Foto: Youtube
Under den valrörelse som nu snart är slut har Miljöpartiet producerat Youtube-serien Allt grönt. I serien får tittaren följa med bakom kulisserna i partiets vallednings valrörelsearbete. Det är debattförberedelser med Åsa Romson, morgonmöten med språkrör och pressekreterare, PR-gig med Gustav Fridolin och mycket annat.
Oavsett om man är miljöpartist eller ej så vill jag varmt rekommendera alla med ett politiskt intresse att se serien. Den ger en väldigt intressant inblick i den politiska elitens vardag mitt i brinnande valrörelse. Det som framförallt slagit mig under seriens gång är hur lik partielitens valrörelse är gräsrötternas valrörelse. Dagen inleds med morgonmöte med kollegorna, fysiskt eller över telefon. Därefter följer en dag av debatter, intervjuer och torgmöten. Språkrör och partiledare debatterar framför TV-kameror, gräsrötter framför skolelever och biblioteksbesökare. Partieliten intervjuas av de stora drakarnas toppreportrar, gräsrötter av de reportrar lokaltidningarna kan avvara från annat. Partitopparna drar till sig folk under sina torgmöten, gräsrötterna gör allt för att inte skrämma bort folk under sina torgmöten.
Det finns viktiga skillnader mellan den politiska elitens valrörelse och de tusentals partiknegarnas dito, den viktigaste förefaller vara i vilken skala saker genomförs. Likväl verkar det mesta vara väldigt likt.
Tittaren ges också en värdefull inblick i Miljöpartisternas tankevärld. Som väljare eller annan betraktare av politiken kan man lätt få för sig att alla politiker i grund och botten delar samma verklighetssyn men spinner den på olika sätt för politiska syften. Nu är det inte säkert att Miljöpartiet är representativt för hela politiken, men ska man tro den skildring som ges i Allt grönt så skiljer sig synen på verkligheten betänkligt åt. Detta blir tydligt redan i första avsnittet, där Gustav Fridolin och hans medarbetare frustreras över att miljödebatten så ofta kapas för att tala om kärnkraft istället för miljöfrågor. Fridolin uttryckte det så här efter partiledardebatten i Aftonbladets partiprogrammet:
Jag är faktiskt väldigt frustrerad. När man ser världen som den ser ut så känns det som att det bara är vi som vill prata om miljön. Alla andra började prata om andra saker. De unga har valt det som den tredje viktigaste frågan, men det sket partiledarna högaktningsfullt i.
Det är en bild som vare sig andra politiker eller oberoende väljare sannolikt känner igen sig i. Frågar man en folkpartist ses nog kärnkraften i allra högsta grad som en miljöfråga. Samma sätt att ”kapa” olika frågor till att handla om något annat går att se i fler frågor, och för andra partier, om man anammar andra perspektiv. Miljöpartiet kapar försvars- och säkerhetspolitiken till att handla om klimathotet, Folkpartiet kapar jobbfrågan till att handla om utbildning, Sverigedemokraterna kapar i stort sett alla frågor till att handla om invandring.
Avsiktligt eller oavsiktligt avslöjar Allt grönt således något som är väldigt viktigt, men som det sällan pratas om, i svensk politik. Nämligen att olika partier och politiker företräder olika politik framförallt för att man uppfattar verkligheten och samhällsproblemen på olika sätt.
Avslutningsvis skildrar Allt grönt hur det trots det höga tonläget i debatterna och de olika verklighetsuppfattningarna finns en god ton och mellanmänsklig värme i politiken. Gustav Fridolin ses inför en debatt hälsa hjärtligt på Jimmie Åkesson och skoja lite grann med Jan Björklund. Det är väldigt glädjande att se i en tid där de politiska angreppen blir allt hårdare, negative campaigning allt vanligare, och problemet med hot och hat mot politiker blir större både på nätet och IRL.
