2016 är året vi minns för alla kändisar som gått bort. Popsångaren George Michael, vissångaren Leonard Cohen och Star Wars-stjärnan Carrie Fisher för att bara nämna några av de senaste. Det är också året då Donald Trump blev USA:s president, Storbritannien röstade för att lämna Europeiska Unionen och alla har pratat om Sveriges flyktingpolitik.
Här är några av de händelser vi på Makthavare kommer att minnas från 2016, högt som lågt
Januari – köttbråket
Man kan bli arg på viktiga saker och man kan bli arg på mindre viktiga saker. En mindre viktig sak skulle ju exempelvis kunna vara om maten som serveras vid en konferens är vegansk eller inte. Vid en djurrättskonferens arrangerad av Jordbruksverket i januari i år serverades två alternativ till lunch, ett med fisk och ett veganskt. Detta ledde till en viss turbulens i sociala medier. Man kan säga att vissa blev fly förbannade. En av dem var Ingela Olofson, småskalig fåruppfödare från Vallentuna. Till tidningen Lantbruk och skog sa hon följande: ” Det hade väl varit väldigt roligt om vi hade fått gott svenskt kött”. En annan som blev arg var den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson som på Facebook skrev: ”[…] veganskt är rett extremt. Jag blir upprörd, faktiskt”. Vi får hoppas att Olofson och Danielsson njutit rejält av skinkan nu under julen och fått sitt lystmäte tillfredställt ordentligt.
Februari – incestliberalismen
De är ganska skojiga de där liberalerna. Vid sitt årsmöte i Storstockholmsdistriktet av Liberala Ungdomsförbundet beslutade ombuden att distriktet ska arbeta för att legalisera sex med lik och mellan syskon. Huruvida dessa förslag är sprungna ur egna behov eller en desperat strävan efter den ultimata friheten förtäljer inte historien. Men ett effektivt sätt att uppmärksamma ett litet distrikts årsmöte i ett ungdomsförbund, det var det utan tvekan.
Mars – alternativmediaministern
”Media tiger om invandrares brottslighet”. Så brukar det låta på olika internetforum och i så kallade ”alternativa medier”. Något oväntat delas denna åsikt av den före detta kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hur god inblick den före detta ministern har i denna fråga är oklart. Vad vi däremot kan konstatera är att hon åtminstone nu för tiden befinner sig i relativ säkerhet på Östermalm.
April – fantasier
Liberalerna presenterade sin nya logga i april och skämten lät inte vänta på sig. Det är ett ”L” som i Liberalerna. Så mycket är tydligt. Men associationerna har lett åt helt andra håll. Den märkligaste tolknigen hittills är att loggan, lagd på sidan, ser ut som ett badkar med duschdraperi. Det är också möjligen den mest fantasifulla och minst erotiska tolkningen. Men Liberalerna härdade ut och skämten rann ut i sanden. Så gör man om man har stake.
Är det sant att Liberalerna blåst liv i den gamla sloganen ”satsa på dig själv”?
— Ann Karlsson (@anntikapitalist) April 23, 2016
Maj – ministeravgång
När Åsa Romson inte föreslogs som språkrör för Miljöpartiet av valberedningen avsatte man inte bara ett språkrör utan också en vice statsminister. Romson hade en ganska tung tid som partiledare. Det berodde kanske främst på de snedsteg hon då och då tog, kanske lite oftare än andra, trots allt. Det blev ett stort rabaltder när Romson menade att alla vita medelålders män är miljöbovar, när miljökämpen målade sin båt med miljöfarlig färg och kanske mest minnesvärt, när hon jämförde de flyktingar som drunknar på Medelhavet med nazisternas folkmord på judar i Auschwitz. Trots allt detta kan man bara konstatera att politiken alltid är lite tråkigare om politiker aldrig får vara fuck-ups.
Juni – politikmusik
En undersökning beställd av Sveriges Radios podd, Det politiska spelet, och utförd av Novus, kartlade de politiska partiernas musiksmak. Undersökningen visade att de rödgröna lyssnar mest på Indiepop, Jazz och Bluse. Alliansen lyssnar helst inte på dansband och metal. Vi kan också utläsa att centerpartisterna och miljöpartisterna har en gemensam beröringspunkt i Indiepop och att den som vill digga Bluse bör välja att göra det med en kristdemokrat eller en socialdemokrat. Liberalerna å sin sida har, enligt Novus kartläggning, ingen aning om vad de lyssnar på för musik, den ultimata friheten med andra ord.
Juli – sagan om den sura rasisten
Den underbaraste av alla månader för oss på Makthavare, vi kallar den inte juli, vi kallar den Almedalen. Först förberedelserna, sedan veckan, sedan återhämtningen. Det är en fantastiskt hård och rolig tid. En av de mest minnesvärda händelserna i år var definitivt när vi på Makthavare avslöjade att en rasistisk journalist från så kallad ”alternativmedia”, hade ackrediterats som journalist vid Almedalens presscenter. Detta resulterade i en hel del ordväxling och andra media hakade på avslöjandet. Men slutet gott allting gott, en rasist blev arg och fler läste vår fantastiska site.
Augusti – höstlovspolitik
Skolpolitik kan vara både lätt och svårt. Men riktigt så lätt som regeringen trodde att det var när man valde att byta namn på höstlovet till läslov var det kanske inte. Gustav Fridolin förklarade namnbytet såhär: ”Det handlar framförallt om att se till att alla vuxna som är runt omkring barn engagerar sig i läsningen”. Det är inte första gången höstlovet byter namn. Förr i tiden hette det skördelov eller potatislov. Riksdagens ledamöter har ett extremt långt sommarlov vilket tidigare förklarats med att de ledamöter som var lantbrukare skulle ha tid att så och skörda.
September – halvtid
I september var vi halvvägs till valet 2018. Sifo presenterade då en väljarsympatiundersökning som gav Allianspartierna en knapp ledning med 1,5 procent. Sverigedemokraterna hamnade i mätningen på 15,6 procent. Det är alltså halvtid vi talar om och sedan dess har siffrorna förändrats en del. Må bästa parti vinna 2018.
Oktober – partiledaren som satt kvar
Det har spekulerats under många år om när det är dags för Jan Björklund att avgå som partiledare för Liberalerna. Han har nu suttit sedan 2007, varit utbildningsminister i Alliansregeringen och lett partiet i två val med vikande siffror. Det är knappast otänkbart att vissa inom Liberalerna blev väldigt nöjda när hans avgång aviserades. Men det var inte riktigt korrekt. Det visade sig att det var riksdagens webbtjänst som hade beslutat sig för att sätta ett avgångsdatum för Liberalernas ledare. Ett likadant datum hade för övrigt satts för Annie Lööf, som inte heller hon hade några planer på att avgå. Tänk vilken makt en webbadministratör kan ha!
Någon vill tydligen att jag ska avgå. Uppgifterna i media är dock felaktiga.
— Jan Björklund (@bjorklundjan) October 6, 2016
November – Snarstucken Ekeroth
Det är välkänt att Kent Ekeroth (SD) har en talang för att hamna i trubbel. De mest kända av dessa händelser är knappt värda att nämna i sammanhanget. Alla vet vad det rör sig om. För om man råkar nämna den där kända episoden på Kungsgatan 2012 så kan Kent bli mycket, mycket arg. Det visade han vid ett krogbesök på Stureplan i slutet av november. En man skulle försöka skämta med Ekeroth om den där händelsen, ni vet vilken, och fick då, enligt egen utsago, ett slag i ansiktet av riksdagsledamoten. Ekeroth har just nu en timeout.
December – bidragslöshet
Såväl Ung Vänster som Sverigedemokratisk Ungdom och Sveriges Unga Muslimer blir utan bidrag från Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor under det kommande året. I Ung Vänsters fall gäller det brister i bokföringen medan såväl Sveriges Unga Muslimer som Sverigedemokratisk Ungdom anses ha en bristande respekt för demokratiska principer. Huruvida det är lättast att räkna om eller tänka om kan vi låta vara osagt. Alla tre förbunden har överklagat myndighetens beslut men får se fram emot ett fattigare 2017. Bättre lycka nästa gång.