2014 har varit ett händelserikt politiskt år. Här på Makthavare resumerar vi året med en julkalender som lyfter fram de största, roligaste, konstigaste eller kanske rent av smartaste politiska händelserna.
En av de händelser som blev en riktig snackis under våren var egentligen en ickehändelse. Maud Olofsson, som då hade avgått som partiledare för Centerpartiet och som Sveriges näringsminister, kom inte till utfrågningen i Konstitutionsutskottet (KU) beträffande Nuon-affären. Affären i sig gick ut på att det statliga bolaget Vattenfall köpte det holländska kärnkraftföretaget Nuon för 97 miljoner kronor år 2009. Oppositionen riktade skarp kritik mot affären och menade bland annat att priset var omotiverat högt.
När riksdagens KU skulle granska affären i efterhand vägrade Maud Olofsson att komma till den utfrågning hon kallades till. Hennes agerande väckte stor debatt om huruvida det inte är en skyldighet att komma när KU kallar. Olofsson i sin tur hävdade i ett brev till KU att departementet svarat på utskottets frågor och att hon inte hade något att tillägga. Olofssons efterträdare Annie Lööf försvarade däremot sin före detta partiledare offentligt och sa bland att hon respekterar Olofssons beslut.
När Maud Olofsson sedan ställde upp i Aktuellt och lät sig intervjuas vägrade hon fortfarande att svara på frågor som rörde hennes agerande i köpet av Nuon och vad statsminister Fredrik Reinfeldt visste och inte visste.
Nuon-affären och Maud Olofssons vägran att låta sig frågas ut av KU ledde till diskussioner om vilka repressalier och regeländringar som borde följa om man inte kommer när konstitutionsutskottet kallar. Affären kom också att användas som ett argument mot Alliansregeringen i valrörelsen 2014.
