Preem

Infomercialens intåg i svensk politik – början på smutsig valrörelse?

Reinfeldts Sverige, logo

Bild: reinfeldtssverige.se

Igår lanserade LO sin kampanjfilm Reinfeldts Sverige - siffror och berättelser från ett förändrat land. I filmens första halva presenteras statistik för hur Sverige förändrats under de två senaste mandatperioderna. I den andra halvan får vi ta del av tre livsberättelser från den lilla kommunen Tranås i Jönköpings län.

Filmen har karaktären av en kort dokumentär, med skillnaden att dess syfte är att sälja ett budskap – en så kallad infomercial. Budskapet är att Sverige är ett land där klyftorna ökar, välfärden urholkas och arbetslösheten stiger. Det är ett spännande nytt grepp från LO att göra filmmediet till ett redskap i svensk valrörelse fullt ut. Tidigare har rörlig bild primärt använts i form av korta reklamfilmer som sänds i TV.

I skrivande stund har cirka 50 000 personer sett filmen, och naturligtvis har reaktionerna av varierande natur inte låtit vänta på sig. Stefan Löfvens talskrivare Anders Utbult tycker att filmen är ”Bra, över förväntan.” IF Metall anser att filmen är så träffande att de utan vidare omsvep kallar den för ”dokumentär”. Det är emellertid något många inte håller med om, och användandet av siffror och statistik i filmen har kritiserats av såväl tyckare till höger som media.

Mycket uppmärksamhet har också ägnats filmen med anledning av att den återuppväckt den diskussion om ”negative campaigning” som uppstod i samband med LO:s valkampanj 2010. I TV4:s Nyhetsmorgon diskuterades detta i morse av TV4:s reporter Anders Pihlblad och statsvetaren Marcus Oscarsson under parollen ”Riskerar Sverige få en ‘amerikansk’ valrörelse?”. Pihlblad och Oscarsson hävdade att de tror den kommande valrörelsen kan bli den smutsigaste svenska valrörelsen på länge.

En intressant diskussion detta leder in på är vad exakt som är att betrakta som negative campaigning. Ren smutskastning är givetvis negative campaigning, och saklig och hederlig kritik av sin motståndares politik är det såklart inte. I LO:s film angrips överhuvud taget inte Reinfeldt eller någon annan allianspolitiker i kraft av sin person, utan det är just alliansens politik som kritiseras. Kritiken är saklig, även om man slirar lite med hederligheten på sina håll. Som Oscarsson uttryckte det i TV4 Nyhetsmorgon igår: ”De ljuger inte, men de är väldigt luriga.” Exempelvis påstås i filmen att ”Den högsta ersättningen från a-kassan är 11 200 kronor, oavsett tidigare lön. Ersättningen från a-kassan har inte höjts på åtta år. Det är riktigt, men det är en halvsanning. Det hade varit hederligt att också nämna att ersättningen som anges är efter skatt, och att den faktiskt inte höjts på 12 år. Men göra detta, och ett par liknande formuleringar att filmen är att anse som negative campaigning?