Det har gått en tid sedan de flertalet uteslutningar inom Sverigedemokraterna, där bland annat ungdomsordföranden Gustav Kasselstrand stod med på listan av uteslutna partimedlemmar. Kort därefter meddelade han sin avgång som ordförande. Vi träffar honom i Visby under slutet av Almedalsveckan och han väljer att tala ut om sin tid inom Sverigedemokraternas toppskikt.
Hur har din sista Almedalsvecka som förbundsordförande varit?
Den har varit intensiv. Jag har hunnit med både att träffa vänner, festa, delta i politiska debatter och göra intervjuer. Jag tycker att SDU:s kickoff har varit mest givande, inte bara för att det är trevligt att samla hela SDU och träffa förbundsvänner, utan för att det gavs intressanta besked inför framtiden.
Känns det sorgligt för din del?
Jag är lite tudelad. Det är skönt att gå vidare, för det är ett stort ansvar som ordförande och man måste hela tiden leverera på maximum.
Samtidigt är det skönt att kunna andas ut lite och jag känner ändå att jag kan gå rakryggad genom allting. Men det är såklart lite sorgligt.
De absolut flesta i SDU tycker att uteslutningarna var helt meningslösa och oberättigade. Det är ingen som bryr sig om att vi blir uteslutna, utan vi kör på som vanligt och folk tycker att vi är duktiga SDU-företrädare.
Vi har tagit över den gamla SD-andan helt och hållet och den har blivit ännu starkare efter uteslutningarna från partiet. Det handlar inte om hur hårt du kan slå, utan hur hårt du kan bli slagen.
Men partiet har en väldigt märklig partikultur. Det kan man lugnt säga. Det är en ganska destruktiv partikultur där de flesta människor bara ser om sitt eget skinn för att rädda kvar sina egna positioner. Det kom ju bland annat ut i Expressen under veckan att partiet massövervakar sina egna medlemmar och har olika system för att läsa av känsliga mail och så vidare. Det för tankarna till Stasi.
Det är unikt för Sverigedemokraterna. Det är klart att alla partier i någon mån är toppstyrda, men i Sverigedemokraterna har allting spårat ur de senaste åren. Det måste vara unikt att ett svenskt parti utesluter sin ungdomsordförande. Det är ju otänkbart att föreställa sig att Folkpartiet skulle utesluta Linda Nordlund eller att Annie Lööf skulle utesluta Magnus Ek. Det är helt otänkbart.
Varför har det blivit såhär?
De här människorna betraktar partiet som sitt eget projekt. Partiet marknadsförs sig gärna som en folkrörelse politiskt, men rent organisatoriskt är det ett parti som byggs av en liten klick människor i den absoluta toppen. Det är Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Rickard Jomshof, och de har med sin en bunt jasägare också som är måna om att få höga positioner och höga löner.
Många av de här människorna har ju aldrig haft ett riktigt jobb i hela sitt liv, så partiet är ett riktigt levebröd för dem. Det är klart att det är skönt att tjäna 100 000 kronor i månaden istället för att behöva gå tillbaka till a-kassa, som vissa har gått på innan. Men samtidigt bubblar det i partiet.
Alla människor ser att det är helt dysfunktionellt och att det finns en ganska obehaglig partikultur där vem som helst kan kastas åt vargarna på fem minuter. Ta bara deras ordförandekandidat (till SDUs kommande ordförandeval, red.s anm.), påläggskalv som skulle utmana Jessica Ohlson och lyfts fram av partiledningen. Han kanske drömmer om stora positioner, ära, berömmelse och riksdagsplats.
Men sedan hände någonting, någon form av konflikt förmodligen med tongivande personer i partiet, och han ombeds lämna SDU, lämna SD och åka hem från Almedalen. Honom ser vi aldrig mer. Det är personliga tragedier. På ett personligt plan är det väldigt jobbigt för medlemmar i partiet.
Hur tror du att partiet kommer utvecklas med en sådan kultur?
Det spelar inte så stor roll för våra väljare. Även jag kommer rösta på Sverigedemokraterna 2018. Det finns inget annat parti som har en bra politik i Sverige.
De andra sju partierna är värdelösa. De är så extremt dåliga, helt fantastiskt dåliga.
Man ska nog inte dra några förhastade slutsatser om att partiets galna partikultur påverkar väljarstödet negativt. Socialdemokraterna och Moderaterna är också toppstyrda partier och det finns folk som röstar på dem i alla fall.
Under Almedalsveckan har det kommit upp en del avslöjanden om partiets övervakning av medlemmar. Finns det mer att avslöja?
Det finns hur mycket som helst att avslöja. Det här är bara toppen på isberget, skulle jag tro. Det händer ju så mycket konstiga saker i det här partiet och det finns så många människor som har hållhakar på varandra och andra människor som är beredda att hugga varandra i ryggen, så sådana här bomber briserar ju hela tiden.
Folk förstår att deras riksdagsplatser eventuellt kan ryka och då vill de ta med sig någon i fallet. Den här SD-andan som vi brukar prata om finns faktiskt bara på pappret. Inför riksdagsvalet 2010 fanns det inga karriärister, men sedan kom de.
De tre har ju påverkat en del. Genom alla år har de helst inte pratat med mig och William Hahne överhuvudtaget. För ett år sedan hade vi ett möte med Mattias Karlsson och Björn Söder. Det var bra och vi planerade valrörelsen lite, men sedan fick Mattias Karlsson för sig att ta över ungdomsförbundet igen, vilket misslyckades.
Då blev det frostigt. Under uteslutningstiden har jag inte hört ett enda ord från dem. Jag fick ett anonymt brev hem på posten.
Hur har detta påverkat dig?
Jag mår nog ganska bra ändå, men jag har inte hunnit landa ordentligt. Vi i SDU har utvecklat en järnhård vänskap mellan oss och vi kommer säkerligen hålla fast vid den hela livet. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Jag fokuserar på att jag som 28-åring har större delen av livet framför mig.
Vi har setts som ett hot och de är livrädda för att vi ska ta deras positioner och att vi skulle göra ett bättre jobb. Allt motstånd handlar om attityden i livet. Man kan åka på motstånd och olika smällar. Särskilt politik är ju ganska kallt och rått emellanåt.
Vad har SDU för strategi gentemot partiet?
Vi har alltid uppmuntrat alla SDU:are att ta positioner i moderpartiet. SDU är morgondagens Sverigedemokrater. Om fem år sitter många av dem på ledande positioner i SDU förmodligen på samma positioner i Sverigedemokraterna. De kan ju inte utesluta alla.
Kommer du att komma tillbaka till SD?
Man ska aldrig säga aldrig.
Vad händer med SDU nu?
Vi ska bygga SDU starkt. Alla vet att jag och Jessica Ohlson står nära varandra. Sverigedemokraterna måste visa att de kan samarbeta med oss och visa att de inte är småbarn som de har gjort de senaste åren. De är vi som känner oss som vuxna människor och de sitter med hink och spade i sandlådan. Folk trubbas av alla skandaler och för tre år sedan var det ingen som trodde att de skulle utesluta sin ungdomsordförande. Det händer nya saker varje dag.
Sverigedemokraternas presschef Henrik Vinge kommenterar intervjun med följande ord: ”Det är en fordom stolt och kontrollerad person som av bitterhet och hämndlystnad låtit sig förvandlats till en ny Allan Jönsson i Bjuv. Här använder han ett bevisligen felaktigt avslöjande från Expressen för att skada Jimmie Åkesson. Gustavs haveri blir bra TV, men för mig är det ledsamt att se. ”
Sars Graner Tyllman
Jessica Schedvin
