Jimmie Åkesson och ledarskapskrisen inom Sd

[[Erik Ahlmqvist]] var Sverigedemokraternas ende potentielle efterträdare till [[Jimmie Åkesson]]. Nu sparkas han av partiledaren.

Den som såg Ahlmqvist, i rollen som partiets ekonomisk-politiska talesperson, presentera Sverigedemokraternas budgetmotion insåg att han var en av partiets skickligaste politiker.

Även om det idag inte finns något som tyder på att Åkesson planerar att lämna ordförandeskapet måste det oroa partiet att det finns så pass få personer i toppen med ledarskapspotential.

Avslöjandet i Expressen var inte helt oväntat. Det var bara en fråga om när.

Att media skulle börja punktmarkera toppolitiker blev en självklarhet så fort Sverigedemokraterna meddelande att man inte längre tänkte acceptera rasistiska uttalanden från sina politiker.

Att partiet bara består av unga, arga män är just den image Åkesson ville tvätta bort med sin nya nolltoleranta policy. I det arbetet är man nu tillbaka på ruta ett.

Vad denna skandal också sätter fingret på är att topparna fortfarande framstår som lite amatörmässiga i sitt sätt att hantera partiet.

Det handlar inte bara om att man har tagit bra tid på sig att plocka fram denna policy. Rimligtvis borde man implementerat den långt tidigare. Behovet har funnits långt innan partiets inträde i riksdagen.

Men det handlar också om själva hanteringen av själva avslöjandet i Expressen. Varför blånekade Ahlmqvist?

Han säger själv att han inte minns händelsen. Så varför inte bara svara att han inte minns händelsen i detalj? Han skulle kunna ha sagt att han möjligtvis sagt något olämpligt eftersom han kände sig vara under press eftersom sverigedemokrater ofta lever under ständiga hot.

Eller ännu bättre: Varför inte bara säga sanningen? (Problemet med sanningar är naturligtvis att de sällan är speciellt vackra. Åkesson och partiledningen har troligtvis hela tiden kännt till innehållet i filmen.)

Det är något som den gamle pressekreteraren Ahlmqvist borde veta är det bästa sättet att hantera (och det moralist enda korrekta reaktionen) när media ställer frågor.

Att Ahlmqvist inte insåg detta när Expressen konfronterade honom med anklagelserna i gårdagens tidning säger en hel del.

Han borde ha insett att tidningen mycket sannolikt hade mer i bakfickan. Inte minst eftersom händelsen skedde för mer än två år sedan. Ahlmqist gick rakt i medias fälla.

Och även om Åkesson agerade snabbt för att minimera skadan fråntar detta inte bilden av ett parti som inte är helt i fas med de krav som ställs på ett seriöst rikdagsparti. Partiet verkar ständigt klampa i klaveret.

Vad alla nu frågar sig är om skandalen kommer att bryta Sverigedemokraterna uppåtgående trend i opinionen.

Kommentera