Förslaget till nytt idéprogram för moderaterna har kommenterats flitigt, inte minst på Twitter. Påtagligt många har ironiserat över formuleringar i skriften.
Aftonbladets ledarskribent [[Katrine Kielos]] är inte nådig i sin kritik:
Dokumentet är ett floskelmaraton på speed: ”Den egna drivkraften med eller utan hjälp från andra kan få människor att överkomma problem och resa sig ur svårigheter”, punkterat av små obegripliga hurtigheter som i någon skruvad värld hade kunnat stå på lappen i en lyckokaka om hattmakaren från Alice i Underlandet startade Kinarestaurang tillsammans med [[Per Schlingmann]]: ”Förnyelse är många gånger den mest trofasta hyllningen till tidigare uppnådda framgångar”.
På Twitter har moderaternas partisekreterare [[Sofia Arkelsten]] tagit programmet i försvar. Hon skriver bland annat att hon ”förstått att politiska motståndare är upprörda”, och kommenterar med ”Jaha” – eller ”Mer haha.”, följt av en smiley.
Makthavare.se bad några andra politiska tyckare avkunna sin dom om förslaget:
Vilken betydelse har ett nytt idéprogram för moderaterna?
[[Edvin Alam]] (m- och MUF-aktiv i Sollentuna):
- Det är stort! Det var 10 år sedan sist vi klubbade igenom ett nytt idéprogram, mycket har hänt sedan dess både i Sverige och runtom i världen både ekonomiskt och socialt. Det kräver en ny sjökarta så att vi med hjälp av kompass och GPS-system kan navigera oss för att lösa samhällsproblem i Sverige och bidra till en rikare, rättvisare men framför allt friare värld.
[[Peter Santesson]] (fil.dr i statsvetenskap och forskare på forskningsinstitutet Ratio):
- Programmet kommer knappast att ha någon egentlig praktisk betydelse. Syftet här är att sammanfatta och sätta ord på vad moderaterna redan har blivit, snarare än att peka ut en riktning för vad som komma skall. Och det moderaterna har blivit är kort och gott ett parti där man inte bryr sig så värst mycket om idéprogram. Jag menar det inte så elakt som det låter. Problemet är att vi någonstans tar för givet att partier måste vara idéstyrda, och därför förväntar oss ett idéprogram med en eggande vision om ett bättre, avlägset samhälle dit vi ska vara på väg. Dagens moderater passar inte in i den uppfattningen om politikens syfte. Partiet har mer karaktären av en styrelse i en bostadsrättsförening än en ideologisk drömvävare. Åsikterna går förstås isär om det där är en lovvärd utveckling. (Personligen tycker jag det.) Men hur det än ligger till med den saken, så är det i varje fall en förklaring till varför idéprogrammet blir så till den grad luftigt. Genren passar partiet synnerligen illa.
Vilken enskild mening i programmet tycker du står ut mest?
Alam:
- ”Vi lär av historien men lever inte i den. Förnyelse är många gånger den mest trofasta hyllningen till tidigare uppnådda framgångar.”
Santesson:
- Å, det finns gott om meningar som blivit lustigare än det var tänkt. Jag hajade till över passagen där man beskrev sig själv som samhällsbärande och höjd över särintressen.
Vilket omdöme skulle du ge idéprogrammet?
Alam:
- När alla andra partier pratade om öppenhet och transparens var Nya Moderaterna först ut med att inkludera medlemmar, sympatisörer och medborgare i arbetet med att skapa ett nytt idéprogram. När man dessutom jämför förslaget till ny idéprogram med idéprogrammet från 2001 märker man att det nya är bredare men framför allt djupare . Mitt omdöme till nya idéprogrammet blir således ett starkt ”A”.
Santesson:
- Det slog mig när jag läste programmet, att om detta var det enda jag visste om partiet skulle jag haft svårt att placera in det på höger-vänster-skalan. Texten påminner om ett tal av kronprinsessan. Vänligt och välmenande och högst oförargligt. Detta slags partidokument brukar inte bjuda på högläsningskalas precis – och ju större parti, desto mindre blir den minsta gemensamma yta man kan samlas kring. Men även med sådan hänsyn tagen var den här texten svag. Det skojas ofta om att det moderata språket numera låter som reklamcopy. Men det här är illa skriven copy med många språkliga märkligheter. Här och där kändes det som om man var på väg att formulera något med lite udd. Försvaret av tillväxtens betydelse tyckte jag om. Men överlag är detta som sagt mest en plikttrogen ramsa i en genre som inte passar partiet längre. Jag kommer ihåg Land för hoppfulla – ett program som partiet tog fram 1997. Det var grejer det. Distinkt, visionärt och mycket intressant läsning. Det blev 22,9 procent i riksdagsvalet året efter. Den tabben gör de nog inte om.
* * *
PS: Edvin Alam har också bloggat om idéprogrammet.
