”Dags att kasta skygglapparna om Nordstream”

Regeringens beslut att säga ja till den omstridda gasledningen Nordstream har väckt debatt. Är den rysk-tyska gasledningen ett säkerhetspolitiskt hot mot vitala svenska intressen? Eller ett projekt som tryggar stabiliteten och utvecklingen i Ryssland?

[[Vilhelm Konnander]] deltog som en av föreläsarna på tidskriften [[Fokus]] konferens När tekniken förändrar politiken för några veckor sedan, där han medverkade i seminariet Global utblick. Han är också en av skribenterna på den internationella bloggportalen Global Voices och har både professionellt och privat följt utvecklingen i Ryssland under en lång rad år. Makthavare.se bad honom ge sin syn på gasledningen och vilken roll den ryska gas- och oljejätten Gazprom spelar i dagens Ryssland.

Hur bedömer du att den ryska politiska ledningen ser på gasledningen? Är det för dem ett geopolitiskt strategiskt viktigt projekt, eller är det mer ett renodlat ekonomiskt projekt som står på egna meriter och hade kunnat falla om det svenska motståndet blivit för stort?

- Det är dags att kasta skygglapparna i frågan om Nordstream. För Ryssland är [[Nordstream]] och energiexporten en klassisk fråga om inrikes utrikespolitik. Det handlar om att göda ett system som vilar på långtgående politisk och ekonomisk symbios mellan konkurrerande politiska och ekonomiska eliter, som söker monopolisera politisk och ekonomisk makt. Och eliternas lojalitet till den politiska maktutövningen är beroende av exportintäkterna från olja, gas och andra råvaror och hur dessa vinster fördelas.

- Omfattande regleringar, beskattning och avgifter på hemmamarknaden har försatt rysk energiindustri i en position där de större vinsterna främst nås på utländska marknader. Till exempel har det interna ryska priset på gas tidvis sjunkit så lågt som till tre procent av exportpriset. Över tid har [[Gazprom|Gazproms]] exportintäkter varierat med mellan 50 – 70 procent av koncernens samlade intäkter, trots att man genomgående levererat betydligt lägre volymer gas till Europa än till hemmamarknaden. De ryska eliterna har därmed byggt in sig i ett så stort beroende av att kunna fördela energiexportvinster att det blivit en integrerad del av landets informella styresskick.

Och vad får det för konsekvenser?

- I dag är Rysslands politiska stabilitet avhängig stabila energiexportinkomster. Eventuella stopp i penningflödet kan därför – särskilt i tider av ekonomisk kris – undergräva eller hota landets politiska stabilitet.

- Sambandet mellan fallande energipriser och rysk systemkollaps är tydligt, oavsett om det gäller Sovjets fall eller den finanskris i vars kölvatten [[Vladimir Putin|Putin]] kom till makten. Därför börjar effekterna av den internationella finanskrisen nu allt mer se ut som en kamp på liv och död för allt fler att få del av en allt mindre kaka. Konsekvenserna av rysk inrikespolitisk instabilitet idag är oklara, men ökad rysk desperation kan ge upphov till större utrikes- och säkerhetspolitiska osäkerheter – i motsats till de senaste årens ryska tydlighet och förutsägbarhet.

Vad har vi då att vänta framöver från grannjätten i öster?

- I detta perspektiv är Nordstream givetvis strategiskt viktigt, men det är ett grundläggande misstag att från svensk horisont ständigt utgå ifrån mycket grumliga geopolitiska perspektiv samtidigt som de fundamentala ryska inrikespolitiska drivkrafterna bakom projektet antingen hamnar i skymundan eller ses som rent ekonomiska.

- I samspelet mellan politik och ekonomi är Nordstream och liknande projekt strategiskt centrala för Ryssland och här marginaliserar de inrikespolitiska drivkrafterna eventuella utrikespolitiska hänsynstaganden – särskilt när det gäller ett land som Sverige, vilket knappt syns på den ryska politiska kartan. Fortsatt svenskt motstånd till Nordstream skulle därför närmast ses som ett löjeväckande irritationsmoment från ett lilleputtland i den europeiska periferin.

I Sverige har Nordstream diskuterats ingående utifrån ett oftast kritiskt perspektiv från företrädare för båda de politiska blocken. Tror du att Nordstreams ledning – och i förlängningen de tunga politiska aktörerna bakom ledningen i Ryssland och Tyskland – lyssnat på den svenska kritiken, eller skulle de byggt ledningen oavsett vad den svenska regeringen tyckt och sagt?

- Att Ryssland och Tyskland skulle visa större hänsyn till svensk kritik är inte särskilt troligt. Vissa hänsynstaganden kan givetvis tas när det gäller gasledningens sträckning och utförande, och visst kan Sverige också grymta och dra frågan i långbänk om man skulle vilja, men i slutänden räknar man nog i både Moskva och Berlin med att den svenska regeringen kommer att foga sig. Det är en sak om Sverige kastar grus i det ryska maskineriet, men att gå emot både Ryssland och framförallt Tyskland är nog svårt i längden.

Hur viktigt är Nordstream för Tyskland, enligt din bedömning?

- Alltsedan vi såg Willy Brandts så kallade Ostpolitik sjösättas på 1970-talet har Berlin och Moskva byggt in sig i ett ömsesidigt beroende enligt formeln förändring genom närmande, där gasleveranser till Tyskland blivit en grundingrediens i de båda kontinentalmakternas politiska recept.

- Även om [[Angela Merkel|Angela Merkels]] (den tyska förbundskanslern, reds. anm.), entusiasm över Nordstream är betydligt mer behärskad än företrädarens, [[Gerhard Schröder|Gerhard Schröder]], som för övrigt står på Gazproms lönelista, är gasledningens genomförande centralt för det fortsatta tysk-ryska samarbetet. Att Tyskland i rådande ekonomiska kristider skulle avbryta ett projekt, som ger landet långsiktiga, säkra och billiga gasleveranser vore mycket överraskande – både utifrån ett politiskt och ekonomiskt perspektiv.

Hur pass politiskt styrd är den ryska olje- och gasjätten Gazprom?

- Frågan borde kanske snarare vara hur pass ekonomiskt styrt Kreml är av Gazprom. Att både Rysslands president [[Dmitrij Medvedev]], och en av landets tidigare premiärministrar – [[Viktor Tjernomyrdin]] – varit ordförande för Gazprom borde tala sitt tydliga språk. Trots olika privatiseringsförsök under 1990-talet har Gazprom förblivit ett statligt gasmonopol med stort inflytande över den politiska makten. Med ökad politisk kontroll över så kallade strategiska tillgångar har Gazprom varit verktyg för kvasiförstatliganden av kvarvarande privat gas- och oljeindustri, varför dess ställning stärkts alltmer. Frågan om Gazprom och Kreml är därmed precis som den klassiska frågan om hönan och ägget: Vilket gav vad?

I hur pass stor utsträckning använder Ryssland sina stora olje- och gastillgångar som ett utrikespolitiskt maktredskap, skulle du säga?

- Retoriken om Ryssland som en slags energisupermakt har under senare år nästan blivit ett mantra för ryska ledare som ett sätt att stärka nationell självbild och självförtroende. Med facit i hand är det dock svårt att påvisa att Moskva skulle använda energi som ett direkt utrikespolitiskt instrument. Sett från en ekonomisk och inrikespolitisk synvinkel är dock energifrågan närvarande i nästan alla konflikter Ryssland haft med sina grannar under senare år – Estland, Ukraina, Litauen och Georgien.

-Det intressanta är dock att titta på hur Moskva indirekt använder sig av energin genom strategisk manipulation. Med hjälp av energin får man helt enkelt till stånd utrikespolitiska fördelar och eftergifter på andra områden än just det område som varje enskild konflikt berör. Energin används som indirekt snarare än direkt utrikespolitiskt maktmedel, där inrikes politisk-ekonomiska överväganden ofta avgör det utrikespolitiska agerandet.

Vad tycker du om den svenska debatten om Nordstream. Är den i sak mestadels korrekt eller ligger där mycket gammal unken svensk rysskräck av ålderstiget datum?

- När Nordstream kommer på tal i svensk debatt är det inte svårt att måla upp en bild av ett säkerhetspolitiskt etablissemang, där man okritiskt bekräftar och förstärker varandras förlegade realpolitiska uppfattningar – helt oavsett om det rör sig om säkerhetspolitiska invändningar eller svepskäl för desamma. Det intressanta är därför inte vad som sägs, utan vad som inte sägs.

- I grunden står Sverige inför ett moment 22 när det gäller gasledningen. Ska man söka undergräva Rysslands politiska stabilitet genom att torpedera Nordstream-projektet med ökad rysk säkerhetspolitisk oförutsägbarhet som följd eller ska man indirekt medverka till att understödja fortbeståndet av en korrupt och auktoritär regim från vilken man åtminstone vet vad man har att förvänta sig? Det är en fråga som det talas tyst om eller inte alls.

Finns det, ur den säkerhetspolitiska och geopolitiska bedömningen av Nordstream, något som vi har missförstått i Sverige, som du ser på saken?

-Vi ställer i grunden fel frågor när det gäller Nordstream och får därför fel svar. Så länge som svensk politik och säkerhetspolitiskt etablissemang ägnar sig åt självbindning kring frågan om våra relationer till Ryssland – oavsett om det gäller Nordstream eller förhållningssätt i stort – riskerar vi att hoppa i fel tunna. Med 20 år efter murens fall är det möjligt att vi lika lite nu som då skulle kunna förutsäga genomgripande förändringar i Ryssland. Likväl återkommer invasionshotet från öster i olika former: Från militärt hot till kriminalitet, från kriminalitet till flyktinginvasion, från flyktinginvasion till epidemier, från epidemier till energi. Listan blir lång, men vad har blivit verklighet?