Feministiskt initiativ bjöd i lördags in till tvärpolitisk kväll på Rival i Stockholm. I en fullsatt biograf samlades upp emot 700 åskådare för att lyssna på ett bitvis nostalgiskt samtal mellan kvinnliga jättar inom politiken. Makthavare.se var på plats.
Under kvällen slogs det fast att alla politiska reformer som skett i Sverige har gjort att svenska kvinnor har mer frihet än andra kvinnor i världen, men trots reformerna görs det fortfarande skillnader mellan könen – inte minst inom politiken.
– Man måste vara medveten om strukturerna när man ger sig in i riksdagen. Om man tror att allt kommer att gå bra så länge man är duktig, kommer man åka på mycket stryk, konstaterade [[Mona Sahlin]].
Det finns få kvinnliga ledare i riksdagen och de som finns lär känna varandra ganska väl. Sahlin skulle hellre ha en socialdemokratisk regering än en moderat även om moderaterna hade haft en kvinnlig ledare, men hon tycker att det är viktigt att kämpa för kvinnors rätt till makten oavsett politik.
– Man låtsas om att det är lika villkor mellan män och kvinnor, men som kvinnlig företrädare blir man granskad på ett annat sätt än en manlig företrädare.
Socialdemokraternas tidigare partiledare [[Göran Persson]] användes upprepade gånger som en symbol för gubbighet under kvällens samtal trots att en lojal Sahlin var snabb att påminna om att han drivit igenom föräldraförsäkring och barnomsorg.
– Så länge Göran Persson kallar sig feminist är ordet obrukbart. Jag kallar mig inte feminist men jag agerar feminist vilket är bättre, sade [[Maria Wetterstrand]].
För Wetterstrand innebär systraskap att hon är lika tuff mot [[Maud Olofsson]] som [[Jan Björklund]]. Bortsett från det finns inte mycket till systraskap att tala om inom politiken. Det var trots allt inte många kvinnor i miljöpartiet som stöttade henne när hon kandiderade som språkrör.
När [[Gudrun Schyman]] gick med i vänsterpartiet var hon inte feminist. Hade hon varit det hade hon aldrig fått bli partiledare. Feminist var lite som ett skällsord, och anledningen till att Schyman efter framgångarna lämnade partiet var för att hon inte kunde fortsätta utveckla sina hjärtefrågor.
– Det kändes logiskt att lämna. Det har att göra med att jag tycker att politiken är ett verktyg. Jag hade inga nostalgiska skäl att stanna eftersom jag kom in sent i politiken.
Lojaliteten inom partierna tror Schyman är ett hinder för att ordentligt belysa de strukturer formade ur kön.
– Det är en maktutövning för att få folk att vara tysta och sluta tänka kritiskt, solidaritet är något helt annat, konstaterade Schyman.
