Varje dag kommer två av Makthavare.se:s skribenter att bedöma och betygssätta partiledarnas tal. Måndagen var moderaternas dag och även detta tal bedöms och betygsätts av [[Eva Cooper]] och [[Anders Eriksson]].
Budskap
Eva Cooper: Tidigare under måndagen anordnade Svenskt Näringsliv ett seminarium som handlade om globaliseringen. Författaren och debattören [[Johan Norberg]], som bland annat skrivit boken Till världskapitalismens försvar, var en av dem som ledde seminariet. Det kan vara så att Norberg också har skrivit [[Fredrik Reinfeldt|Fredrik Rinfeldts]] tal. Talet, som var oväntat principiellt om globaliseringens vinster, frihandelns betydelse, och ett försvar för frihet, hade stora likheter med vad Norberg talade om på seminariet, och tidigare skrivit om i böcker och i artiklar.
Det enda löfte som kom hade alla DN Debattläsare redan tagit del av, men här sattes det i en större kontext. Det är för framtiden Sverige ska rustas, och inte backas tillbaka till en tid då kvinnors brev adresserades till deras män, eller då man soliga kvällar som denna inte kunde gå till en uteservering varken före eller efter då dessa var förbjudna, sa statsministern och målade upp en trist bild av DDR-Sverige.
Jag gillar Johan Norberg – och jag gillar när Reinfeldt låter som Norberg. Därför full pott.
Anders Eriksson: Världen blir bättre och vi måste forma en politik som möter det. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta budskapet i Fredrik Reinfeldt tal idag i Almedalen. Han pratade om befolkningsökning, behovet av tillväxt och om hållbarhet. Mycket att det vi redan imorse kunde läsa i DN.
Men talet var också ett brandtal för demokrati och frihet. Han pratade om hur fascismen slutligen föll på 1970-talet, hur kommunismen föll på 80- och 90-talen, hur enpartistaterna och apartheid föll i Afrika på 90-talet (men glömde påpassligt nog bort att hans eget parti in i det sista ställde sig bredvid protesterna mot det sistnämnda). Och han markerade att på de platser i världen där utvecklingen går åt fel håll, där råder också fortfarande förtrycket. Ett starkt försvar för vad som ändå bär ses som borgerliga ideal.
Talet var ingen valvinnare, ingen flört med väljarna. Men som Reinfeldt själv konstaterade på en pressträff tidigare under eftermiddagen, året efter ett val finns det utrymme att blicka utåt.
Leverans
EC: Nya Moderaterna levererar. Någon som tvekade? Nej, förmodligen inte. Partiet sliper på det mesta tills det blir näst intill perfektion. Därmed finns det också alltid en överhängande risk att man blir tråkiga. Förutsägbara. Men bara häromåret funderade många om inte statsministern varit på ett mingel för mycket inför talet då det var en närmast flamsig Reinfeldt som höll tal. I år var det en lagomt skämtsam, lätt ironisk, moderatledare som framförallt fick hetta i rösten när han talade om höstens 20-årsfirande av ett självständigt Baltikum. Skolböckernas lögner om Sovjetunionen får fortfarande Fredrik Reinfeldt att darra. Känslor är bra, och det kändes äkta.
AE: Innan jag såg att det faktiskt var statsministern som stod på scenen, funderade jag ett slag om det var en imitatör som var där för att få igång publiken. Det var det inte, det var regeringschefen själv som stod där. Och som under de första minuterna höll någon form av existentiell rant om huruvida han själv, Aftonbladet och Almedalen faktiskt fanns. Men efter det tog det sig, rejält. Mot mitten av talet var det lätt att bli medryckt och det var uppenbart att det var med självförtroende och engagemang statsministern pratade om marknadsekonomi, handel och demokrati.
Sedan föll han tillbaka i den betydligt svagare stil som han inledde med. Inte minst det väldigt märkliga avslutningen där han vände sig mot dem som ville att Domus skulle heta Domus, att kvinnors brev ska adresseras till deras män, att det åter bara ska finnas svartvit TV och man undrade vilka han menade även om man trots allt visste det. Tyvärr drar inledningen och avslutningen ner det totala betyget.
Inramning
EC: Som sagt. Moderaterna sliper på det mesta till perfektion. Inget tramsigt förband, utan 90-talspop som Blur. Inga generade lokalpolitiker utan ett snyggt och effektivt välkomnande av partisekreterare Sofia Arkelsten. En för moderater och socialdemokrater ofta obligatorisk ungdomsförbundskör som hejar med ballonger framför scenen. Talet var alldeles precis lagomt långt. Varken mer eller mindre.
AE: I princip horribel. Om miljöpartiet hade ett tråkigt liveband, hade moderaterna inte kostat på sig mer än random spellista som det inte alls verkar ha funnits en tanke bakom. Abba, visst, det spelades även förra året. Men the Ark? Och Blur!? Okej att Reinfeldt ser [[Tony Blair]] som en förebild, men jag tror inte att det var vad [[Damon Albarn]] tänkte när han skänkte stjärnglans åt New Labour. I övrigt, det satt ett gäng ungmoderater framför scenen, men varför inget tal från nye ordföranden [[Erik Bengtzboe]]? Vågade de inte?
WTF-faktor
EC: Nej. Inte heller i dag fick publiken ett riktigt WTF. Många som stod runt omkring mig tycktes dock vara förvånade över det utrikespolitiska temat, och visst – den arabiska våren är kanske inte det första man tänker på när Fredrik Reinfeldt ska hålla tal. Men så brukar ju inte heller hans tal inspireras av Johan Norberg.
AE: Det beror lite på hur man ser det. Men jag skulle säga att avsaknaden av exempelvis ”jobbskatteavdrag” och ”arbetslinje” ger viss WTF-faktor. I alla fall i min bok.
