Krönika: ”Lööf går genom rutan – men åt vilket håll?”

Jag har aldrig berättat för någon vilket parti jag röstat på i något val.

Men i denna krönika ska jag avslöja vilket parti som fick min röst i det första val jag deltog i. Det var skolvalet 1968 och jag la min röst på centerpartiet.

Jag minns inte varför, men jag tror att det hade en del med miljö att göra.

Uppriktigt sagt fanns det väl ett skäl till: centerpartiet var ett parti i medvind och för en 17-åring var det frestande att satsa på en vinnare. I riksdagsvalet det året fick centern över 15 procent.

Hur många röstar i dag på centern på grund av miljöpolitiken? ”Alliansens gröna röst” är en bra slogan. Men en bra slogan räcker inte för att skapa valvinster eller ens stigande opinionssiffror.

Och de som dras till ett parti på uppåtgående måste sky centern. Partiet har backat från att ha fått var fjärde väljares röst 1973 till fjolårets bottennotering 6,6 procent.

Var står centern? Vart är partiet på väg? Behövs centern?

Partiets problem i dag är enorma. Ingen tycks veta vilka väljare som ska lockas och vad de ska lockas med. Eller rättare sagt: olika centerpartister har olika uppfattning om vilka väljare som ska övertygas om att de ska vara med och skriva partiets nya framgångssaga.

Men centerpartisterna är för närvarande, konstigt nog, väldigt entusiastiska. Med [[Annie Lööf]] vid rodret ska det vända.

Annie Lööf talar visserligen utpräglad småländska men är i övrigt fjärran från sinnebilden av en centerpartistisk partiledare. Hon är 28 år, har 3 934 vänner på Facebook, säker klädsmak och betecknar sig själv som liberal. Liberal centerpartist.

Ett av de allra vanligaste argumenten för att det ska gå bra är att hon verkligen går genom rutan.

Många av de centerpartister som nu bedömer sin blivande partiledare utifrån ett tevesoffeperspektiv har tidigare varit skeptiska till hennes liberala linje. Nu är det rutan som gäller.

När jag röstade på centern i skolvalet var partiledaren en farbror på 68 år och han hade varit partiledare i två decennier. C blev Sveriges näst största parti i det valet. Grunden lades till en lång framgångsrik period, Gunnar Hedlund gick genom rutan han – fast den inte ens fanns när han började som partiledare.

[[Lena Smedsaas]]
Kommunikationskonsult på JKL, tidigare politisk kommentator på TV4

Kommentera