Presidentval: Vad händer nu?

Dammet börjar lägga sig efter nattens primärval i South Carolina och Nevada. Republikanernas dust i South Carolina har skördat minst ett offer: Jeb Bush har kastat in handduken. Clintons och Sanders duell i Nevada slutade som väntat i en tydlig om än inte stor seger för Clinton. Så vad händer nu?

Om vi börjar med de demokratiska primärvalen, så lär medierna sannolikt göra vad de kan för att dramatisera kampen mellan Clinton och Sanders. Inte minst de svenska, som sällan jobbar efter ledorden ”fair and balanced” när det gäller amerikansk politik. Den trista sanningen är nog emellertid att det är i det närmaste avgjort och att Hillary Clinton kommer acceptera sitt partis nominering på konventet i sommar. Hon leder just nu med drygt 400 delegater över Sanders.

Den som följt primärvalen lite halvt, alternativt får sina nyheter från Aftonbladet och deras felaktiga delegaträknare, kanske tänker att: ”Vänta nu, så många delegater har ju inte ens fördelats i de inledande primärvalen?” Så är det. Utöver de delegater som fördelas i primärvalen får emellertid också så kallade superdelegater rösta. Dessa väljs inte i primärval utan är guvernörer, tidigare presidenter, högt uppsatta partifunktionärer och liknande. De är fria att rösta som de vill på konventet. Totalt kommer 712 superdelegater att utses, alltså motsvarande nästan en tredjedel av de 2 383 delegater som krävs för att vinna nomineringen. Hittills har 470 superdelegater tagit ställning för någon av kandidaterna. 459 av dem har aviserat att de stöder Clinton, bara 11 stöder Sanders.

För att Sanders ska vinna nomineringen behöver han således vinna praktiskt taget alla kvarvarande stater, och det med besked. Eftersom delegaterna i regel fördelas proportionerligt i förhållande till rösterna så kommer Clinton ta hem nomineringen även om Sanders vinner samtliga kvarvarande stater med bara ett par procentenheter. Man ska som bekant aldrig säga aldrig, men då Sanders fortfarande ligger efter i de nationella mätningarna så förefaller det mycket, mycket osannolikt att han skulle vinna jordskredssegrar i alla stater som återstår.

Det republikanska primärvalet är betydligt mer osäkert. Trump har nu vunnit två primärval och kommit tvåa i ett, och ökar samtidigt i opinionen. Han blir allt mer favorittippad för var dag som går. Samtidigt är antipatin mot honom fortsatt stor bland dem som inte stöder honom.

Att den initialt favorittippade Jeb Bush nu hoppat av kan få stor betydelse för det republikanska racet. Marco Rubio kom tvåa i South Carolina med 22,5 procent, John Kasich som kom tvåa i New Hampshire kom bara på femte plats med 7,6% av rösterna. De moderata republikaner som stödde Bush kommer sannolikt att i huvudsak fördelas mellan Rubio och Kasich, som också ses som moderata etablissemangskandidater. Är de strategiska så väljer de att gå till Rubio, som har störst momentum just nu. Och gör de det blir utsikterna för Kasich att driva sin kampanj vidare, varvid han sannolikt kommer att avbryta sin kampanj efter nästa eller nästnästa primärval. Då kommer även hans väljare förmodligen att företrädesvis samlas bakom Rubio. Om så sker kommer Rubio med största sannolikhet att ligga ungefär jämsides med Trump.

Om så sker. Det är inte alls säkert, då somliga av Bushs supportrar sannolikt stödde honom mycket för att han i egenskap av guvernör har erfarenhet från den exekutiva regeringensgrenen. De som värderar det högt går nog i stor utsträckning till Kasich, och är de i majoritet hamnar Kasich jämsides med Rubio i opinionen. Då kan kampen om vem som kommer att bli etablissemangets kandidat dra ut på tiden, till Donald Trumps och Ted Cruz favör.

För att snabba på förfarandet skulle Rubio kunna erbjuda Kasich en framträdande roll i sin administration mot att han avbryter sin kampanj och uttalar sitt stöd för Rubio. Det är dock väldigt tidigt för den sortens kohandel. Med tanke på att Kasich fortfarande har en viss chans att vinna själv är det osannolikt att han skulle acceptera något sämre än vice president-posten. Ska man spekulera lite så är det inte säkert att den posten är vakant, om Rubio nu skulle gå hela vägen. South Carolinas populära guvernör Nikki Haley uttalade nämligen mycket lägligt sitt stöd för Rubio härom dagen. Kanske var det bara för att hon tycker att han är den bästa kandidaten, men det ligger nära till hands att anta att hon blivit lovad något i utbyte mot sitt stöd i det här kritiska skedet av Rubios kampanj.

För övrigt så är Ben Carson fortsatt skojfrisk, vilket var tillräckligt för att ge honom sistaplatsen och 7,2 procent av väljarstödet i South Carolina.