Inför årets Almedalsvecka låter Makthavare.se ett antal rutinerade Gotlandsresenärer dela med sig av sina spaningar, anekdoter och förväntningar. Först går ordet till pr-konsulten [[Fredrik Runsiö]] från Gullers Grupp:
Det drar ihop sig. Almedalsveckan närmar sig och vi i den tjattrande klassen av politiker, lobbyister, kommunikationsstrateger, spinn-doctor-wannabees och allmänt samhällsintresserade packar våra roll ups och finslipar seminarieupplägg och pr-planer.
Vad kan vi då förvänta oss av årets rekordstora politiska festival? Tittar man i seminarieprogrammet set det ut precis som det gjort under de senaste åren. Fast bara så mycket mer.
”Hur agerar Sverige i det internationella freds- och jämställdhetsarbetet?” ”Mest företagsvänlig i riksdagen”. ”Tjäna pengar på att göra gott”. Det är rubriker på några av de 2 000 seminarier som beräknas genomföras runt om i Visby vecka 27. En ökning av antalet seminarier med runt 50 procent sedan fjolårets rekordsiffra.
Konkurrensen blir mördande. Allt fler myndigheter, intresseorganisationer och företag drar ner sina backdrops i närheten av den politik som funnits i Almedalen ända sedan [[Olof Palme|Palmes]] dagar.
Och i media och på frukostseminarier diskuteras det redan om vem som vinner i Almedalen 2010, om politiken är på reträtt för lobbyister och pr-proffs. På ett plan är den frågan rätt oinspirerande. Ja, förra året var intresseorganisationerna starkare än politiken. Ja, i år när det är valår kommer politiken att stå i centrum igen.
Sanningen är väl att beroendet mellan politiken, policyskapande organisationer, pr-bransch och medier blir allt tydligare och ökar och att det som vinner terräng år från år i Almedalen är gestaltningen; gestaltningen av idéer och politiska frågor. Och i den gestaltningen spelar alla med och kapprustar. Det räcker inte längre med att ha den rätta sakfrågan. För att sätta agenda och märkas krävs en allt högre kompetens i gestaltning, oavsett om man är politiker eller lobbyist.
Vissa hävdar att det här är ett demokratiskt problem. Att partiet eller organisationen som har den största kassan och de dyraste konsulterna vinner mer genomslag än andra. Och visst finns sådan tendenser. Ett sätt att gestalta och skapa lyster åt sina budskap är ju att flyga in internationella hot shots. Ska man nå genomslag i spalterna och etern krävs något exklusivt. Då räcker det inte att komma dragande med [[Stefan Fölster]] eller [[Dan Holke]]. Då krävs en [[Karl Rove]] eller en [[Michael E. Porter]].
Eller så krävs det mat och vin och chambre separé på Furillen eller i Visby.
Men samtidigt behöver inte all gestaltning kosta skjortan. ”Politainment” är en trend som kommer att vara stark i sommar. Ett av förra årets mest omskrivna event i Almedalen var det där [[Per Schlingmann]] och [[Fillippa Reinfeldt]] DJ-battlade på Burmeister. Kanske en kul idé men inte särskilt kostsamt. Jag kan tänka mig att det blir rätt många favorit i repris av den i år, eller politiker i något slags soff-format à la [[Fredrik Skavlan|Skavlan]] eller som ”utfrågas” av stå-upp-kändisar. Allt för att gestalta politiska budskap som underhållning.
Till gestaltandet hör självklart också den Twittertrafik och den bloggbombning som också kommer att skapa trafikkaos i 3G- och 4G-näten i år.
Gestaltning är det som kommer att vinna. Och den med bra idéer kan då fortfarande nå ut med sin politik, trots liten egen kassa. Och då är det kanske trist att så många som 2 000 kommit fram till att den bästa gestaltningen av den egna organisation eller de politiska idéerna är ett seminarium.
Fredrik Runsiö
Vice vd för pr-byrån Gullers Grupp
Just nu hjälper Runsiö ett stort antal kunder inför deras aktiviteter i Almedalen samtidigt som Gullers Grupp tillsammans med nyhetsmagasinet Fokus tar fram en Almedals App. Själv gjorde han sin Almedalsdebut år 1991.
