Det är i de flesta sammanhang i Pride House numera självklart att utgå från hur normer kring exempelvis vithet kopieras i hbt-communityt, från majoritetsamhället. Men så är det verkligen inte överallt.
Seminarium: MAKT OCH INFLYTANDE I HBT-RÖRELSEN
Arrangör: Arabiskt Initiativ och MENA-gruppen
Plats: Hörsalen, Pride House
Publik: c:a 70
Moderator: [[Apollo Asplund]]
Budskap: ”Normer i samhället kopieras av hbt-communityt.”
Citatet: ”Det finns en vit norm, som ser likadan ut i hetero- och hbt-samhällena” ([[Ali Al-Basri]])
[[Ali Al-Basri]] och [[Yasmin Khodr]] (Arabiskt Initiativ), [[Ulrika Westerlund]] (RFSL), [[Felix König]] (RFSL Ungdom), [[Camilla Nylundh]] (Sveriges förenade HBTQ-studenter) och [[Sahar Mosleh]] samlades till samtal om makt och inflytande. Det kom att handla om vithet, vem som har ansvar för att diskriminerande normer bekämpas inom exempelvis RFSL samt om svensk självbild.
Panelen var överens om att normer om exempelvis vithet och kroppsfunktion i samhället reproduceras i hbt-communityt och att det leder till en systematisk diskriminering. Samtidigt är det ett stort problem att det går så pass långsamt framåt trots konsensus om att diskrimineringen ska bort. Panelen konstaterade att de inte hade några mirakellösningar, men att den svenska självbilden står i vägen och att alla ännu inte är överens. Ett exempel är att en person valde att lämna RFSL:s styrelse efter att RFSL tagit ställning mot islamofobi.
Organisationer som RFSL och Arabiskt Initiativ arbetar mycket med nätverkande och att nå ut till andra grupper, vilket har lett till att det ändå faktiskt finns en del verksamhet, det är inte bara tomma ord. När det gäller att kandidera till förtroendeuppdrag är dock RFSL väldigt vitt, ett problem man delar med övriga organisations-Sverige och det är framför allt vitheten som är problemet. Medelklassbakgrund, något som ofta slentrianmässigt anförs som nödvändigt för inflytande, är inte norm i RFSL.
Samtalet var tyvärr spretigt och lite osammanhängande – antingen blev det för abstrakt eller för specifikt. Ett problem i sammanhanget var modereringen. Apollo Asplund kunde exempelvis plötsligt bestämma sig för att läsa (en fin visserligen) text om Michael Jackson, mitt i ett debattämne, helt orelaterat till diskussionen. Då blir det tyvärr tråkigare att lyssna och svårare för panelen att nå de där konkreta insikterna.
