På sin kongress i april tidigare i år presenterade Socialdemokraterna sitt jobbmål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU till år 2020. Ett mål som partiet kritiserats för eftersom arbetslösheten kan minska av andra orsaker än att fler kommer i arbete, exempelvis genom att människor på olika sätt räknas bort ur arbetskraften. Budskapet från alliansen har varit att Socialdemokraterna inte kommer skapa några jobb, de kommer bara gömma undan de arbetslösa i sjukskrivning och på praktikplatser.
Moderaterna kontrade i juni med ett eget jobbmål: fem miljoner sysselsatta till år 2020. Ett sådant mål går inte att som Socialdemokraternas uppnå genom att dölja arbetslösheten, utan det måste uppnås genom att fler kommer i arbete. Likväl är det en målsättning värd att reflektera över.
Enligt Konjunkturinstitutets prognos för arbetskraftens utveckling kommer arbetskraften att uppgå till 5 341 000 personer år 2020. Fem miljoner sysselsatta i det läget skulle innebära en arbetslöshet på ca 6,4 procent, alltså ungefär samma nivå som arbetslösheten låg på när alliansregeringen tillträde hösten 2006, och som de då kallade för massarbetslöshet.
Oppositionen har länge kritiserat Moderaterna för att arbetslösheten ökat under deras tid vid makten, trots att de 2006 gick till val just på att minska densamma. Moderaternas försvar har i mångt och mycket varit att Sverige och resten av världen genomgått en allvarlig ekonomisk kris. Det måste medges att det är ett ganska rimligt försvar, den svenska regeringen kan svårligen råda över hela världsekonomin. De kan emellertid få svårt att försvara att deras målsättning för den svenska sysselsättningen inte är mer ambitiös än att återgå till vad de en gång benämnde massarbetslöshet. Det blir intressant att se om detta under valrörelsens sista skälvande veckor plockas upp av antingen opposition eller journalister, och hur Moderaterna i så fall lyckas värja sig.
