Under Folk och Försvar-konferensen är allt otroligt kollegialt. Här minglar politiker med militärer, journalister, myndighetsföreträdare, frivilligorganisations- och industrirepresentanter. På så sätt inte olikt Almedalsveckan, men skillnaden är att här i Sälen kretsar allting om ett begränsat tema.
I Almedalen frågar man hela tiden varandra ”Var bor du?” och ”Stannar du hela veckan?”. Så låter det inte under Folk och Försvar. Alla bor på Högfjällshotellet och de allra flesta stannar kvar under de dagar arrangemanget pågår. Om inte annat så är det rätt komplicerat att ta sig hit och härifrån. Det finns liksom ingen flygplats eller färjeterminal på bekvämt avstånd.
Här verkar de flesta känna varandra sedan tidigare. En del har haft lite olika roller genom åren; de kan ha gått från politiken till pr-branschen och vidare till försvarsindustrin, eller så man varit anställd inom försvarsmakten – och gått över till försvarsindustrin. Sedan finns det förstås en del lite mer oväntade organisationer och instanser representerade på deltagarförteckningen: Saco, Riksrevisionen, Svenska kyrkan och Kooperativa förbundet, för att bara nämna några.
Några som lyser med sin frånvaro här i Sälen är pr-konsulterna. Några rosévinsmingel i lummiga trädgårdar sker inte under Folk och Försvar. I stället kastas det lystna blickar på herrarna från försvarsindustrin i hopp om att de ska bjuda på drinkar.
Och jo, en stor skillnad till mot Almedalsveckan: mansdominansen. Här är det män, män och män. Och jo, visst, en del kvinnor också. Framförallt bland politikerna och pressfolket. Men könssegregationen är mycket påtaglig.
