Sverigedemokraterna ger sig in i debatten om verkligheten

 

Igår, på den första av Sverigedemokraternas landsdagar, presenterades En liten film om oss.

I filmen återges Sverigedemokraternas korta historia från inträdet i riksdagen 2010 till idag. Den bild som ges är bilden av ett parti som kämpat i motvind, som mobbats av medier och som motarbetats genom allt från kampanjer och PR-byråer till hot och sabotage. Det är också bilden av ett parti som trots motgångarna växer och frodas, och som är starkare än någonsin.

Viktigare att observera än den bild av Sverigedemokraterna som ges i filmen är emellertid den bild som ges av verkligheten, och av Sverige.

Bilden som ges av Sverige är den av ett vackert och i huvudsak bra land. Ett mångfacetterat land med varierande natur och olika miljöer, byggt på gemenskap, entusiasm och självförtroende. Ett land att vara stolt över. Men någonting håller på att gå fel, menar Sverigedemokraterna. Gemenskapen med och tilliten till våra medmänniskor håller på att försvinna, och tryggheten håller på att ”sina bort”, som det uttrycks i filmen. Som exempel lyfts att dödsskjutningar, förortsupplopp och gruppvåldtäkter ”inte längre är något ovanligt”.

Lösningen på problemen hävdar de är att minnas ”de ideal, de värden och den gemenskap som byggt vårt land”.

I filmen nämns inte invandring med ett ord. För den som följt svensk debatt och Sverigedemokraterna under en tid, och som dessutom noterar vilka bilder som visas i filmen i samband med att Sveriges problem beskrivs, är det dock uppenbart att det implicit är invandring som utpekas som orsak till de problem som beskrivs.

Sverigedemokraterna ger sig därmed in i den debatt om verkligheten som på senare år varit förhållandevis frånvarande i svensk politik, men som vann alliansen regeringsmakten 2006.

Bilden av verkligheten som alliansen målade upp och lyckades få tillräckligt många människor att omfamna 2006 var den av ett land som det i huvudsak gick bra för. Ett land med högkonjunktur, med god tillväxt, och med en bra allmän välfärd. Ett land att i stort vara stolt över, men ett land där människor trots goda förutsättningar inte kom i arbete, där arbetsföra människor sjukskrevs och förtidspensionerades till höger och vänster och där man inte såg den enskilda individen bakom siffran i statistiken.

Inför valet 2010 kunde alliansen inte göra om samma bedrift, eftersom man då själva var ansvariga för Sverige. Det rödgröna samarbetet misslyckades med att etablera en annan verklighetsbild hos människor. Inför riksdagsvalet 2014 har alliansen fortfarande regeringsmakten och har således inget annat val än att försöka visa att det går bra för Sverige och att vi måste fortsätta i samma riktning. Mycket har gjorts, mer måste göras.

Socialdemokraterna försöker etablera bilden av Sverige som ett land som ännu så länge är ett bra land att leva i, men som inte nödvändigtvis kommer fortsätta att vara det. Ett land där ”något håller på att gå sönder”, som Stefan Löfven och Magdalena Andersson uttryckte det i en debattartikel för några veckor sedan. Välfärden håller ännu så länge god kvalitet och är tillgänglig för folkflertalet, men fortsätter det som nu kommer det inte förbli så.

En liten film om oss är antagligen startskottet på en Sverigedemokratisk kampanj för att försöka etablera en tredje uppfattning om verkligheten.

Den som vinner debatten om verkligheten vinner också problemformuleringsprivilegiet. Ett privilegium som inte går att överskatta. Den som formulerar problemen har nämligen möjligheten att göra det så att de passar de egna lösningarna.