Preem

Sex röster om Lövins premiärtal

Efter all turbulens i Miljöpartiet var det många som såg fram emot att höra Isabella Lövins första tal. Makthavare.se smög runt på Skandias talmingel och tog emot kommentarer om Lövins första insats på Almedalens scen.

Brit Stakston, mediastrateg:

Jag är glad över att hon så tydligt talade om att politikens roll är att ta en fight mot förenklingen. Vi kan ju också konstatera att supermiljöbilarna tog plats i hennes tal. Hon refererade till bilföretagens roll i omställningen. Det är förstås jättecentralt men jag tror nog att företagens närvaro här, de oerhört många lanseringar av olika supermiljöbilar spelade roll i det fallet.

Hanif Bali, moderat riksdagsledamot:

Det är nästan ironiskt att hon tillägnar så lång tid av talet åt att tala mot plakatpolitik och populism. Miljöpartiet är det partiet i Sverige som mest bygger sin politik just på plakat och oneliners, så det är väldigt ironiskt att hon gör det. Annars var talet ett sömnpiller. Det är nog lättare att hålla sig vaken med ett sömnpiller än att lyssna på det här.

Andreas Henriksson, s-märkt debattredaktör på Dagens samhälle:

Det var väl tryggt och stabilt för att vara en nybörjare. Hon är ju väldigt färsk som språkrör och ännu färskare som almedalstalare, och jag tycker hon var väldigt trygg och stabil i egenskap av dubbel nybörjare. Åsa Romsons stora svaghet och en del i varför hon tvingades lämna var att hon inte var bra på den här delen av språkröreriet, att företräda och tala. Isabella Lövin visar idag att hon kan vända det här åt andra hållet och bli ett riktigt bra språkrör. Jag tror det här gick hem, framförallt hos Miljöpartiet. Hon lyfte Miljöpartiets framgångar och vad de är bra på i talet och det gjorde hon på ett bra sätt.

Sofia Arkelsten, moderat riksdagsledamot:

Jag tycker det är tråkigt att det var så oengagerat. Det saknade riktig politik och något slags vilja. Det kan bero på att hon inte är så erfaren eller att det saknas politiska förslag. Jag är inte imponerad. Det krävs någonting mer, man måste vilja något i politiken för att det ska bli spännande för människor att lyssna på. Jag är inte riktigt säker på vem hon talade till, egentligen. Men jag tyckte det var bra att hon nämnde SRHR.

Edward Blom, gastronom, kulturhistoriker och politisk vilde:

Jag är väldigt, väldigt besviken måste jag säga. Isabella Lövin är en person som traditionellt sett har haft väldigt mycket respekt bland alla oss som inte är miljöpartister för hennes arbete för fiskar, hav och hennes miljöarbete. Idag lyssnade jag på talet tillsammans med en gammal gymnasiekamrat som skrockade lite och sa “ja, det låter som en kommunalordförande i Hjo eller Flen” och det var lite så. Själv tycker jag att det låter som att Sjöstedt har skrivit talet åt henne, inte innehållsmässigt men det teatrala, de salvelsefulla pauserna som han har lärt sig någon gång från den kommunistiska retoriken. Det trodde jag inte om henne. Jag trodde det skulle vara lite piggt och kul, för att sedan gå över till lite allvarligare saker. Hon skröt mycket om deras miljöarbete men de har ju inte lyckats särskilt bra med det. Det mest intressanta är att alla partier plötsligt har blivit nationalistiska, och nu kommer även Miljöpartiet ut som extremt nationalistiska. Sammanfattat kändes hon som en hyfsad skådespelare men inte en bra. Jag trodde mycket om henne, men det här blev inte särskilt bra.

Jessica Schedvin, chefredaktör för Makthavare.se och borgerlig debattör:

Jag tycker att talet var jättejättejättejättetråkigt. Det var torrt, det var dött, det var tråkigt, det var stabilt och det är precis så hennes tal ska vara i hennes situation. Hon får inte freaka ur, det ska vara torrt och jättetråkigt. Hennes väljare ska vara glada, inte le, nicka och hålla med. Hon får freaka ur nästa år.

Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf.