Frihandelns dramatiska höst

I juni 2013 inleddes förhandlingar om vad som av vissa sägs vara det stimulanspaket som kan rädda två, just nu, haltande ekonomier. Det handlar om det största frihandelsavtalet i historien som ska binda samman de två enorma kolosserna EU och USA. Förslaget går under namnet TTIP (Tranatlantic Trade and Investment Partnership) och har under sensommaren och hösten varit en av de hetaste potatisarna i EU, i synnerhet vid omröstningen om Junckers nya kommission. Den kandiderande handelskommissionären Cecilia Malmström fick utstå hård press under sina hearings men blev till slut godkänd som ny handelskommissionär. Den bakomliggande orsaken till den knackiga vägen fram till godkännandet var till stor del kritiken mot TTIP-förhandlingarna som väntas intensifiera under kommande år.Så vad innebär egentligen TTIP och varför har avtalet bliviten  vattendelare i Europaparlamentet?

Det kort svaret är att TTIP är ett frihandelsavtal som, vid ett eventuellt genomförande, kommer eliminera handelstullar och harmonisera regelverken parterna emellan. Något som också diskuteras är huruvida skiljedomstolen ISDS ska inkluderas i avtalet. Av de svenska parlamentarikerna har Christofer Fjellner (M) utmärkt sig som den mest pådrivande och positiva rösten till avtalet. Han menar att avtalet är precis vad EU och USA behöver i dessa tider:
- TTIP innebär dels en himla massa fördelar ekonomiskt. Det kommer bidra till ökad handel och således ökad tillväxt. Det är precis vad EU och USA behöver för att återhämta sig från den ekonomiska krisen. Frihandel har historiskt varit det mest effektiva sätt att bygga välstånd. Det finns också en annan sida av TTIP som många glömmer bort. Det är nämligen ett sätt att öka samarbeten och knyta EU och USA närmare varandra. Utöver att vi på så vis visar ledarskap inom internationellt samarbete förebygger vi krig och konflikter.

Mycket kritik har, som sagt, dock riktats mot avtalet och mot utvidgande av frihandel överlag. Fjellner menar att det är klassisk protektionism som ligger bakom detta.

– Det handlar i ärlighetens namn om att man vill skydda sina egna intressen och privilegier. Detta kan givetvis härledas från underliggande nationalism och rädsla för öppenhet. Tyvärr är det så att kritiken mot frihandel har varit som mest impopulär när det behövs som mest. Istället förespråkar man ”lätta lösningar” som att ”ta från de rika” vilket inte leder någonstans i det långa loppet.

Vidare menar Fjellner att den kontroversiella domstolen ISDS är ytterst nödvändig för att avtalet ska fungera på ett rimligt sätt. Han säger att företag måste kunna hävda sin rätt om de utsätts för diskriminering. Denna möjlighet begränsas enligt Fjellner i nationella domstolar.

- I USA har man, till exempel, möjlighet att ändra lagen innan fallet förs upp. Detta undviker vi genom att tillämpa ISDS. Jag tror att om Shakespeare hade skrivit en pjäs om detta skulle den heta ”Mycket väsen för ingenting”. Samma mekanism finns nämligen i väldigt många handelsavtal idag och används ytterst sällan och har aldrig varit det demokratiproblem som kritikerna hävdar. Dessutom har företagen endast vunnit i cirka 30% av fallen hittills.

Någon som står för en helt annan bild av TTIP är Vänsterpartiets Europaparlamentariker Malin Björk.
Hon är tydlig med att handel kan vara bra, men att den måste vara rättvis.

- Nuvarande utformning av TTIP är helt oacceptabel. Det gäller allt från hur vi kommer tvingas sänka våra krav för livsmedel, konsumentskydd och miljö till hur detta kraftigt urholkar den demokrati som vi är stolta över.

Den mest tydliga kritiken riktar hon mot det demokratiska underskott som hon menar att TTIP och framför allt ISDS kommer att leda till:
- Först och främst kan vi konstatera att vi inte vet särskilt mycket om hur förhandlingarna går till. Insynen är väldigt begränsad. Vi vet inte heller vad detta får för konsekvenser. Tidigare presenterade förespråkarna rapporter på hur mycket både EU och Sverige skulle tjäna på avtalet, men dessa rapporter refereras det allt mindre till då de flesta av dem motbevisats. Det är helt enkelt svårt att veta vad vi kan förvänta oss. Dessutom är ISDS en fullkomligt katastrofal idé. Hur kan vi låta stora företag få möjlighet att stämma stater i en särskild skiljedomstol som dessutom saknar insyn. Det går heller inte att överklaga domslut tagna i ISDS. Detta är inte vad väljarna förväntar sig av oss.

Björk tror heller inte att TTIP kommer leda till en större gemenskap eller mer samarbete på andra plan.
- Ett starkare samarbete får vi inte genom att vi
EU-medborgare äter på McDonalds eller att amerikanerna köper mer parmesanost. Det är en väldigt grund argumentation. Det är märkligt hur kommissionen har lagt dövörat till och inte sett igenom detta.

I skrivande stund förhandlas det friskt i Bryssel. Förhandlingarna förväntas fortsätta nästa år. Lyckas parterna komma överens om ett förslag kommer det, med största sannolikhet, krävas att både EU- och de nationella parlamenten godkänner förslaget. Detta eftersomdelar av avtalet inte kan räknas som EU-kompetens. Därför tillämpas det som kallas ”mixed agreement”, alltså ett avgörande inom varje nationellt parlament.