Så snart paradyran lagt sig fick Kom Ut och Makthavare.se som första svenska medier en intervju med [[Pye Jakobsson]], grundare av Rose Alliance och Thierry Schaffauser, STRASS Syndicat du Travail Sexuel, en facklig organisation för sexarbetare i Frankrike.
Rose Alliance organiserar sexarbetare från Sverige och andra länder och har cirka 150 medlemmar och. En del av dessa arbetar illegalt i Sverige och kommer från öst, andra turnerar runt i flera olika länder. Organisationen har funnits som en arbetsgrupp i 7-8 år och som organisation i 2 år. Organisationen har stöd den nederländska kvinnoorganisationen Mama Cash.
Pye Jakobsson säger att detta är första gången organiserade sexarbetare hade ett eget flak i en europeisk prideparad.
- I år var temat öppenhet och det kändes som om det skulle bli svårt att neka oss då. Det var också det första offentliga framträdandet av sexarbetare i Sverige.
Rose Alliance ekipage i Stockholm Prides parad, 6 augusti, 2011
Jakobsson betonar vikten av att synas för att bryta stereotypen om sexarbetare som ”de stackars knarkande offren”.
- Vi är många som är stolta över vad vi är och vad vi gör. Det är väldigt mycket prat om oss men väldigt lite prat med oss. Det är inte någon skillnad från någon annan minoritet, vi vill vara med i debatten.
Thierry Schaffauser, är aktiv i den franska sexarbetarorganisationen STRASS. Han tyckte att det var fantastiskt att vara med i paraden.
- Jag hade skrivit ”hora” över bröstet och en del tittade på mig som om de inte trodde det var sant. En del applåderade och andra slutade applådera när vi kom, det var tydligt att alla har en åsikt. När vi gick i en parad i Frankrike så var det på nyheterna överallt, men ingen här vågar skriva om det eftersom de är rädda för att verka pro-sexarbete.
Rörelsen för sexarbetares rättigheter organiserar alla, hbt som icke-hbt.
- Generellt tycker jag att hbt-rörelsen är stöttande. RFSL är fantastiska, vår största allierade i Sverige, utan konkurrens. Det finns inga som är så klara och tydliga i sin syn på vad sexarbetsfrågor är, säger Pye Jakobsson.
Pye Jakobsson menar att sexarbetare möter samma typ av fördomar som hbt-personer för 20-30 år sedan.
- De som har varit aktiva inom hbt-rörelsen länge ser paralleller. I vissa länder har hbt-rörelsen dock jättesvårt att förknippas med sexarbetarrörelsen.
Det var ett medvetet val att inte figurera i det på förhand cirkulerade paradprogrammet. Pye Jakobson förklarar:
- Jag ville att alla skulle känna sig trygga, att det som deltog inte skulle bli attackerade av media. Det finns också en massa konstiga radikala feminster och jag ville inte att folk skulle skrika åt oss. Nästa år kan vi skicka ut pressreleaser och annat men i år var många redan för rädda, folk som vågar vara öppna i andra länder vågar inte det i Sverige.
Men de generella reaktionerna var positiva.
- På uppställningsplatsen stod vi bredvid flaket med hbt-läkare och de var verkligen glada att vi var där. De har ett hälsoperspektiv, vilket är positivt, säger Pye Jakobsson.
Vilka är de viktigaste frågorna för sexarbetare i Sverige?
- Det händer väldigt mycket tragiska saker just nu och jag ägnar mig mest åt att släcka bränder. Folk förlorar sina barn, får sparken från sina jobb, och blir nekade pengar från Försäkringskassan.
- I andra länder skulle jag säga arbetsrättigheter, i Sverige är verkligen det viktigaste mänskliga rättigheter. Det begås kränkningar hela tiden och det är ingen Diskrimineringsombudsman som är intresserad av oss.
Pye Jakobsson berättar:
- En av våra medlemmar betalade skatt i 10 år och blev nu långtidssjukskriven. Hon hade en sjukpenninggrundande inkomst på 280 000 fastställd hos Försäkringskassan men den tog man ta bort och hon vägras nu sjukpenning för att hennes kunder är kriminaliserade och hon inte anses ha någon framtida inkomst. Jag fick sparken från ett jobb pga jag skrivit artiklar om sexarbetare. Senaste året har två medlemmar blivit av med sina bostäder för att de har jobbat hemifrån. Inga roliga historier.
- En annan tjej som jobbade som eskort blev av med sina barn på grund av det. Barnen placerades hos pappan, som tidigare bedömts som en olämplig förälder. Hon jobbade två timmar i veckan, resten av tiden var hon med sina barn, en mycket bättre förälder än många andra. Hon har nu slutat jobba som eskort nu för att få ha sina barn.
- En annan av våra medlemmar blev våldtagen av en före detta klient, hon gick till polisen och hela rättegången kom att handla om hur de träffades, själva våldtäkten var inte intressant och han blev frikänd. Ingen tror på en hora.
Varför är det så i Sverige?
- Med sexköpslagen säger man i princip att ingen kan välja sexarbete av fri vilja, det är den officiella sanningen, och då blir det inte viktigt vad vi har att säga. Vi som organisation har hela spektrat av medlemmar. Vi organiserar eskorter, tjejer som jobbar på gatan, strippor och telefonsexarbetare. Vi har både lyckliga och olyckliga medlemmar, folk som använt droger, folk som fortfarande använder droger, folk som inte använder droger. Vi låtsas inte att alla är privilegierade, men det är vi som har kunskapen som kan leda till förändring. När polisen trakasserar ryska Katerina är det vi som får reda på det, för det är bara till oss hon vågar vända sig.
Hur hoppas du att det ser ut om 10 år?
- En realistisk bild? Det är oss man kontaktar och använder som remissinstans. Vi är de självklara man vänder sig till när man ska jobba för de här frågorna, så som RFSL är när man pratar om hbt-frågor.
Thierry lyfter fram skadereduktion (harm reduction) som den bästa vägen att skydda de mänskliga rättigheterna, och beklagar situationen i Sverige.
- Här finns det inte någon som delar ut kondomer till kvinnorna på gatan eller sexarbetare från andra länder. I England accepterar alla att vi delar ut kondomer till sexarbetare.
Historiskt har sexarbetarrörelsen stöttats av vissa feministiska grupper från queerrörelsen, anarkarörelsen och konstnärer. I Sverige har det dock varit tunnsått med regelrätt organisering.
- Tre kvinnor startade Sexualpolitisk front på 70-talet, men de blev trakasserade och deras anhöriga anmälda för hallickverksamhet. I slutet av 90-talet försökte vi med Rosea och för fyra år sedan Rose Alliance. Det har tagit 30 år, men vi har en bredd och styrka i organisationen i dag. Vi hade en 73 årig medlem på flaket igår.
Sexköpslagen har inte gjort det lättare att organisera sig, menar Pye.
- Sexköpslagen är stigmatiserande och folk är rädda, de vågar inte berätta, men nu börjar de få nog!
- Vi behöver Rose Alliance eftersom försök görs till att exportera lagen, fyller Thierry i, folk blir chockade när de hör att det inte ens finns kondomer till sexarbetare i Sverige och den största lögnen är att det finns exitprogram i Sverige.
- En av våra medlemmar hade aldrig blivit våldtagen innan, men efter lagen har hon blivit våldtagen så många gånger att hon tappat räkningen. Tjejerna var duktiga på att screena sina kunder tidigare, nu har man inte samma valfrihet längre, säger Pye Jakobsson.
- En man som våldtar en sexarbetare är inte en kund utan en våldtäktsman. Om någon rånar en butik och misshandlar ägaren så kallar man inte den personen en kund, samma sak borde gälla för sexarbetare som råkar ut för våld, fyller Thierry i igen.
Inga av gruppens pengar kommer från Sverige.
- Det är för kontroversiellt, Sida ger pengar till Mama Cash, men säger uttryckligen att de inte får användas till sexarbetare, det säger ju allt. Men vi hoppas på hiv-pengar från Sverige. Med en knapptryckning kan jag nå 100 sexarbetare i Sverige, vi kan till exempel distribuera kondomer som ingen annan kan här.
Kommer ni att gå med i Pride nästa år också?
- Ja, det är klart vi kommer göra! Nästa år kommer Stockholm Pride att vara Pride för sexarbetsorganisationer i Europa, det ska vara minst 40 personer bakom lastbilen.
