Inget nyval att vänta i närtid

I fredags beslutade Kristdemokraterna på sitt riksting att lämna Decemberöverenskommelsen. Inför omröstningen sades från flera håll att det beslutet vore sensationellt och oväntat. Hela tiden fanns emellertid signalerna om att partiet mycket väl kunde komma att rösta på det viset. Eller kanske snarare: det fanns aldrig några starka signaler om att partiet inte skulle rösta på det viset.

 

Från det att Dagens Industri rapporterade att flera distrikt ville lämna överenskommelsen och fram till omröstningen anslöt ytterligare ett par distrikt, och åtskilliga ombud från andra distrikt aviserade att också de tänkte rösta mot partiledningen.

En än viktigare signal var partiledningens mycket ljumna försvar av överenskommelsen. Hade Busch Thor och hennes närmaste verkligen velat att rikstinget skulle rösta annorlunda hade hon inte avbokat intervjuer dagarna innan omröstningen, tvärtom. Hon hade tydligt deklarerat att Decemberöverenskommelsen ”är nödvändig för svensk politisk stabilitet” och att ”det vore oansvarigt att försätta Sverige i politiskt kaos.” Hennes inledningsanförande hade avslutats med ett rejält stycke om vikten av att Sverige kan regeras, och hur fördelaktigt det vore med Socialdemokrater som skäller men aldrig biter när alliansen tog över makten 2018. Något sådant stycke kom aldrig. Vid de få tillfällen inför omröstningen Busch Thor faktiskt uttalade sig om decemberöverenskommelsen sade hon förvisso att hon stod bakom den, men det hon betonade var att hon skulle göra som rikstinget beslutade.

Man får inte glömma bort att de flesta ”politiker” faktiskt inte är politiker. De har vanliga jobb som alla andra, men går till stadshuset för att diskutera äldreomsorg och detaljplaner en eller ett par gånger i månaden. Följaktligen har de inte tid (eller lust, i många fall) att sätta sig in i varje politisk fråga och bestämma sig för vad de tycker om den. Istället lyssnar de på vad någon de har förtroende för – sin partiledare – tycker, och tycker sen likadant. När partiledaren inte tycker något, eller bara tycker något väldigt vagt, är det svårt att säga hur ett kongressbeslut kommer landa.

Efter att Kristdemokraterna lämnat Decemberöverenskommelsen var övriga alliansledare snabba med att dödförklara överenskommelsen helt och hållet, trots att den mycket väl kunde fortsatt gälla mellan fem partier istället för sex. Det är för mig mer förvånande än att Kristdemokraterna lämnade den.

Nu väntar alltså politiskt kaos och extra val, om man ska tro de mest dystopiska prediktionerna. Fast det ska man sällan göra. Så länge oppositionen inte sätter käppar i hjulen för regeringen har Stefan Löfven ingen anledning att utlysa nyval. Och så länge alliansen inte lägger en gemensam budget kan oppositionen inte sätta några käppar i hjulen för regeringen. Allianspartierna har redan presenterat sina enskilda budgetmotioner och tydligt aviserat att de röstar på sina egna budgetar. Således är ett extra val inte att vänta under det närmaste året.

2016 skulle alliansen kunna lägga en gemensam budget, Ebba Busch Thor sade så sent som idag att hon inte utesluter det. Det har fått fart på spekulationerna, men folk verkar ha glömt att en annan del av Kristdemokraternas beslut att lämna Decemberöverenskommelsen var att partistyrelsen skulle verka för en gemensam alliansbudget. Hon är så illa tvungen att säga att hon inte utesluter det för att inte bryta mot rikstingets beslut. I realiteten finns inte mycket som talar för någon gemensam alliansbudget nästa år. Anna Kinberg-Batra, Jan Björklund och Anders W Jonsson har alla tydligt klargjort att Kristdemokraterna är ensamma om att fundera i de banorna.

Politiska partier ser om sitt eget hus först. Med andra ord, de tvingar inte fram extra val om de inte tror att de har något att vinna på det. I dagens läge har inget av allianspartierna något att vinna på ett val strax efter nyår, de enda som skulle tjäna på det är Sverigedemokraterna. Det skulle kunna ändras om opinionsläget förändras till alliansens fördel, men i nuläget finns lite som talar för att nästa val blir av innan september 2018.

 

On a side note: sedan ungefär 24 timmar tillbaka är jag inte längre chefredaktör för Makthavare.se. Så jag vill ta det här tillfället att rikta ett stort och varmt tack till er som under de gångna 18 månaderna läst, kommenterat och spridits det som skrivits här. Ett likaledes stort tack vill jag rikta till er som annonserat hos oss och därmed gjort det möjligt för oss att bevaka Almedalen, Stockholm Pride, partikongresser och annat. Avslutningsvis vill jag också tacka alla er som på ett eller annat sätt funnits i och runt Makthavare samtidigt som mig, redaktionsmedlemmar, styrelsemedlemmar, tillfälliga skribenter och andra. Ert engagemang och stöd har gjort tiden med Makthavare inte bara lärorik utan dessutom väldigt rolig!