Sociala mediers politiska betydelse

I går, om inte förr, blev det tydligt att sociala medier har en stor potential som nyhetsförmedlare och för att mobilisera. Med start under natten till måndagen, och sedan i stigande grad under morgonen och dagen, fylldes Twitter med dramatiska rapporter, rykten, dementier, frustration och hätska utfall om den israeliska bordningen av den humanitära flottiljen ”Ship to Gaza”. Allt gick att följa i realtid, bland annat genom hashtaggarna #shiptogaza och #flotilla.

Ur ett svenskt perspektiv började det dramatiskt med ett meddelande från mp-riksdagsledamoten [[Mehmet Kaplan]]: ”de försöker nu borda oss; OBS! INTERNATIONELLT VATTEN!”. Sedan dess har det varit tyst från honom – men desto livligare från väldigt många andra. Genom bland annat Twitter och Facebook arrangerades under måndagen ett flertal demonstrationer som bara i Sverige samlade tusentals människor.

Via Facebook gjorde också MUF:s ordförande [[Niklas Wykman]] ett uttalande under måndagmorgonen som kom att bli hett debatterat: ”Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare.”

Detta ledde bland annat till kritik från de andra allianspartiernas ungdomsförbund och ett samtal från partisekreterare [[Per Schlingmann]].

Aktiviteterna visar på den politiska kraften i sociala medier. I sig avgör de förstås varken val eller något annat, men de är betydelsefulla kanaler – inte minst för politiskt aktiva.

Via Makthavare.se:s systersajt Twixdagen kan man följa mikroblogginlägg från riksdagspartier och -ledamöter, oavsett om man själv har ett Twitterkonto eller ej. Här visas också ständigt uppdaterad statistik över partiernas aktivitet. Också via Makthavare.se:s Twitterkonto kan man hitta information om twittrande riksdagsledamöter, ministrar, politiska ungdomsförbund, tankesmedjor, ledarskribenter och mycket annat.

Kommentera