Almedalsveckan borde ha bättre självförtroende!

Det var strax efter Jan Björklunds tal i Almedalen. Vi kliver fram och stoppar #almedalenboken ”Almedalen – Makt, Magi och Möten” i handen på Maud Olofsson, och säger att vi önskar hon hade varit med. Vi står kvar på mediekullen och inväntar att Mats Knutson ska slutkommentera i SVT. Han står på en liten pall och några enkla snören ramar in de två kvadratmeter där han och kameramannen håller hus. Så får också han en bok i handen. På väg från parken upp till Donners torg springer vi på inte mindre än tre statsvetarprofessorer, Ulf Bjereld, Henric Oscarsson och Peter Wallensteen, som får varsin bok. Så kramar vi en god vän vi inte sett på länge. Funderar på om det inte är ytterligare gamla vänner då vi så väl känner igen dem, men konstaterar att det nog bara var några SVT-journalister som inte längre syns i rutan. Vi har haft några riktigt bra möten och samtal idag, med kända människor såväl som helt vanliga samhällsengagerade. Utan att ha varit på ett endaste mingel. Visby är vackert ikväll, även om de skira molnen är svagt grå.

Det har gått åtta år sen vi kom första gången, men det är fortfarande makt, möten och magi i luften. Vi minns båda mycket väl när oskulden togs. Hade väl som alla andra sett inslag från Almedalsveckan ta över mediesändningarna, och blivit nyfikna. Vi tog några semesterdagar, hittade en ledig lägenhet andra halvan av veckan, på ett lägenhetshotell en bit utanför muren. Visst hade vi varit i Visby förut. Men det var ett helt annorlunda Visby den här gången. Går in igenom Österport men kommer inte längre än till biografen där Lena möter en kollega som ska prata på ett seminarium om kulturekonomi. Vi hänger på. Och lyssnar på ett mycket intressant samtal, fast vi egentligen är ointresserade av kulturekonomi. Går vidare nedåt Hästgatan. Stannar lite här och stannar lite där, och får oss en uppsjö av särintressen till livs. Ur en port kliver plötsligt en lång och gänglig man. Det visar sig att vi sprungit ihop med Carl Bildt. Varken han eller vakterna verkar stressade, så det blir en kort pratstund om doktorsavhandlingar och FN.

Vi blev helt knockade och förälskade den där första veckan. Öppenheten. Tillgängligheten. Möjligheten att träffa både gamla bekanta och göra nya bekantskaper. Att höra vad experterna säger om just våra specialintressen, och att lära sig nytt om sådant vi inte ens visste att vi var intresserade av.

Sedan dess har vi diskuterat Almedalsveckan, med andra och varandra. Flera gånger har Lena sökt medel för att forska på Almedalen, ensam och tillsammans med andra forskare. Men inga forskningsråd har varit intresserade. Det kan bero på att det varit dåliga ansökningar. Men det kan också bero på att forskningsråd faktiskt inte förstått fenomenet Almedalsveckan.

Ett tal som förvandlats till en hel demokrativecka. En uppfinning som ingen uppfunnit, utan en innovation gjord av samskapande. En modell som nu kopieras och inspirerar till runt tio demokrativeckor runt om i världen. Järvaveckan är inte en konkurrent till veckan, snarare ett bevis på att Almedalsmodellen fungerar och behövs.

Det finns tusentals nyhetsartiklar skrivna från Almedalsveckan. Det finns också en del krönikor och debattartiklar som hyllar Almedalen, och än fler texter som kritiserar eller ifrågasätter den. Men fram till nu bara en bok, då statsvetare Maria Wendt 2014 kritiserar Almedalsveckan som ett medialt spektakel. Här fanns helt enkelt ett hål – en bok om Almedalen. I ett par år har Lena försökt få med förlag på idén. Men icke. Boken skulle ha för kort brinntid, inte vara för kommersiell, och inte tillräckligt intressant.

Ibland måste man bara göra saker för att man tror på dem. Som med den här boken. Något som kan visa på bredden och djupet i Almedalsveckan. Något mer och annat än rosémingel, DJ-battle och elit. Få med röster från olika håll. Det blev som vi ville, till och med bättre. För om forskningsråd och förlag var svala, så var det däremot folk som ville skriva! Processen med att hitta skribenter säger också något om Sverige. Tänk att man kan skicka ett mejl till en ärkebiskop eller en partiledare och få ett ja och ett bra kapitel tillbaka! ”Almedalen – makt, magi och möten” består av 24 kapitel av 26 författare. PR-folk, journalister, ämbetsmän, digitala aktivister, civilsamhällesaktiva, fyra partiledare och en ärkebiskop.

I veckan har vi haft två seminarier med avstamp i boken; hur Almedalsveckans framtid ser ut och hur den fungerar och skulle kunna fungera bättre som demokratisk mötesplats. Namnkunniga paneler med Gudrun Schyman, Per Schlingmann, projektledaren för veckan Mia Stuhre och förre projektledaren Karin Lindvall har varit med. Legendariske Staffan Dopping, politiske redaktören Sakine Madon, makthavare.se:s medgrundare Jonas Morian, tankesmedjachefen Daniel Suhonen, statsvetaren Cecilia Garme, presschefen Claes Nyberg och kommunikationschef för (S) Helena Salomonsen, med flera. Alla har glatt ställt upp. Utan anspråk på ersättning. I öppna seminarier som är gratis för alla. I en billig lokal i en kyrka. Till och med när seminariet krockade med någon slags fotbollsmatch, blev det en livlig diskussion över festis och kolor.

Visst har Almedalsveckan problem. Prisnivån. Elitstämpeln – och verkligheten. DJ-battle och rosémingel. Företag som vill synas och sälja förtäckt som samhällsengagemang. Visst skulle Almedalsveckan förbättras; styras upp och förkortas. Eller så ska den få fortsätta med mer anarki och leva organiskt och dynamiskt på det sätt som den vuxit fram. Mycket klokt har sagts. Det som fastnade mest och bäst är det som sas av Hampus Brynolf (Intellecta och Twittercensus).

Vi måste inte fortsätta återupprepa det här negativa narrativet. Almedalsveckan borde ha bättre självförtroende. Imorgon ska vi träffa gamla vänner, kanske få några nya, och lära oss saker på seminarier.

Lena Lid Falkman, forskare Handelshögskolan i Stockholm

Tomas Falkman, projektledare, IMIT, stiftelsen Innovation in Management and Technology