Hon är hetast i Almedalen

Antje

Under Almedalens lummiga trädkronor träffade jag Antje Jackelén, ärkebiskop och utsedd till ”Hetast i Almedalen” av Westander PR-byrå. Något förvånande kan man tycka i ett av världens mest sekulariserade länder där frågan om man får fira skolavslutning i kyrkan tagit sig oanade proportioner.

Jag frågade Antje om hon var förvånad över att kyrkans främsta representant fått denna utmärkelse. Hon var glatt överraskad och såg det som ett erkännande för Svenska kyrkans samhällsengagemang. Hon såg också tendenser till att människor började tröttna på snuttifiering och intresserade sig mer för existentiella frågor. Som exempel nämnde hon dopet, där det för några år sen var viktigast att reda ut hur man skulle gå och när det var lämpligt att fotografera. Idag är det vanligare att föräldrarna vill diskutera innebörden av dopet.

Antje fick utmärkelsen bland annat för Kyrkans initiativ med klockringning som inledde veckan och ”satte tonen för en Almedalsvecka präglad av manifestationer för mångfald”. Antje har själv deltagit i många samtal och debatter med temat mångfald och integration. Jag frågade vad hon själv har för erfarenheter eftersom hon är född i Tyskland och dessutom har levt 6 år i USA.

Antje menade att vi har lika lätt att romantisera mångfald som att problematisera den. Det är inte lätt att flytta till ett annat land och en annan kultur och när man kommer till ett annat land har man en tendens att söka sig till det man känner igen sig i men som man kanske inte brytt sig om i sitt hemland. Antje kunde till exempel sätta sig och äta dammsugare på IKEA när hon levde i USA, något hon aldrig gjort i Sverige.

Hon tyckte också det var viktigare att tänka integration istället för assimilation, något hon upplevde att man har lättare för i USA. Där kunde hon mötas av någon som kom fram och sa: ”I´m swedish!” Antje började då prata svenska vilket visade sig inte alls fungerade eftersom det var personens farfar som flyttar från Sverige. Men i USA klarade man av att vara både svensk, afro eller latino, men samtidigt tveklöst amerikan.

Samhällsengagemang i all ära, men Svenska kyrkan är ändå ett trossamfund och borde man inte då prata mer om just tro, mer ”hardcore” var finns missionen om Gud och Jesus undrade jag. Antje menade att anledningen till att kyrkan engagerar sig i mångfaldsfrågor eller klimatfrågor bottnar i teologin, men höll med om att man inte varit så bra på att förklara det sambandet. Ser man tillbaka fanns det en tid när Svenska Kyrkan insåg att ”Jesus inte gick hem” och många valde då medvetet eller omedvetet att anpassa sig till detta och pendeln svängde som i så många andra sammanhang över för långt, till en rädsla för att överhuvudtaget prata om Jesus. Nu försöker man hitta något jämviktsläge och Antje var glad att hennes valspråk ”Gud är större” skapade debatt så hon fick sitta i TV-soffor och prata teologi.