Seminarium: EXOTISKA BLATTAR OCH HETA GYMHUNKAR. Vem ses som sexig i bögkulturen och på vilka villkor. Ett samtal om begär, objektifiering och makt.
Arrangör: Stockholm Pride
Plats: Sergel 3, Pride House 29/7
Moderator: [[Finn Hellman]]
Budskap: ”Vi måste tala mer om de rasistiska undertonerna i sättet som bögar raggar på”
På scenen fanns [[Micke Kazarnowicz]], bögbloggare (åsiktstorped.se), debattör och gymhunk och [[Carlos Díaz]], utbildare och informatör på RFSL. Tillsammans med moderatorn Finn Hellman försökte man på 45 minuter bena ut och analysera hur bögars objektifierande av varandra fungerar, och hur det ibland slår slint. Utgångspunkten var delvis en artikel som Díaz skrivit i Kom Ut om bögars fantasier kring etnicitet och hudfärg, och som bland annat handlade om hur ur bögar kommunicerar sina begär på till exempel kontaktsajten Qruiser.
En snabb sökning på sajten visar att just etnicitet ofta nämns. I sin artikel listar Díaz bland annat en del av de ”klubbar” som medlemmar dragit igång på sajten: ”Alla som älskar svart kuk”, ”Grova invandrarkukar”, ”Thailovers”. Díaz försökte sig också på att wallraffa. Han skapade en rad fejkprofiler på Qruiser med olika etniska alias för att se om de bemöttes på olika sätt. Experimentet gick nästan för bra. När bekanta började höra av sig till de påhittade profilerna började Wallraffandet kännas lite oklart rent etiskt och avbröts.
Díaz poäng är att belysa hur olika stereotyper frodas i den homosexuella kulturen. Gamla, unkna tankesätt där en icke-vit sexualitet ses som annorlunda. Svarta och araber antas vara hypermaskulina, medan asiater ses som passiva och feminina – eller som en qruisermedlem som citerades i Carlos artikel: snälla.
Helt utan några betänkligheter väljer också många bort potentiella partners utifrån etnicitet. Man skriver helt enkelt rakt ut på sin qruisersida att man inte vill ha kontakt med till exempel asiater. En hel kontinent utifrån sina stereotyper om ras.
Micke Kazarnowicz har debatterat en liknande form av att välja bort. Feta, korta, långhåriga är andra som på vissa qx-profiler anses som oönskade. Ett beteende som Micke Kazarnowicz kritiserat som dålig netikett.
”Det handlar om vett och etikett. Jag tycker att det är bättre att inkludera än exkludera, bättre att man skriver vad man vill ha, istället för vad man inte vill ha”, sa han och berättade om sina erfarenheter av att ha gått från soffpotatis till gymhunk. Ett vad med en kompis ledde till att han började gå på gymet fem dagar i veckan, och idag kan han förstås märka att han i större utsträckning blir uppvaktad. ”Skillnaden är väl att jag kan välja om jag vill bli objektifierad när jag är ute, beroende på om jag tar av mig tröjan på dansgolvet eller inte. Man kan ju inte göra samma sak med sin etnicitet”.
Finn Hellman var en proffsig moderator, som med precis lagom mycket humor fick sina paneldeltagare att slappna av. Ja, han fick till och med Carlos Diaz att erkänna att det funnits en tid när han knäppte upp några knappar extra i skjortan och spelade på sin latinoimage för att få ragg. Men som helhet var det lite svårt att få ihop seminariets egentligen två vitt skilda ämnen. Kanske blev det extra tydligt när seminariet kom fram till den svåraste frågan: ”hur ska man kunna förändra det här då?” Det blev märkligt tyst.
Att inpränta mer vett och etikett inom nätcommunityn var Micke Kazarnowicz förslag. Att informera och prata om frågorna Carlos Díaz lösning. För lite är det ju som Kazarnowicz säger. Det är otroligt svårt att få folk att ändra vad de tänder på. Men kanske kan man skapa en medvetenhet om hur man beter sig emot andra människor.
Själv tyckte jag att seminariet var ett första försök att lyfta frågor som det inte riktigt har talats om i homovärlden. I bögvärlden har marginaliseringen ofta fungerats som ett frikort. Ta bara den gamla klyschan att bögpornografi skulle vara mer jämställd än heteroporr bara för att det inte finns någon systematisk kvinnoförnedring i den. Tittar man istället med Carlos Díaz glasögon på hela interracialgenren så visar det sig att det finns gott om unkna stereotyper också här.
Samtidigt kan de omvända fördomarna kring begär och etnicitet ibland kan vara minst lika sunkiga. Carlos Díaz berättade till exempel om själva utgångspunkten för sin artikel om ämnet – en kompis som inte vågade bli ihop med en kille som var både var asiat och yngre än honom. Tänk om folk skulle tro att han var ”sån”.
