Det har gått ett år sedan Makthavare.se intervjuade [[Jimmie Åkesson]] senast. Den gången var han elefanten i rummet – det där partiet vars eventuella riksdagsinträde låg som en skugga över alla politiska diskussioner, men som inte själva deltog i debatten. Skulle det bli regeringskris, skulle alliansen spricka på valnatten, eller skulle landet månne förbli sig tämligen likt även med sverigedemokraterna i riksdagen? Nu har det hypotetiska scenariot materialiserat sig och klivit upp på scenen – i riksdagen och, på söndag, även Almedalens stora scen.
Är sverigedemokraterna nöjda med året som varit? Under våren har den parlamentariska konfliktnivån ökat och regeringens position synes mer trängd. Vad händer i höst? Makthavare.se fångade en tämligen belåten Jimmie Åkesson under träden längs strandpromenaden.
– Vi hade ambitionen att få rollen som tungan på vågen. Den fick vi. Jag tycker att vi har lyckats utnyttja den positionen ganska bra, trots att vi inte har så stor erfarenhet av riksdagsarbetet. Framför allt nu på slutet har vi kunnat styra litet grann vilka frågor som vi kan vara med och påverka i.
Frågan som uppstår är vad regeringens motdrag kommer att bli. Regeringen ingick en invandringspolitisk överenskommelse med miljöpartiet som knappast innehöll någon sverigedemokratisk likör. En trängd regering kan tänkas fortsätta på den vägen. Kommer det visa sig att sverigedemokraterna lyckats i taktiken på bekostnad av den mer långsiktiga strategin? Åkesson verkar inte vara alltför bekymrad.
– Det har inte hänt mycket med [uppgörelsen] heller. Det har kommit en utredning, men det tar lång tid innan det blir lag. Exakt vad som ska stå i den lagen vet vi inte.
Han fortsätter:
– Nästan alla som röstat på oss har gjort det för att vi är kritiska mot invandringspolitiken. Tittar man på mätningar har vi en väldigt hög trovärdighet i den frågan. Många väljare tycker som vi, men har inte röstat på oss än. Att vi överhuvudtaget kom in i riksdagen visar att det finns en opinion i det svenska samhället mot den förda politiken. Det borde [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldt]] ta till sig, men han gör precis tvärtom. Det kommer att straffa sig. Även om det svenska samhället inte gynnas av uppgörelsen kommer vi att göra det som parti på längre sikt.
Som tungan på vågen tycks sverigedemokraterna ha blivit ett reaktivt parti, den som friar eller fäller andras förslag men som inte kommer med några egna policyutspel.
– Det har blivit så. Mycket handlar om det mediala spelet, även för vår del. Vår möjligheten att sätta agendan under det här riksdagsåret har handlat om att reagera på vad andra gör – eftersom vi har den position vi har i riksdagen. Det är inte så intressant var vi tycker i olika frågor om ingen annan tycker likadant, eller om det inte finns en chans att fälla regeringen. Där vi får uppmärksamhet, det är när vi reagerar på vad regeringen eller de rödgröna gör. Det har blivit så vi jobbar, helt enkelt.
Strategiska utspel har det däremot levererats från partiet. Inför vårens avslutande partiledardebatt gjorde partiet en markering på Brännpunkt och bjöd in övriga oppositionspartier till samarbete kring en s.k. samsynsbudget – ett sätt att tekniskt kunna kringgå den trumf som budgetlagen ger till regeringen.
Hur länge hade ni ruvat på den där idén?
– Vi har funderat ganska länge kring budgetreglerna, vad de innebär i praktiken, och vad man kan göra för att förhindra att regeringen missbrukar budgetreglerna. Det är det de ser ut att göra. Det finns ingen majoritet kring ett femte jobbskatteavdrag, men man vill ha med det i budgeten för att inte riskera ett nederlag. Då funderar man på hur man ska kunna komma förbi det där, om det nu finns en majoritet för att fälla det. Det här var ett sätt.
– Vi har personer som är mycket intresserade av tekniska frågor, som tittar på det och kommer med olika roliga idéer kring vad man kan göra. Men det får inte gå för långt. Regelverket, till exempel budgetregler, är till för att behålla stabilitet. Det är inte meningen att man ska hitta kryphål och hitta på saker för att ställa till oreda. Det är inte det vi är ute efter. I det här specifika fallet missbrukar regeringen de regler som finns. Då måste man kunna ta till motmedel.
Vilka förväntningar har ni haft på utspelet? Tror ni att [[Håkan Juholt|Juholt]] skulle ta en sådan utsträckt hand?
– Att det i praktiken skulle bli en samsynsbudget vet jag inte. Men någonting verkar han ändå vilja göra. Jag har hört att han har varit väldigt offensiv senaste dagarna just när det gäller jobbskatteavdraget, att oppositionspartierna sannolikt kommer att fälla det. Han har väl också någonting i görningen. Han får jättegärna höra av sig till mig, så kan vi diskutera de möjligheter som finns.
Reinfeldt reagerade väldigt starkt i debatten.
– Ja, det kanske ändå tyder på en frustration hos honom, att han inte är riktigt nöjd med hur han själv och den övriga regeringen har hanterat situationen. Klart att man blir frustrerad. 30–40 nederlag i riksdagen är ganska mycket. Som sagt, han får sommaren på sig att låta det här sjunka in, så får vi se. Han kan inte fortsätta så här. Det skapar dåligt förtroende för regeringen.
– Det är en sak att regera i majoritet, när man får igenom allting och har riksdagen med sig. Det är när man inte har det, som ens politiska kvalitéer sätts på prov egentligen. [[Göran Persson]] klarade av det ganska väl, tillsammans med miljöpartiet och centerpartiet under 90-talet. Men Reinfeldt har inte nått dit än. Förmågan att regera i minoritet är ett mått på ens statsmannakvalitéer. Jag tycker inte att Reinfeldt har levt upp till de förväntningar som jag hade, och som jag tror att många andra också hade.
Samtidigt är det svårt att se varför en mer samarbetsinriktad regering skulle betyda ökat sverigedemokratiskt inflytande. Är inte motsatsen mer sannolik, att vågmästarrollen de facto går upp i rök? Åkessons självförtroende är gott. Ett extraval vore inte så dumt.
– Vad som händer med det parlamentariska läget vet man inte. Men blir vi väldigt starka blir det svårt för båda blocken att hålla oss helt utan inflytande. Vi såg hur det gick i Finland, till exempel. Skulle vi komma upp i de siffrorna kan jag inte se hur man kan hålla oss utan inflytande, det går liksom inte.
Är det där målsättningen ligger på längre sikt?
– Jag har alltid sagt att vi har potential att bli ett trettioprocentsparti. I dag är vi ett nytt parti och har inte den trovärdigheten hos tillräckligt många väljare för att nå dit på kort sikt. Men om några val ska vi vara där uppe och slåss med de två stora partierna.
