Det blir inga reformer från regeringen valåret 2010 om man får tro statsminister [[Fredrik Reinfeldt]] (m). ”I den delen är höstens budgetförhandlingar snabbt avklarade”, sa Reinfeldt när han träffade riksdagsjournalisterna i tisdags. Därmed kan man se hur rollerna är ombytta inför nästa val.
Enligt statsministern är ”utrymmet noll för reformer. Det handlar snarare om hur vi ska kunna undvika skattehöjningar och/eller nedskärningar”, var beskedet vid pressträffen.
Samtidigt lovar oppositionen med [[Mona Sahlin]] och socialdemokraterna i spetsen lovar återställare i arbetslöshets- och sjukförsäkringen samt sänkta skatter för pensionärerna. LO-ekonomerna spär på förväntningarna med ett reformprogram som kostar mellan 75-80 miljarder.
Moderaternas och regeringens hållning är alltså att pengarna är slut. Möjligheterna att stimulera ekonomin är uttömda i Sverige och inom EU. Budgetunderskotten börjar redan bli för stora för att det ska gå att undvika förödande skattehöjningar och nedskärningar de kommande åren.
Fredrik Reinfeldt och finansminister [[Anders Borg]] satsar fullt ut på det Borg kallade ”ansvarskortet” i en intervju redan i höstas i Fokus. Strategin bygger på att marginalväljarna i medelklassen som har jobb inte kommer att gilla vidlyftiga löften som ökar budgetunderskottet ytterligare.
Precis det som socialdemokraterna gjorde i början av 1990-talet. Då var det [[Ingvar Carlsson]] som tillsammans med [[Göran Persson]] vann valet 1994 åt socialdemokraterna genom att ta ansvar. Istället för reformlöften var den stora grejen i valmanifestet en ”budgetbilaga” som utlovade besparingar.
Reinfeldt hoppas kunna göra en Persson i ytterligare en bemärkelse. Förra gången Sverige var ordförande i EU bidrog det verksamt till att socialdemokraterna kunde sitta kvar efter valet 2002. Krisen efter attacken den 11 september gynnade också Göran Persson som nådde höjdpunkten av sin popularitetskurva som ordförande i EU.
Nu är det kris igen och Fredrik Reinfeldt ska visa vad han går för som ordförande i EU. Hans uppgift är dock svårare än Perssons. Den ekonomiska krisen är mycket djupare, taktiken att envist hålla fast vid en framgång i klimatfrågan kan slå tillbaka. De flesta länder inom EU tycker att det finns viktigare frågor just nu.
Det är inte underligt att Fredrik Reinfeldt önskar sig en inrikespolitisk ”borgfred” under det kommande halvår. Precis som Göran Persson i sina memoarer påstår att han fick under sitt ordförandeskap.
”Inte ett enda angrepp från oppositionen”, skriver Persson. Men går man tillbaka i tidningsläggen kan man nog – som vanligt när det gäller honom – finna att det är en efterhandskonstruktion.
Fredrik Reinfeldt är också klok nog att inte tro att den inrikespolitiska debatten stannar av ett år före valet. Särskilt inte en höst när moderaterna har stämma, socialdemokraterna kongress och valårets budget ska spikas.
