- Mandaten: minus
Valet 2006 innebar en liten förstärkning av de miljöpartistiska mandaten. Det är förvisso lite knepigt att fördela plus och minus i ett parti som har två partiledare, men vi låter i den här betyggsättningen Almedalstalaren ta rubb och stubb på sitt konto. [[Peter Eriksson|Peter Erikssons]] betyg blir ”plus”.
- Makten: noll
[[Miljöpartiet]] står utanför regeringsmakten, men som nästa punkt visar, den har kommit närmre än någonsin. Betyget blir ändå på denna punkt ”noll”.
- Leverans: plus
Miljöpartiet har länge och målmedvetet arbetat för att göra sig själva regeringsfähiga. Inte utan problem, eftersom partiet länge burits fram av ett slags utanförskap. Men nu har miljöpartiet blivit socialdemokraternas närmaste partner på ett sätt som inte motsvarade [[vänsterpartiet|vänsterpartiets]] skohornsmodell. Betyget här blir ett ”plus”.
- Opinion: noll
Det går hyggligt för miljöpartiet i opinionen, även om den senaste SCB inte indikerar någon statistiskt säkerställd förändring, men om vi tittar på Europaparlamentsvalet att det sannolikt finns en substansökning. Men det är SCB-siffrorna som gäller. Ingen förändring under det senaste året. Betyget till Peter Eriksson blir därför på denna punkt ”noll”.
- Partiledarförtroendet: plus
Språkröret [[Maria Wetterstrand]] är en klar förtroendetillgång för sitt parti, men hon ligger ganska stabilt på 29 procent, medan det andra språkröret, Peter Eriksson, har lägre siffror, också de någorlunda stabila, 22 procent. [[Nicklas Källebring]], opinionsanalytiker på [[Synovate]], menar att Maria Wetterstrand relativt sett är oppositionens mest framträdande namn, även om den rödgröna koalitionen i sin helhet saknar någon riktig lysande stjärna. Wetterstrand är, relativt miljöpartiets litenhet, klart framträdande. Hon har högt förtroende såväl inom sitt eget parti som utanför. Och som sades inledningsvis, Wetterstrands gracer gives härmed till Peter Eriksson. Betyget blir därför ett försiktigt ”plus”.
- Medienärvaro: noll
Miljöpartiet har ingen egen opinionsplattform och det syns i medienärvaron. Det är ganska ojämt fördelade toppar och bottnar. Betyget blir därför ett ”noll”.
- Partiledartal: noll
Peter Eriksson höll ett dämpat tal med en ganska dyster ton där han beskrev enskilda människors svårigheter i ett borgerligt Sverige och höll sig till ett rödgrönt samarbete som lösningen. Eriksson är ingen skicklig retoriker och stannar ofta upp osäkert och lite trevande. Början av talet bjöd inte på många chanser till applåder men när de lojala partiarbetarna fick upp farten blev applåderna lite tätare. Talets uppbyggnad var god, men framförandet en black om foten.
Peter Eriksson får 1 minus, 2 plus och 3 nollor, slutbetyget blir därför 1 plus.
