Den hetsiga stämningen i Sverigedemokraterna tycks aldrig vilja lägga sig. De senaste veckornas besked om uteslutningar och så kallade personärenden har väckt stort rabalder såväl i partiet som i massmedia.
När beskedet kom att de båda ledande företrädarna för Sverigedemokratisk ungdom, Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle uteslutas ur partiet visste den mediala upphetsningen inga gränser. Men vad innebär egentligen den utveckling vi just nu ser i Sveriges tredje största parti?
För att förstå bakgrunden till uteslutningarna måste vi söka oss bakåt, närmare bestämt till juni 2000. Då befäste det som lite slarvigt kallas för de fyras gäng i Sverigedemokraterna, kompisarna Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Björn Söder, sin första verkliga maktposition i Sverigedemokraterna.
Jimmie Åkesson blev ordförande för SDU. Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder dominerade totalt det sverigedemokratiska Skånedistriktet och detta distrikt blev deras tunga maktbas. Historiskt, traditionellt och väljarmässigt har Skåne allt sedan partiets bildande varit ett tungt distrikt i Sverigedemokraterna. Makten i Skåne blev också mycket riktigt avgörande när de fyras gäng utmanade och också vann striden om partiledarposten mot det så kallade bunkergänget med säte i Göteborg och Stockholm.
Det här skedde i maj 2005 och den sittande partiordföranden Mikael Jansson förlorade omröstningen mot Jimmie Åkesson med röstsiffrorna 50 mot 91. Åkesson som då var sittande ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom langade över ordförandeklubban till Jimmie Windeskog och tog plats på partiledarstolen. Vid samma riksårsmöte där Åkesson valdes till partiledare utsågs Björn Söder till partisekreterare efter David Lång. 2015 lämnade Björn Söder vidare posten som partisekreterare till Richard Jomshof.
Den taktik som tog Åkesson, Söder, Jomshof och Karlsson till den absoluta makten i Sverigedemokraterna ser vi nu igen. Skillnaden är att de som fick vika åt sidan när de fyras gäng tog makten i Sverigedemokraterna nu är de som försökt begagna sig av samma taktik. Den mer traditionella nationalismen har gjort ett försök att återta makten i Sverigedemokraterna.
Hur?
Genom att först ta makten över SDU och därefter över ett partidistrikt. Skillnaden är att Kasselstrand och Hahne valde Stockholm stads partidistrikt istället för Skåne. Vad SDU inte räknat med var det sista steget i den taktik de fyras gäng använt sig av. Nämligen att utesluta de värsta antagonisterna till den egna linjen. Det vapnet satte stopp för Kasselstrand och Hahne i kampen om makten i Sverigedemokraterna.
Men vad innebär då den pågående utrensningen av Kasselstrand, Hahne och ett 30-tal av deras förtrogna? Den aspekt som sällan lyfts i debatten är att denna fraktion av traditionella nationalister och etnonationalister faktiskt redan har en organisation i Sverige, Nordisk Ungdom. Risken med uteslutningarna ur Sverigedemokraterna och SDU är att en sådan utomparlamentarisk organisation växer sig stark och betydelsefull. Vi ser liknande exempel runt om i Europa. Exempelvis den franska organisationen Bloc Identitaire. Vad vi eventuellt också kan få uppleva är att den jordmån som nu står öppen i och med avvecklandet av Nationaldemokraterna, som bildades 2001 av utbrytare och uteslutna ur Sverigedemokraterna och SDU, 2014 utnyttjas för att bilda ett nytt parti.
Ett sådant parti skulle i så fall troligen endast ha sparsamma framgångar vilket talar emot ett sådant försök. Ser vi till exemplet Nationaldemokraterna slutade det med mandat i kommunfullmäktige i ett fåtal kommuner, främst Södertälje och Nykvarn. Denna jordmån kan också sägas i viss mån ha fyllts upp av Svenskarnas Parti som sugit upp många av de tidigare medlemmarna i Nationaldemokraterna.
En förhoppning som uttryckts av många antirasister är att detta skulle innebära slutet för Sverigedemokraterna. Detta är emellertid just en förhoppning. Ingenting hittills har pekat mot att Sverigedemokraternas väljarstöd du skulle minska i och med de interna stridigheterna. Hittills finns heller inget som pekar på att färre skulle göra det aktiva valet att gå med i partiet på grund av dess turbulenta inre liv. Vi kan även här se internationella exempel. Det Sverigedemokraterna närstående partiet Front National i Frankrike har just nu väldigt stora interna motsättningar. Samtidigt gör partiet rekordval efter rekordval.
Det som gjort SDU till en verklig tillgång för Sverigedemokraterna är att ungdomsförbundet försett partiet med de gatuaktivister som är så välbehövliga i ett val. De som stod med de vita skyltarna med röd text i valrörelsen som ropade ut ”Heja Jimmie” eller ”Heja Björn” var i många medlemmar i SDU. De som bemannat partiets valstugor och delat ut flygblad för partiet har till stor del varit aktiva medlemmar i ungdomsförbundet.
Vad händer då när Sverigedemokraterna nu tar ut skilsmässa med SDU eller åtminstone förbundets ledning, försvinner gräsrotsaktivisterna? Ja, så är det nog till viss del. Men detta kommer troligen märkas först under valrörelsen 2018 och då har de fyras gäng i Sverigedemokraternas ledning haft gott om tid att reparera skadorna och rekonstruera sitt ungdomsförbund.
