Medborgare har rätt att lämna uppgifter till media och göra det anonymt. För anställda inom staten gäller även förstärkt meddelarfrihet, som innebär att arbetsgivare får inte efterforska vem som har lämnat uppgifter till journalister. Om detta handlade ett seminarium på måndagen.
Arrangör: Journalistförbundet
Plats: TCOparken
Publik: c:a 75 personer
Moderator: [[Pär Trehörning]], Journalistförbundet
Budskap: Paneldebatt om huruvida det ska finnas en lag om meddelarfrihet både i privat och offentlig sektor eller om detta ska regleras i kollektivavtal.
De nya välfärdslösningarna som gör att det i dag finns privata företag som bedrivs med skattefinansierade pengar öppnar för en ny diskussion om förstärkt meddelarfrihet även inom privata företag. I dag finns inte för tidigare statliga verksamheter som bolagiserats, men ändå finansieras av skattepengar meddelarfrihet. Detta kan vara problematiskt eftersom det är fortfarande viktigt för brukare inom t ex vård och omsorg att sådant som inte fungerar rapporteras och utreds.
[[Jonas Nordling]], ordförande Journalistförbundet:
- Vi som journalister kan inte ta reda på vad som händer om inte människor vågar rapportera till oss. Samma rättigheter måste gälla för alla medborgare. Om dagens lagstiftning gör att människor inte vågar berätta vad som händer på sin arbetsplats så är det ett problem.
- Vi har två undersökningar här från olika fackförbund som visar att folk är rädda. Anställda måste visaenormt civilkurage för att våga kritisera din arbetsgivare och den som känner sig otrygg i ett demokratiskt samhälle blir en sämre medborgare.
[[Stefan Koskinen]], förbundsdirektör och VD Tjänsteföretagen Almega:
- Meddelarskydd är bra och en central del av det demokratiska samhället. I dag finns två olika system. En för myndighetsutövning och en för privata företag.
- Problemet är att man måste förhindra att folk sprider uppgifter som skulle skada ett företaget det jobbar i. Om man anser att en avställd påtalar ett problem för att skada ett företag så handlar det för privata företag att vinna eller försvinna.
[[Britta Lejon]], ordförande fackförbundet ST:
- Fackförbundet ST har gjort en undersökning som visar på att 38% inte vågar gå till media berätta något som andas kritik. Till det kan vi säga att facket alldeles för ofta propåer om att medlemmar får veta att deras chefer uttrycker att det inte var ok att den enskilde medlemmen gick till media.
- Av de som vågar gå ut i media får ca 10% stöd av sin arbetsgivare. Resten upplever att de inte får tjänsten de söker i framtiden, att de får en sämre löneutveckling och en del blir utköpta för att de varit kritiska mot sin arbetsgivare.
- Det har blivit en kultur av att det inte är ok att göra fel i företag, rädda ledningar ger inget bra klimat på en arbetsplats. I dag är det svårt att skriva olika lokala kollektivavtal med de olika företagen, ST vill ha avtal på branschnivå, men har inte fått gehör, utan får skriva lokalavtal.
[[Lena Nitz]], ordförande Polisförbundet:
- Polisförbundet organiserar 96% av poliserna. Deras enkätundersökning visar på nedslående resultat när det gäller att kritisera sin arbetsgivare. För vår del handlar det om ett förtroende vi vill förvalta, dvs vi vill vara öppna. Rätten att debattera och föreslå förändringar och förbättringar är viktiga beståndsdelar i arbetslivet. Det är rättigheter som inte borde styras av vem som är arbetsgivare.
- Rädslan för att framföra kritik handlar till stor del om ledarskapet. Det måste finnas utrymme att våga kritisera den egna verksamheten.
[[Anders Hagquist]], kommunikationsdirektör, Polisstyrelsen:
- Polisen ska följa lagen, vi har studier som visar på att 83% av poliserna tycker att de kan prata fritt utan att bli utsatta för repressalier. Men här gäller 0 tolerans, alla ska kunna prata fritt om vad som händer, även de 17% som i dag inte tycker som att de vågar prata fritt utan att bli utsatta för repressalier.
- Vi vill bli en lärande organisation där man kan diskutera arbetsmetodiker, det är bra för verksamheten.
[[Jani Stjernström]], förbundstyrelseledamot Vårdförbundet:
- Lokala kollektivavtal, har väldigt lite värde i hur man känner sig trygg. Vi har en tredje part som är patienter och brukare och alla har rätt att få samma vård. Det faktum att vi har olika lokala avtal med olika företag gör att de anställda känner att osäkerheten i avtalstexterna gör att man hellre tiger.
[[Göran Fredriksson]], ordförande Vårdföretagarna:
- Vi tycker inte att kollektivavtalslösningar är bäst, vi vill hellre ha en lagstiftning där samma regler gäller för alla. Alla har en skyldighet att rapportera (enligt lex Sarah och lex Maria), därför tycker vi att det ska finnas en lagstiftning om meddelarfrihet.
Det tillkom sedan en vidare diskussion och det är det faktum att alla företag har inte kollektivavtal och att andelen visstidsanställda ökar. Detta påverkar naturligtvis benägenheten att våga anmäla sin arbetsgivare.
