Paula Bieler: Toppen är inte nådd

Igår var det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Partiet har hållit presskonferens, talat om att de vill besöka förorterna och upprätthålla lag och ordning i utsatta områden. De vill hellre sänka skatter än löner och införa test och krav på kunskaper om svenskt språk, samhälle, normer och värderingar. Makthavare har träffat Paula Bieler, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna för att diskutera partiet i Almedalen, dess framtid, hur de förhåller sig till makt, ideologi och integration.

Sverigedemokraterna är Almedalen. I år har de en större mediesatsning än vad de brukar ha. Partiet brukar ha en relativt minimal närvaro, men hade under gårdagen många representanter och anhängare utspridda över hela Almedalen. Även partiets nya ungdomsverksamhet Ungsvenskarna SDU var aktiva i debatter och diskussioner.

Förra året var ni inte med i paneler. Är det så i år igen och hur kommer det sig, blir ni inte inbjudna?

- Det är väl en sanning med modifikation. Det har blivit lite bättre hela tiden, men det får du väl fråga arrangörerna om. 

Så det är en fråga om att ni inte blir inbjudna?

- Det beror väl på. De största två partierna blir ju alltid inbjudna, sedan så brukar det vara så att man bjuder in partier som är profilierade i vissa frågor. Inom våra profilfrågor så har man väl inte riktigt velat ha med oss och våra perspektiv. 

- Nu är ju våra frågor överallt hela tiden, men då är det också så att folk tror sig veta vad vi tycker, och då är man mer nyfiken på andra och vad de tycker. 

Den senaste tiden har Sverigedemokraternas stöd diskuterats en hel del. Partiets tillväxt verkade ett tag ostoppbar, men har efter bland annat Moderaternas och Socialdemokraternas skifte i flykting- och asylpolitisk hållning avtagit. Paula Bieler menar att det är positivt att Socialdemokraterna och Moderaterna närmar sig Sverigedemokraterna i dessa frågor.

Hur går Sverigedemokraternas år hittills?

- Det har ju varit ett väldigt spännande år, så har det var det varit ända sedan valet. Vi har ju haft en central roll och en undanknuffad roll samtidigt och hittills har väldigt mycket handlat om att, dels hänga med i alla svängar om vem som tycker vad i dag, när de tyckte något helt annat i går.

Vad syftar du på?

- Migrationsfrågorna har ju lyfts upp något extremt mycket jämfört med hur det har varit tidigare, vilket så klart har varit positivt ur min synvinkel. Men det har ju också lett till att de andra partierna, främst de två stora, har svängt en hel del i frågorna. Vi har fått det svårare att nå ut för att nyhetsvärdet av att vi tycker som vi alltid har gjort inte är lika stort som nyhetsvärdet i att alla andra byter fot.

Är inte deras förändring väldigt positivt för er?

- Jo, det var det jag skulle komma till. Det har varit väldigt positivt att debatten svänger i vår riktning. Politiken går i ett håll som vi tycker är bra. Och samtidigt är det väldigt mycket upp till bevis, eftersom att antingen så förverkligar man det man säger, eller så ger det en tillbakaeffekt till oss efteråt om de inte gör någonting.

Vad är viktigast för SD, handlar det om att de andra partierna ska diskutera frågan tills den blir allmänt etablerad, eller är det att Sverigedemokraterna äger frågan och debatten?

- Det viktigaste är ju att frågan dyker upp. Min erfarenhet är att de allra flesta av oss som är engagerade inte har en dröm om att vara politiker, utan för att man har varit frustrerad över att man har sett problem, en verklighet som inte lyfts upp tillräckligt mycket. Och jag vet inte hur många kollegor jag hört, som både on the record och off the record, som pratar om att det vore jätteskönt om vi slapp syssla med det här och de andra bara skötte det. Det är inte procentsatsen för hur stora vi blir som är det viktiga, utan att det ska bli en vettig politik i landet.

Innebär detta att Sverigedemokraterna hellre sitter i riksdagen för att etablera sin opinion som den allmänna, istället för att jaga regeringsmakten? Partiet tjänar onekligen mer på att sitta i opposition, för att bibehålla bilden som etablissemangskritiska och alternativa.

Sverigedemokraterna ökar inte lika drastiskt som de har gjort förr. Varför är det så?

- Inget parti kan nå 50 % på ett år. Vi har ju dubblat vårt stöd i princip varje val, och så kan det inte fortsätta.

Hur stora blir Sverigedemokraterna? Har ni nått er topp ännu?

- Nej, det ha vi nog inte gjort. Däremot är det fullt naturligt att vi har stannat av lite grann. Vi hade en extrem uppgång förra året, med nästan en dubbling av det förra valresultatet. När andra partier nu börjar ta i frågorna och vi nu helt plötsligt börjar få mer rörliga väljare, det är inte riktigt samma stigma som det var tidigare, då är det inte heller konstigt att vissa går tillbaka till sina gamla partier.

Att Sverigedemokraterna inte växer, är det alltså på grund av att Moderaterna och Socialdemokraterna har tagit er politik?

- Ja, det har pratats om att det är krisläge. När mycket händer och förändras och det pratas om kriser, då går fler till statsministerkandidater, regeringsbärande partier. Och hittills har vi inte lyckats etablera bilden av att vi är ett tredje regeringsbärande parti. Vi har haft en stark oppositionskraft.

Samtidigt är Jimmie Åkesson bland de partiledare med allra högst förtroende. Hur hänger det ihop?
…vilket är en av anledningarna till varför jag tror att vi inte nått vår topp ännu. Det är en stabilisering som håller på att på gå nu, så vi är kanske på väg in i nästa fas.

Frågan är hur mycket Socialdemokraterna och Moderaterna kan rikta sin politik i sverigedemokratisk riktning före det skadar partierna på riktigt. Socialdemokraterna har exempelvis  i ombildande av politiken fått en hel del kritik av medlemmar och andra partiorgan. Detsamma gäller Anna Kinberg Batra som i viss negativ klang talas om som en mer konservativ ledare än den mer liberale Fredrik Reinfeldt.

Sverigedemokraterna ökar ju i det stora hela. Ni närmar er storleksmässigt att vara ett regeringsparti. Vem sitter ni i regering med?

- Det vi har pratat om senaste halvåret är att Kristdemokraterna och Moderaterna ligger närmast oss, förutsatt lite skiften i ledningen.

Vilka skiften?

- Anna Kinberg Batra har gjort det väldigt tydligt att hon inte vill regera med oss, och hur mycket av det som är politiskt spel och sanning, det återstår att se. Men oavsett så är det ett tecken på ganska svagt ledarskap. Man är bra från partiledningen i Moderaterna att skälla högt men inte göra något över det. Exakt vilka som ska skiftas ut, det återstår att se. Men de behöver ha en ordentlig intern stabiliseringsdiskussion. Sedan är vi ju ett mittenparti och har gemensamma beröringspunkter med bägge sidor. Jag skulle ju inte utesluta samarbete med Socialdemokraterna, men där så skulle det kanske behövs ännu mer genomarbetningar. Tillnyktringen har väl börjat, men där behövs ärlighet också. 

Ni är alltså redo att samarbeta med andra partier?

- Vi har alltid varit redo att samarbeta, där är ju frågan om andra är redo att samarbeta med oss. Faktum är ju att det nog inte är något parti som inom överskådlig framtid aldrig kommer kunna ha den ställning som Socialdemokraterna har haft i Sverige. Det kommer behöva komma olika former av koalitioner, samarbeten eller stödpartier. Där blir de som på allvar släpper sin beröringsskräck och börjar prata sakpolitik, ligger ju närmast. Där har vi ju märkt att borgerligheten har närmat sig lite grann, de har släppt etiketterna och försöker diskutera sakfrågorna. Men det är ju också politiskt spel.

Men släpper borgerligheten etiketterna för att det är politiskt spel, eller för att de vill föra den här politiken?

- Det har funnits ett starkt tryck inom borgerligheten och deras sympatisörer om att fälla regeringen. Det är helt klart oerhört många som var emot decemberöverenskommelsen. Då tror jag att borgerligheten insett att folk inte köper etikettkastande längre. Då har de försökt att flytta över fokus till sakfrågor. Men det tror jag inte kommer hålla i längden. Exempelvis lyfter man upp NATO-frågan just nu, men under hela tiden de satt i regering hade de olika ståndpunkter sinsemellan.

- Det jag lärt mig om representativ demokrati är att alla partier sitter och diskuterar och letar efter konsensus-lösningar och att man möts någonstans halvvägs ibland. Jag skulle aldrig hävda att Sverigedemokraterna har alla svar på alla frågor, för det har vi inte. Då är ju första steget att man sätter sig och har riktiga diskussioner och har alla argument på bordet, så man kan se vilka argument som är starkast. Jag tror att vi ser små steg åt det hållet. Det har funnits fler blocköverskridande samarbeten, och förr eller senare kan man inte ignorera ett parti som ligger på 20 %.

Sedan 90-talet har Sverigedemokraterna talat om sig själva som att de trodde på den nationalistiska rörelsen. Retorik omkring nationalism hörs sällan från partiet nuförtiden, efter att partiet i år 2011 antog att de skulle vara ett socialkonservativt parti. Sedan dess har partiet även skärpt till sin externa kommunikation och lyckats locka fler väljare.

Är ni fortfarande ett nationalistiskt parti?

- Absolut! Jag kallar mig nationalist any day. Men däremot måste man nyansera vad man menar med det. Vi står för en universell och öppen nationalism där det starkaste egentligen är grundidén om att nationalstaten bör vara största paketet, där huvudbeslut fattas, att samhällen bör bygga på någon form av gemenskap. Socialdemokraterna har tidigare pratat om folkhemmet, och det är i princip samma sak, att man bygger någonting tillsammans. Att det är universellt innebär att vi ser lika stor rätt för Norge att få vara Norge, Cypern vara Cypern och Sydafrika vara Sydafrika. Människor kommer att grupperas i olika samhällen och det bör vara där som man formar sina regler och lagar. Sedan kan man samarbeta där emellan, utbyta idéer och sådant, absolut. 

Vi jobbade mycket med principprogrammet 2011, med efterföljande interna stridigheter om vilken slags nationalism det handlar om. Vi har ju ganska starka stridigheter med dem som ser sig själva som en del i den nationella rörelsen, folk som tycker att alla som är nationalister bör samarbeta. Men det är ju en oerhört skillnad på om man är etnonationalist, i det att man tycker att genetiskt ursprung och härkomst avgör vilken nationsidentitet du har. Eller om man är kulturell- eller identitetsnationalist, och känner att det ju har någonting med ditt inre att göra, att du kan bli svensk.

Ni är ju för assimilation men pratar inte om det längre, hur kommer det sig?

- Man måste ju prata så att folk förstår. I Sverige så är assimilation ett oerhört missförstått begrepp, och integration är också ett oerhört missförstått begrepp. Jag tror att när de flesta hör ordet integration tänker assimilation, man kommer in i samhället och blir en del av Sverige.

Men är inte det felaktigt begrepp att använda då?

- Jo, jag tycker det. Trots att jag är integrationspolitisk talesperson så tycker jag det saktermiskt. Hade jag haft en akademisk diskussion, så hade jag pratat om assimilation.

Är det rättvist gentemot befolkningen att tala i termer som är felaktiga?

- Det viktiga är ju innehållet, inte vilken etikett som klistras på det. Så länge folk förstår vad det är vi menar så är det ju inte namnet på det som är det viktiga. Att vi pratar om gemenskap, att man ska kunna bli svensk och en del av Sverige, att ta Sverige till sitt hjärta och känna att det här är ens hem, det är ju det som är det centrala. Sedan vad folk vill kalla det, det spelar ju egentligen ingen roll. Och där står vi för assimilation, eller integration, men att man faktiskt kan bli svensk och ta till sig en annan identitet.

Sverigedemokraterna verkar inte ha genomgått en ideologisk förändring från det att man har fått allt mer makt, det handlar om en kommunikativ förändring istället. Vad tänker du om det?

- Som en konsekvens av att man har nya plattformar i media, så är det inte personliga möten som är vår drivkraft framåt. Om man nu sitter i riksdagen och är ett stort parti, så kanske man får en minut i TV, eller en one-liner tio sekunder i ett nyhetsklipp. Då kommer också behovet av att förtydliga budskapet mer än att fokusera på exakt vilken term som man själv tycker är rätt. Det viktiga är ju hur mottagaren tar emot det. Men absolut, rent ideologiskt så skulle ju inte jag säga att det skett en förändring.

När blir du partiledare?

- Haha, inte på ett bra tag! Jimmie har jättemycket energi och är riktigt sugen nu och vill vara kvar. Det tycker jag att han ska göra. Sedan så är jag så ojantig av mig att jag tidigare sagt  att jag skulle inte säga nej om jag fick frågan. För mig så är det viktigast att det blir bra politik. Just nu så tror jag han sitter många år till.