Krönika: ”15-åringens Almedalspremiär”

Jag har gjort Almedalspremiär. Det är första gången jag är både på Gotland och i Almedalen, och här kommer mina tankar om veckan.

Det har varit så mycket som jag sett och hört så att skriva och berätta om allt hade varit omöjligt. Jag tänker att om du vill förändra något så är Almedalen en perfekt plats att åka till. Ta bara som exempel [[Petter Karlsson|Petter Karlssons]] video där han intervjuar [[Håkan Juholt]] om hans mustasch. Visst den kanske inte är den mest seriösa intervju som gjorts men den visar hur nära man kan komma politikerna i Almedalen. Så tänk om jag hade velat förändra något i samhället och jag ser Håkan Juholt till exempel och att jag då kan gå fram till honom och ställa de frågor man vill och försöka påverka.  

En stor del i Almedalen är allt man kan lära sig ifrån de många montrarna. Du får nästan konstant olika pamfletter till olika seminarier och liknande.  Jag tror att om man verkligen tar sig tid och lyssnar på många av seminarierna kan man lära sig väldigt mycket och träffa människor.

En annan stor del i Almedalen är ju just minglandet. Jag följde med min [[Brit Stakston|mamma]] på Primes rosémingel på fredagen. Jag tycker att minglandet oftast är ganska ytligt men jag förstår att det samtidigt kan vara ett bra sätt att knyta nya kontakter både i arbetet och privat.

När vi stod där så kommer många fram och hejar och vill prata. Vissa står kvar och pratar längre medan andra bara säger ”Hej, Hej” sen kanske man säger något mer innan samtalet är slut. Och det är det som känns väldigt ytligt samtidigt förstår jag om man är blyg eller så men ibland känns det som man mest hälsar för att man vill ”checka” av den personen på sin ”checklista”. Men jag antar att det är så man knyter nya kontakter…

Efter minglet så flyttar sig alla vidare till kvällens partiledartal och talen hålls i Almedalsparken. På de talen jag såg från torsdag till lördag var det alltid mycket folk som hade kommit för att lyssna. Och det var nästan alltid rätt så mysig stämning förutom på Sd:s tal då det istället var en väldigt spänd stämning i både parken och i hela centrala Visby. Det märktes redan på lördag kväll då det hade börjat dyka upp allt flera poliser i Visby. Polisernas bevakning medförde till stor del att det kändes otroligt spänt i Visby men även att Sverigedemokraterna verkade satsa på att klä sig enhetligt i gula t-shirts som gjorde att man snabbt kände igen de på stan.

De blev snabbt kända som ”gulskjortorna” en referens till andra världskrigets Nazityskland där SA gick klädda i bruna skjortor något som Sd tydligen ville efterapa. Medvetet eller omedvetet vet jag inte. Men en sak som jag ofta funderat på är hur Hitler kunde komma till makten i Tyskland under 1930-talet. Och jag tror att det berodde först och främst på Tysklands nederlag i Första Världskriget. Tyskland lämnades då skuldsatt och med hög arbetslöshet. Tyskland behövde en stark ledare och det ledarskapet ville Hitler visa genom att till exempel låta SA klä sig enhetligt. Och det tror jag är vad Sverigedemokraterna vill visa genom att till exempel klä sig i gula t-shirts. De sa det under talet också att de vill visa att de är partiet för lag och ordning. Det väcker en aning obehag men jag tror och hoppas att folk har tillräckligt med vett att se igenom deras fasad.

Nu efter att ha hängt med alla i GMA11 så blir man minst sagt imponerad av [[Björn Falkevik]], [[Petter Karlsson]] och [[Robin Danehav|Robin Danehavs]] arbete med livesändningen av GMA11 och Lärarkanalen. Sen var det ju roligt att se mamma och [[Joakim Jardenberg|Jocke Jardenberg]] jobba och alla prata med henne, men det ser jag oftare.

Det här är mitt först blogginlägg men efter att ha hängt med alla i GMA11 så har jag bestämt mig för att det här är något som ska fortsätta. Jag ska starta en egen blogg imorgon.

Och som slutord så blir det att Almedalen varit roligt, vackert och intressant. Och en sak är säker: Jag kommer att gladeligen att komma tillbaka nästa år!

[[Tevin Stakston]]

Kommentera