[UPPDATERAD] Integritetsfrågorna har åter blivit heta i den politiska debatten. Det handlar om datalagringsdirektivet, som bland annat tvingar tele- och internetoperatörer att lagra uppgifter om vem användarna mejlat eller ringt till. Uppgifterna ska sparas mellan ett halvår och två år.
I Europaparlamentet har centerpartiets [[Lena Ek]] och piratpartiets [[Christian Engström]] gemensamt ifrågasatt om direktivet överensstämmer med grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Och i ett pressmeddelande säger Ek att det för henne är ”oacceptabelt och en kränkning av mänskliga rättigheter att staten urskillningslöst ska lagra all trafikdata”. Engström instämmer och hoppas att motståndarna till teledatalagringen också i den svenska inrikespolitiken är beredda att arbeta över partigränserna. ”Riksdagen måste värna integriteten och respektera Europakonventionen”, slår han fast.
”En bra manifestation och aktion då vi i integritetsfrågor resonerar oerhört lika”, skriver [[Annie Johansson]] om detta på sin blogg. Hon hänvisar också till en nystartad Facebookgrupp; Hands off my Google search, som redan fått många medlemmar.
* * *
I Sverige började debatten om datalagringsdirektivet hetta till på allvar efter att Europaportalen uppmärksammade vilka konsekvenser direktivet kan ge. Man konstaterade att flera svenska parlamentariker skrivit under förslaget: [[Anna Maria Corazza Bildt]], [[Alf Svensson]], [[Marit Paulsen]] och [[Cecilia Wikström]]. De två sistnämnda har dock dragit tillbaks sina underskrifter.
[[Mathias Sundin]] och [[Camilla Lindberg]] driver också på för att stoppa införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Det har man gjort bland annat genom debattartiklar i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. På kampanjsajten nejtilldatalagring.se hittar man riksdagskandidater som lovat att rösta nej.
