Nu när EU-valrörelsen snart går in på sin sista vecka passar Makthavares Lisa Aggeborn på att analysera, och göra sig lustig över, partiernas valfilmer.
Det här är en lista där det är extremt trångt i botten, och där inte ens de topplacerade egentligen är särskilt bra. Valfilmer är ett hyfsat nytt fenomen, och förhoppningsvis blir de bättre. Kanske är dessa mer som genrep inför det ”riktiga” valet i höst?
11. Vänsterpartiet
Seriöst, vad är det här? Filmen ser ut som en misslyckad power point-presentation och, precis som det brukar vara med en sådan, så hänger det som Malin Björk säger inte riktigt ihop med texten. När hon dessutom ställer sig framför den, samtidigt som man förvirrat försöker läsa och förstå vad som faktiskt sagts, är det nästan kusligt likt en omotiverad dragning på ett månadsmöte i ett mellanstort företag. Inte sexigt, och knappast effektivt.
10. Feministiskt Initiativ
Väldigt kort och extremt grund. Man hinner självklart inte presentera sin politik på sjutton sekunder, men man kan ändå göra något bättre än ”I en demokrati faller allting på plats om alla får ta plats”. Det är ett extremt platt uttalande, som de dessutom säger emot själva. Om alla får ta plats, varför vill då ”feministerna” ha ut ”rasisterna”?
9. Piratpartiet
Det här är inte en lyckad film. Den är för lång, har för mycket generiska arkivbilder och alldeles för mycket hissmusik. Anna Troberg säger säkert bra saker, men efter ungefär två minuter vill man inget hellre än att det bara ska sluta. Detta känns daterat och jag förväntar mig mer av ett parti som profilerar sig som teknikvänliga och samtidsmedvetna.
8. Junilistan
Junilistan ger oss en relativt lång film, fullsmockad med information. Jag måste dock ge dem detta – valfilmen är mycket mindre konstig än affischen. Faktum är att filmen till och med förklarar en del, men jag vidhåller ändå att pengar inte kan komma upp ur en myntspringan på en spargris. Tyvärr är det fortfarande långt ifrån både snyggt och intressant.
7. Sverigedemokraterna
Det är en ganska välformulerad film som, likt så mycket av partiets politik, bygger på rädsla. Här är det rädslan för EU, denna demokratins skuggsida, där de tydligen sitter och tar beslut på tu man hand i mörka rum.
Det har talats en del om dessa filmer, och framförallt har det talats om bävrar. EU hotar ju i en av dessa filmer att döda alla svenska bävrar och det ska vi, rent dramaturgiskt, vara helt emot. Jag vet inte om det är mitt lantisförflutna, men inte är väl bävrar ett helt populärt djur? De förstör skog och vattendrag, och dessutom är väl de ”svenska” bävrarna från början norska? Avskjutning av bäver görs frekvent och de är inte en hotad art. Varför valde då sd just bävern och inte, den mycket charmigare och mer hotade, uttern? Jag tror att den enkla förklaringen är att de av någon anledning hade tillgång till en uppstoppad bäver. Hur detta kommer sig kan jag dock inte svara på.
6. Kristdemokraterna
Lars Adaktusson – för Sverige, i Bryssel. Så avslutas kristdemokraternas valfilm, som till sitt innehåll snarast liknar det lilla tal som en Miss Universumkandidat skulle kunna hålla. Lasse är för fred och demokrati och sånt, och mot krig och gemensam valuta. Det är en ganska intetsägande film, men Adaktusson har ändå ett hemligt vapen – Alf Svensson. Alf Svensson är som kattmynta för kristdemokratiska väljare och när Adaktusson ses rätta till Svenssons krage och de skrattar tillsammans, är det en otroligt stark bild för dem. Mycket smart!
5. Folkpartiet
Jag gillade verkligen folkpartiets och Marit Paulsens valaffischer, men filmen håller helt enkelt inte måttet. Här ser vi Paulsen i en kohage, speakerrösten (som är hon själv) säger lite plattityder och allt bygger mot crescendot, det ”den rätta tanten” ska säga. Och vad får vi? Jo, ”men du, glöm inte naturen…Och djuren”. Jag är besviken.
4. Moderaterna
Det här är väl bra, tror jag. Det är välproducerat och så, men det är även de längsta femtio sekunderna i mitt liv. Jag säger inte att politik alltid måste vara roligt, men det finns få poänger med att aktivt försöka vara så tråkig som möjligt och det känns som att det är det som moderaterna gör här. Intressant strategi, eftersom det är svårt att få ett sovande folk att gå och rösta.
3. Miljöpartiet
Miljöpartiets film sticker ut. Den är, i all enkelhet, en liten presentation av toppkandidaterna och deras hjärtefrågor, filmat med typ en mobilkamera i en korridor någonstans. Mer Öppna Kanalen Örebro än flashig reklambyrå, alltså. I en tid där otroliga summor läggs ner på att paketera politiken så reklammässigt som möjligt känns detta grepp både retro och nyskapande. Dessutom är det ganska sympatiskt, och på något sätt känns det väldigt miljöpartiet.
2. Centerpartiet
I centerpartiets valfilm kontrasteras det okomplicerade svenska mot det krångliga EU. Det svenska representeras av en hipsterpappa med barn som dels sitter på en sommaräng och dels äter färskpotatis. EU är en barsk kvinna i power suit som följs av en hunsad man, och de vill tydligen hugga ner träd. Det görs ändå med en glimt i ögat, och resultatet är bra.
1. Socialdemokraterna
Socialdemokraternas film är bra. Den har suggestiv musik, den har en förväntad katastrof då lastbilschaffisen ser ut att somna vid ratten, den har Olof Palme.
Just bruket av Palme är intressant, då det så tydligt kopplar samman dagens socialdemokrater med dåtidens. Kanske är det en, något försenad, reaktion mot Nya Moderaterna att släppa fram de Gamla Socialdemokraterna?
Resultatet är snyggt och gripande och den spelar på precis rätt känslor. Bra jobbat socialdemokraterna (och socialdemokraternas reklambyrå)!
