?
Svaren på dessa frågor är allt annat än lättlösta, men faktum är att mat verkligen har blivit politik. Vi blir mer och mer medvetna om vad vi äter, samtidigt har den internationella handeln resulterat i att mat inte längre produceras i grannbyn eller ens i samma land utan exporteras från andra sidan världen för att ge oss möjligheten att äta vad vi vill, när vi vill.
Vart den svenska matpolitiken är på väg går inte att utläsa från de seminarier som hölls i årets Almedalen, men vad som dock går att se är att mat har tagit sig in i politiken och är där för att stanna.
