Källa: Folkpartiet.se
Jan Björklund har länge varit ifrågasatt inom delar av Folkpartiet. Redan efter valet 2010 började tänkbara efterträdare diskuteras inom partiet, och ännu mer så i ungdomsförbundet. Det fanns inget utbrett eller uttalat missnöje med Björklund vid den här tidpunkten, och det kom inga direkta avgångskrav. Det närmaste var en lätt vink från ungdomsförbundet, som på Expressens debattsida skrev att Birgitta Ohlsson ”kan rädda Folkpartiet” och därför ”på sikt” borde efterträda Björklund.
Efter valet förra året ser situationen för Björklund emellertid annorlunda ut. Folkpartiet har backat två val i rad med honom vid rodret. Endast Bertil Ohlin och Bengt Westerberg har befunnit sig i samma situation och suttit kvar som partiledare. En viktig skillnad mellan dem och Jan Björklund är emellertid att Ohlins och Westerbergs första valrörelser, 1948 respektive 1985, var enorma framgångar för Folkpartiet, varför deras senare väljartapp skedde från historiskt höga nivåer. Jan Björklunds första valrörelse som partiledare resulterade däremot i minskat stöd, om än marginellt. Detta följdes i höstas upp av det näst sämsta valet någonsin i.
I december kom de första avgångskraven, först från Anna Mårtensson, då kommunalråd i Jönköping, och strax därefter från partiets lokalförening i Knivsta. Dessutom kom i december en undersökning som visade att nästan en tredjedel av Folkpartiets sympatisörer ville se en annan partiledare. I januari och februari fortsatte kraven och uppmaningarna att komma, bland annat från lokalföreningen i Sigtuna och studentförbundet Liberala Studenter.
I slutet av januari aviserade emellertid Göran Hägglund sin avgång, och Björklund fick tillfälligt andrum medan medias uppmärksamhet riktades mot Kristdemokraterna istället. I mitten av mars hoppade den sista partiledarkandidaten vid sidan av Ebba Busch-Thor av, och ungefär samtidigt kom flera opinionsmätningar i vilka Folkpartiet balanserar på fyraprocentsspärren.
Förra helgen kom vad som potentiellt kan vara spiken i kistan för Jan Björklunds tid som partiledare. Länsförbundet i Östergötland fattade då beslut på sitt årsmöte om att hålla primärval av amerikansk modell inför partiledarvalet på Folkpartiets landsmöte i höst. Ett initiativ som gillas av FP-profiler runtom i landet.
Det ska påpekas att syftet med vad Expressen kallar för ”Östgötamodellen” i första hand är att demokratisera och öppna upp processen i vilken partiledare väljs, och inte att fälla Jan Björklund. Folkpartiet Östergötlands ordförande Mathias Sundin har argumenterat för en process av det här slaget sedan långt innan det blev aktuellt att byta ut Björklund. Om modellen får genomslag kan den emellertid, i kombination med det utbredda missnöjet med honom, göra det svårt för Jan Björklund att sitta kvar.
Om fler partidistrikt genomför primärval av den sort Mathias Sundin och Folkpartiet Östergötland förespråkar, är det osannolikt att partiledaren efter landsmötet i november heter något annat än Birgitta Ohlsson. Av många ses hon redan som Björklunds självklara efterträdare, hon är dessutom populär såväl i som utanför partiet. Men det Ohlsson framförallt har som både Björklund och andra potentiella kandidater såsom Erik Ullenhag, Jesenko Selimovic och Maria Arnholm saknar är hundratals volontärer som är beredda att kämpa ända in i kaklet för henne. Hon har flera val i rad byggt upp en kampanjorganisation runt sig själv som mer liknar organisationen kring en amerikansk president- eller kongresskandidat än en traditionell svensk personvalskampanj. Mail- och SMS-listorna finns redo, allt hon behöver göra för att sätta igång sin partiledarkampanj är att klicka på send.
