Det finns få personer i Sverige som inte vet vem Jan Eliasson, toppdiplomaten och vice generalsekreterare i FN. Jan Eliasson har varit medlare i några av de svåraste konflikterna och humanitära katastroferna runtom i världen där han lyckats vid många tillfällen, men erkänner prestigelöst med mod och bestämdhet där han anser sig ha fullgjort sin uppgift. Makthavare.se träffar den numera pensionerade vice generalsekreteraren i Almedalen för några korta ord.
När kom du till Almedalen först gången och var är det för dig?
Det var när jag lyssnade på Olof Palme vid slutet av 70-talet. Ett starkt minne jag har är Olof, stående på ett lastbilsflak och talade till åhörare här på ön, då var det inget annat än det. Sedan kommer jag framför allt ihåg de jag har arbetat med, Ingvar Carlsson och Göran Persson. Almedalen är för mig är en mötesplats för olika åsiktsriktningar med det demokratiska samtalet och dialogen i fokus.
Sedan är det viktigt att inse värdet av den svenska och nordiska demokratin. Så mycket har gjorts av våra föräldrar och mor- och farföräldrar som byggt upp detta land.
Har Almedalsveckan förändrats sedan du var här första gången?
Ja. Nu klarar jag inte mer än två dagar här, därför att det är så enormt överväldigande att vara bland alla dessa människor, ämnen och frågor som man ska möta och bemöta. Så du ser efter två dagar känner jag att jag måste ut till landet, till tystnaden.
Man behöver också tid för eftertanke. Men det är roligt att se, och jag hoppas hela tiden att man har frihet och demokrati klart för sig och är med på att det är det handlar om i de frågor vi arbetar med här. Att bygga upp våra samhällen är faktiskt inte bara bra för våra medborgare utan bidrar även till global fred och säkerhet.
Vad betyder Almedalsveckan för svensk politik?
Almedalen är en populär mötesplats som blir väldigt starkt bevakad av medier. Det ger även möjligheten till personliga möten över partigränser och jag tror att det är bra att diskuterar vår gemensamma värderingsbas när vi nu har extrema partier som växer och har ökade sympatier, då är det viktigt att vi mobiliserar alla goda krafter, samt att vi använder dialogen för att bygga broar mellan varandra.
Hur ser du på det växande digitaliseringen av diplomatin i media?
Jag anser att det är på gott och ont, det är bra för kunskapsöverföring, samt till att mobilisera. En baksida är också att det skapar stora förväntningar, människor förväntar sig omedelbara förändringar, behovet av “instant gratification” ökar, vilket är ju en konsekvens av det enorma trycket som digitalisering för med sig.
Detta leder dessvärre till att de långsamma demokratiska processerna, att vänta på ett val som ska äga rum om 4 år, är inte längre lika lätt. I Egypten så tvingas Mubarak gå, om Mursi inte lyckas uppvisa ekonomiska framsteg tvingas han bort och nu har vi Cissi, så digitaliseringen har både för och nackdelar.
Vad har du för tips för ungdomar som vill få ut det mesta ur sitt politiska engagemang under Almedalsveckan?
Mitt tips är att vara öppen och ta till sig åsikter och prova dem, framför allt att grunda sin syn på fakta, och inte på lögner eller alternativa fakta. Viktigast är att aldrig tappa hoppet. Det finns alltför många som känner en växande hopplöshet. Alva Myrdal, en berömd svensk minister sade “Det är inte människovärdigt att ge upp.”
Foto: Tuulia Parviala
