Självsaneringen fungerar än, enligt utgivarna

Seminarium: Utgivarskap och ansvarslöshet
Arrangör: Tidningsutgivarna
Plats: Mediedagarna, Svenska Mässan, Göteborg
Publik: c:a 80 personer
Moderator: [[Nils Funcke]], sekreterare i Yttrandefrihetskommittén
Budskap: Vem tar ansvar för publiceringar på icke grundlagsskyddade arenor? Hos oss i tidningsbranschen fungerar det rätt bra som det är, förutsatt att PO-systemet stramas upp och inte bara levererar ”klander”.
Citatet: ”Om jag hade varit [[Sven Otto Littorin|Littorin]], och blivit omskriven för en sexchatt, så skulle jag ha stämt tidningen, begärt fem miljoner, och jag är helt säker på att jag hade vunnit.” ([[Mattias Göransson]], chefredaktör Filter).
”Det pressetiska systemet fungerar som en försvarsskans mot [[Göran Lambertz]].” ([[Thomas Mattsson]], chefredaktör Expressen)

Längst ner i nästan vertikalbyggda sal K3 i Svenska Mässan hade Nils Funcke samlat en trio utgivare för att samtala om vad det nya medielandskapet har betytt för mängden integritetskränkande publiceringar. En fjärde deltagare var juridikprofessorn [[Mårten Schultz]], som medverkade per telefon. Och detta var förstås något av ett handikapp eftersom han brukar ha de saltaste åsikterna i frågor om pressetik och tryckfrihet.

Nils Funcke, som är sekreterare i Yttrandefrihetskommittén, började med en kort (nåja) föreläsning om svensk tryckfrihet och hur den har uppfattats ha stor betydelse för hela samhällets utveckling. Och ända till för c:a 20 år sedan fanns det en ansvarig för i stort sett allt medialt innehåll som nådde allmänheten (tidningar, böcker, radio och TV, CD etc). Med internet har en arena, där det ofta saknas en ansvarig, förts in i våra liv.
En genomsnittlig medborgare konsumerar varje dygn 6 timmar och 1 minut medier. Av dessa åtgår 285 minuter till grundlagsskyddade medier, berättade Funcke. Och i och med att panelen huvudsakligen var uttryck för just sådana kom diskussionen att koncentreras till ”gammelmedia”.

Efter en period när många stora tidningar hade omodererade kommentarsfält på sina webbar har nu de flesta förhandsmodererade artikelkommentarer, vilket nog var nödvändigt enligt panelens samlade bedömning. ”Men jag har fortfarande direktkommentarer på min egen blogg”, berättade Thomas Mattsson, som såg det som en uppfriskande fläkt, trots rätt många otrevliga tillmälen mot honom själv.

Mattias Göransson stoltserade med att Filter nästan inte gör något alls inom digitala medier.

– Vi har ingen blogg och inga kommentarer, någon gång i månaden skickar vi en tweet.

I stället värderar Filter sina insändare högt. Tidningen är emellertid så pass modern att det går att skicka in dem som mejl.

– Att vi inte bloggar bevarar mystiken kring journalistiken och produkten, sa Göransson.

Mårten Schultz kom bort lite i och med telefonförbindelsen, men var väl rätt ensam om att vara öppen för fler stämningar och tryckfrihetsmål. Mattias Göransson påminde om den gamla domen mot tidningen Z, som fick böta en miljon för att ha kopplat ihop Björn Borg med kokainbruk. Om den lagen är giltig än så är det många som skulle kunna stiga fram och kräva böter och skadestånd, ansåg han. (Och tillade att han tycker att det var fel att fälla Tidningen Z.)

– Man ska nog vara ärlig och erkänna att det ibland inte finns något rätt och fel, sa Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Tidningen hade kunskap om att [[Håkan Juholt|Håkan Juholts]] sambo var dömd för bedrägeri men fattade beslut om att inte publicera, då han först inte var valberedningens kandidat. Och inte heller när han blev kandidat och sedan partiets ordförande publicerade Expressen. Först i och med DI:s publicering spreds nyheten.

Thomas Mattsson underströk att också etablerade medier ibland är försiktigare än allmänheten tror, och han tog ett dagsfärskt exempel. Expressen har vetat ett tag att [[Fredrik Reinfeldt|statsministern]] och [[Filippa Reinfeldt|hans hustru]] separerat. Men frågan som ställdes har varit: de har bott i Sagerska, de lever i högsta grad i offentligheten men om de separerar – har det då så stort allmänintresse att det ska publiceras? Eller kan det vara integritetskränkande t ex för deras minderåriga barn?

I det här fallet publicerade Expressen ingenting förrän de hade fått en pressrelease om separationen, och Mattsson tillstod att det här är mycket svåra frågor.

Panelen kom in på det pressetiska systemet och PO, och både TU:s VD och Expressens chefredaktör var överens om att det i stort sett fungerar bra, även om PO-funktionen behöver stramas upp och snabbas upp. ”Systemet fungerar som en försvarsskans mot Göran Lambertz”, sa Mattsson och drog ner en del förtjusta skratt.

Men Mattias Göransson var bekymrad över självsaneringen i medierna. Det blir fånigt ibland, tyckte han och förutspådde att muthärvan i Göteborg kommer att leda till ett antal PO-anmälningar efter att tidigare brottsmisstänkta friats i rättegångar.

Det är en viktig uppgift för pressen att kunna visa att vissa personer är skurkar även om de inte fälls för brott, ansåg Göransson.

Seminariet utvecklades till en rätt traditionell diskussion om pressetik och utgivaransvar. Men det var inte dåligt för det.

Kommentera