Anhörigvård trendar knappast på Twitter

I år anordnas över 3500 seminarier,  850 ackrediterade journalister finns på plats och 25 000 personer minglar runt. Alla när en önskan om att just deras fråga skall få uppmärksamhet eller åtminstone att en välformulerade tweet skall trenda på Twitter.

Men Almedalen kan också nyttjas på andra sätt. Man kan hänga med på något seminarium man inte planerat, lära sig mer om något ämne man inte kände till. På så sätt hamnade jag på Nationellt kompetenscenter för anhöriga.

1,3 miljoner vuxna svenskar vårdar, hjälper och stöder regelbundet en närstående. Socialstyrelsen konstaterar att samhället inte skulle klara av att möta våra behov av vård och omsorg utan denna insats.

Anhöriga tar ofta på sig ett stort ansvar och agerar samordnare och koordinator. Det bygger på frivillighetsarbete, vilket man naturligtvis är beredd att ge som anhörig. Men man har också ett behov av att bli sedd, få information och kunskap. Och här behöver många kommuner och landsting utvecklas.

Marléne Lund Kopparklint är kommunalråd i Karlstad. Hon har vuxit upp med både mamma och pappa som alkoholister, klarat sig igenom livet som fullfjädrat maskrosbarn och skrivit två böcker om sin uppväxt. Hennes mamma dog för ett par år sedan i alkoholrelaterad sjukdom och innan dess var Marléne den som tog ansvar och koordinerade mammans vård.

Nu är hon ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Karlstad och anlitad som föreläsare och paneldebattör. Vi fortsatte samtalet efter seminariet och jag undrade om ämnet inte blir för personligt och att hon får svårt att agera sakligt. Det menade Marléne att hon kunde, och när hon lyckades skilja på de olika rollerna kunde det snarare bli en styrka att använda sig av. ”Jag hade aldrig skrivit de självutlämnande böckerna om jag idag inte haft makten att förändra” sa Marléne.

Och vad behöver då förändras inom anhörigstödet?

”Vi behöver bli bättre på att marknadsföra det stöd som kan erbjudas och vi måste hitta de människor som utför detta jobb utan att känna till att det finns stöd att få.” svarade hon.

Anhörigstöd har knappast blivit en snackis i Almedalen, men Marléne menar att man inte behöver komma i riksmedia för att få ut något av Almedalen, och hon tyckte att den arena som fanns för att utbyta erfarenheter med kollegor från hela Sverige varit värd mycket. Hon sa sig fått med sig nya tankar och hoppades att hon gjort avtryck när hon delade med sig av sina erfarenheter.

”Och sen har jag sålt några böcker och det var tur för den här bokdramaten är inte att leka med på Visbys gator. Ulf Adelsson kom fram och undrade om han skulle hjälpa mig i en av backarna.”