Det är en svår tid för Kristdemokraterna. Med återkommande mätningar där partiet hamnar utanför riksdagen i höst och svårighet att peka på konkreta politiska resultat av sin regeringsmedverkan tickar klockan. Den sista budgetpropositionen är lagd. Det överväldigande stora moderata samlingspartiet har som synes inte gjort några försök att hjälpa (KD) att profilera sig.
Vårdnadsbidraget är sjösatt. Det har inte blivit någon större succé. Det var en av de få frågor som Kristdemokraterna verkligen hade kniven mot strupen att driva igenom. Nu pyr missnöjet inom partiet. Bristen på konkret politik tycks vara det största problemet. ”Vi har inga sakfrågor att gå till val på. Det är därför vi sitter illa till. Vi var i opposition så länge att det räckte att bara driva profilfrågor. Nu har vi vårdnadsbidrag, det är ju en framgång, men partiet står lite handfallet” skriver en aktiv kristdemokrat till Makthavare. Missnöjet kring partiledaren Göran Hägglund har varit utbrett i partiet under de senaste åren. Även om det Odell-vänliga nätverket, nätrotsrörelsen FFFF, har fallit i glömska och utmanaren dragit sig tillbaka så är problemet kvar. Ingen har egentligen tillåtits ta över ledartröjan efter Alf Svensson. Missnöjet har dock inte bara gällt Hägglunds person och ledarstil utan även den konkreta politiken. Detta var orsaken till att Kristdemokraterna splittrades i år och till bildandet av det mer radikalt konservativa partiet Kristna Värdepartiet. Utbrytarna ville se en större tyngdpunkt på de kristna värderingarna och menade att detta saknades i Hägglunds parti. Värdefrågor som samkönade adoptioner och abort står på agendan hos utbrytarna. I Kristdemokraterna däremot har frågorna i det närmaste tigits ihjäl.
Samtidigt som bristen på initiativ och den sviktande tilltron till partiledningen naturligtvis verkar vara ett problem för Kristdemokraterna är den kristdemokrat som Makthavare fått kontakt med via mail inte speciellt oroad över höstens val: ”Det är (C) som ska vara rädda. Moderater stödröstar på oss men stödröstar de på centern? Det har ju inte behövts förut”.
Idag kommer ännu en, för Kristdemokraterna oroande, rapport från Metro i samarbete med opinionsinstitutet YouGov. Undersökningen visar att merparten av de väljare som lämnar kristdemokratin går till Sverigedemokraterna. Den trenden tycks redan tidigare ha fångats upp av nybildade Kristna Värdepartiet som uttryckligen aviserat att man ämnar ta väljare från Sverigedemokraterna.
Varför det konservativa (KD) tappar röster till det numera socialkonservativa (SD) är svårt att säga. Har de fromma kristdemokratiska tanterna plötsligt blivit islamofober? Eller är det kanske så att de varit det hela tiden men att ingen brytt sig om att fråga? Potentialen för högerpopulism finns helt uppenbart i den svenska väljarkåren och det faktum att vi med högt burna huvuden före 2010 försökt övertyga omvärlden och oss själva om motsatsen är nog en av de faktorer som gör att vi blivit tagna på sängen.
Men hur ska kristdemokraterna vinna tillbaka sina förlorade väljarskaror från Jimmie Åkesson och hans parti? Det kan bli svårt befarar Makthavares kristdemokratiske kontakt. ”Det skulle kanske funkat att göra som folkpartit och ta fram en 80/20-fråga [* skribentens anmärkning] och skapa opinion för att vinna tillbaka folk med lite klassisk taktik, reta vänsterfolket så de angriper oss. Men det finns få sådana frågor kvar. Jag tror att det finns en tröskel för många att rösta på SD. Därför vänder de tillbaks på valdagen till oss”, skriver han i ett mail.
Tillförsikt och sitta still i båten tycks vara en taktik som, åtminstone den kristdemokrat som Makthavare haft kontakt med under dagen, tillämpas i Kristdemokraterna.
* Förklaring: en strategi för att skapa uppmärksamhet kring en fråga, som tidigare använts av bland annat Folkpartiet 2006, är att lyfta fram en fråga där många delar partiets syn men som en minoritet av folket tycker väldigt illa om. I Folkpartiets fall var detta bland annat språktester. Namnet kommer sig av att 80 procent av folket gillar förslaget medan 20 procent blir riktigt arga. Tanken är att partiet ska få uppmärksamhet genom att bygga en intressant medial dramaturgi kring sin fråga.
