Jag minns när det fortfarande gick att få ett rum på Wisby hotell under Almedalsveckan med kort varsel. Då var Kneippbyn flera kilometer utanför Almedalen ett alternativ som fanns som sista lösning, om allt annat fallerade. Idag är man lyckligt lottad om man får bo i Kneippbyn!
Det här säger något om hur Almedalen har vuxit genom åren och hur allt fler organisationer och företag ser det som ett måste att vara på plats. Kreativiteten när det gäller att få fram sovplatser är stor, vilket gör att antalet evenemang och besökare kan fortsätta att växa år för år.
Är då Almedalen en bubbla som bara eliten bryr sig om eller en större händelse som får avgörande betydelse för svenska folket?
Man kan konstatera att det inte i första hand vänder sig till ”vanliga människor”. Förutom gotlänningar så finns en övervikt av politiker, lobbyister och journalister i vimlet. Därmed inte sagt att det bara är eliten som är på plats. Almedalsveckan är också en möjlighet för ideellt engagerade människor/organisationer att fördjupa sina kunskaper, bedriva opinionsbildning och påverka makthavare.
Genom både traditionell media och sociala medier förs också en hel del av det som händer vidare till svenska folket. Inte minst så TV-sänds partiledarnas tal varje dag. Därmed kan man följa vad som händer även på avstånd.
Trots detta är Almedalen främst en angelägenhet för de redan engagerade. Denna vecka intresserar inte det stora flertalet och förändrar i sig inte vanliga människors liv. Däremot kan idéer och möten som uppstår i Almedalen i förlängningen påverka politiken i olika riktningar, vilket kan få betydelse för väldigt många människor.
Inför Almedalen vässar de politiska partierna sin politik, spännande föreläsare bjuds in och nya politiska förslag lanseras. Det här innebär i bästa fall kreativa möten och en injektion av ny energi och nya idéer.
Den som vill få stor nationell uppmärksamhet för sina utspel har däremot valt fel vecka. Konkurrensen om mediautrymmet är stenhård. Om man inte heter Gudrun Schyman och bränner 100 000 kronor så är det svårt att slå igenom. Det är dessutom alltid svårare att få positiv än negativ uppmärksamhet.
Men det finns inte bara nackdelar med att mycket händer samtidigt. Det innebär att det finns ett Almedalen för alla. Var och en kan skräddarsy sitt eget program bland tusentals evenemang och hitta intressanta möten om sina hjärtefrågor.
Hotet mot Almedalen är samtidigt fortsatt tillväxt av evenemang och deltagare. Det går inte hur länge som helst utan att det sker på bekostnad av dem man vill ska vara där, de folkvalda politikerna. Priserna trissas upp och det blir alltmer omöjligt att hitta en sängplats. Då blir det företagens och de rika organisationernas arena, inte en demokratisk mötesplats.
Olof Palme startade Almedalen med sitt tal från ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen. Hans ande har under många år svävat över tillställningen men risken är att den demokratiska grundtanken hamnar i bakgrunden.
Går det inte att få stopp på utvecklingen så är det kanske läge att starta ett alternativt folkligt Almedalen någon annanstans, långt ifrån Visby?
Hillevi Larsson (s)
